När man talar med bekanta, brukar man vanligen höra att man inte har råd att placera. Det behövs väl en massa pengar? Bilden vi har av placering är en kostymklädd miljonär som äter hummer till frukost och flyttar runt massor av pengar hit och dit.
Verkligheten kunde inte vara längre från detta. Det finns över 800.000 aktieplacerare i Finland och en typisk aktieportfölj är ca. 10.000 euro, detta efter att sparat i årtionden då den typiska aktieplaceraren är över 50 år.
Det lönar sig inte att vänta med att börja med aktieplacering. Man brukar säga att tid är placerarens bästa vän, då det förekommer "ränta på ränta"-fenomen. Detta innebär att dina placeringa växer med accelererande fart. Jag återkommer i slutet av detta inlägg till detta.
MEN BEHÖVER JAG MILJONER?
För att göra en aktieplacering behöver du ett värdeandelskonto. Det kräver ett enkelt besök till banken för att aktiveras. Vanligen är värdeandelskontot knutet till ditt vanliga bankkonto, och brukar inte debitera mera per månad i avgift än du redan betalar för din internetbank 2-3 euro per månad.
När du har ditt värdeandelskonto (och valt ett företag) är det bara att göra ett köp, detta är snabbare än att betala en räkning på nätet. Du anger antal aktier du vill ha, och det gränspris du är beredd att betala. Dagens kurs brukar synas på internetbanken, så du sätter köpbudet några cent över den aktuella kursen, och aktierna är dina. Puff!
Alla förmedlare (som banker) tar en förmedlingsavgift. Den brukar vara 8-10 euro plus 0.25-0.5%. Själv använder jag Andelsbanken som tar 8 euro + 0.25%. Vid ett inköp av 500 euro, betalar jag förmedningsavgift på 9.25 euro vilket är 1.9%. Med högre summa blir pricenten mindre. Billigast i Finland är banken Nordnet som dessutom har gratisförvaring. Man kanske inte har 500 euro så ofta, men man sparar lite så samlar man nog ihop det.
MEN JAG HAR ANNAT SOM KOSTAR, INTE HAR JAG ÖVERLOPPSPENGAR. KANSKE OM JAG FICK ETT SAFTIGT ARV!
Ja, allting i livet är prioritering. Man måste avstå från nånting, men personligen tycker jag att mina konsumptionsmöjligheter inte har minskat, tvärtom. Jag är nu mera noga med pengar, så jag har faktiskt mera pengar att konsumera, så konstigt som det låter. Vi sätter omärkt en massa pengar på sådant vi egentigen inte behöver.
Låt mig ta mig själv som exempel. Jag har privilegiet att bo i en storstad, så jag behöver ingen bil. Detta privilegie kan inte ånjutas om man bor på landsbyggden, men överraskande många Helsingforsbor har bill trotts ett fullständigt fungerande kollektivtrafiknätverk.
Besparing:
Ingen bil - 650 euro
Ingen dagstidgning - 30 euro
Hör inte till kyrkan - 30 euro
Spelar inte på Lotto - 40 euro
Använder inte kreditkort - 20 euro
Ytterligare besparingar (som jag kunde göra, som i princip är onödiga)
Fackföreningsavgift - 60 euro
Betald TV-kanal - 35 euro
Därtill finns det 300 euro jag kunde spara från tobaksrökning, öl och kaffe. Dessa tal inkluderar inte några livsstilskonsumptioner, inga klädesinköp eller semesterresor dras av, detta är bara extra.
Talen är i viss mån teoretiska, men riktgivande. Enligt beskattaren (som bedömer priset på bilförmån) är månadskostnaderna för en bil 650 euro. De övriga talenär medeltal av vad jag skulle använda. Lottosumman är kanske lite på måfå men jag har en viss uppfattning av folks lottobeteende då jag köper mina cigaretter på R-Kiosken. Om jag använde alla dessa, skulle jag spara 1165 euro i månaden. Syndig som jag är, försnillar jag en del av dessa.
Vad innebär då 1165 euro? Om jag aktieplacerade dem, skulle det bli ca. 1100 euro i månaden efter kostnader, på årsnivå blir detta 13200 euro. Om vi tänker att jag systematiskt placerar dessa i aktier och får 10% avkastning årligen på mina placeringar, då skulle placeringarna bli enligt följande (dividenderna återplaceras i portföljen):
Efter 1 år 14 520 euro (efter 10% avkastning)
Efter 10 år 231 411 euro
Efter 20 år 831 633 euro
Efter 30 år 2 388 453 euro
Efter 40 år 6 426 444 euro
Om du började som 25 åring spara, och pensionerade dig som 65, skulle du ha 6.4 miljoner euro besparingar. Detta pga. fenomenet som kallas ränta-på-ränta. Det brukar sägas att tiden är placerarens bästa vän, då placeringstidens längd drastiskt inverkar på portföljens storlek. Dessutom har lång placeringstid den fördelen att "tid förlåter alla misstag" vilket innebär att dåliga köp du gjort tenderar att jämna ut sig med tiden. Och om du tänker att detta skennarie inte är realistiskt då "ju ingen har sådana summor att placera". Om du skulle placera 1000 euro per år skulle det ändå göra 486 852 euro på 40 års placeringstid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar