Att förutspå marknaden

Om jag skulle ha köpt Metsä Board B-aktier för 1000 euro den 20.3.2009, skulle jag ha fått 4000 aktier för 0.25 euro styck. Jag kunde ha sålt placeringen två år senare för 3.20 euro styck till ett värde på 12800 euro. Jag kunde ha använt den summan för att i början av 2012 köpt upp aktien igen; denna gång till priset 1.30 euro styck, vilket skulle ha gett mig 9846 aktier. Idag skulle placeringen vara värd nästan 30 000 euro. Vilket kap!

Placeringes värde skulle ha trettiofaldigats på bara några år. Detta är givetvis bara en teoretisk betraktelse, och gjord i efterskott. I mars 2009 var det få som trodde företaget skulle överleva. Exemplet väcker endå frågor om huruvida man kan förutså marknaden. Sanningen är att ingen exakt kan förutspå, inte äns de bästa analytiker. Det finns bara ett fåtal människor som kunde ana krashen som kom 2008-2009, och var djupast i maj 2009. Därefter räpade sig marknaden hastigt, för att krashca nåt år senare. Nu har marknaden (i Finland) stigit i över ett år i ett sträck. När kommer följande krasch? Kommer den?

En krasch kommer förr eller senare, det är säkert, varefter marknaden igen stiger. Så fungerar det. Trotts att realekonomin inte stigit märkbart, har aktiemarknaden stigit kraftit. I år har kurserna stigit i genomsnitt med 28%, vilket rejält överträffar ett medeltalsårs 10%. Aktiemarknaden är alltid i förväg, den försöker förutspå vad som kommer att hända i realekonomin om några månader.

Då man betraktar marknaden som helhet, använder man index. Index är ett medeltal av alla aktiers värde som handlas. Helsingforsbörsens allmänna index förkortas OMXH. Ett annat index är det sk. cap indexet OMXHCAP där enskilda företags tyngdpunkt begränsas så att inget enskilt företag har mer än 10% inverkan på indexet. Personligen föredrar jag det senarenämda.

I år har indexet gått upp 28%, vilket motsvarar medeltalet av alla aktiers värde. Vissa har gått upp mera, andra mindre. Samtidigt kan man säga att realekonomin inte gått framåt, den håller först nu på att vända. Då kan vi säga att aktiemarknaden har 28% försprång. Det är klart att utvecklingen inte kan fortsätta i det eviga, utan att realekonomin hinner ikapp.

Då man bedömer aktiers pris, brukar talet P/E användas. Talet fås genom att dividera aktiens pris (P) med dess resultat (E). Som medeltal används 15, så om aktien är billigare än så, är aktien billigare än medeltalet. Om priset P stiger, blir PE talet större. Om däremot resultatet E stiger och priset är samma, blir aktien billigare.

För att bedöma aktiemarknaden som helhet, kan man räkna medeltal för alla aktier på börsen. P/E Medeltalet är för tillfället 30.5 vilket verkar rätt prissatt. Om vi spjälker upp detta så får vi följande branschmässiga:

Hela börsen	30,52
Industrin	30,94
Konsumption	40,13
Finans	15,36
Teknologi	37,18

Börsens medeltal höjs kraftigt av några företag som har flera hundra PE. Det är företag som drabbats av recessionen där analytiker anser att deras verkliga potential är undervärderat. Om vi eliminerar 5-6 av de mest prissatta företagen blir PE fortfarande över 20. Relativt sätt är finansbranchen förmånligast prissatt vilket är förståeligt då börsen prissätter extra riskpremie på hela finanssektorn.

Med tanke på den osäkra och svaga tillväxten på världsekonomin för tillfället, kryddat med eurozonen som riskerar att återvakna med antignen Grekland eller Frankrike i spetsen, verkar börsen överoptimistiskt värderad. Det verkar finnas löfte om en snabb uppgång, vilket jag skulle hålla mig skeptisk till. Då marknaden är överprissatt, är den extra känslig för störningar.

Själv köper jag inget för tillfället, snarare minskar lite på aktiepositionen, och ökar den likvida bufferten (kontantner) för en möjlig nedgång inom den nära framtiden. Man lyckas sällan tajma börsen perfekt, men man har ett rejält utslagsläge on man lyckas förutspå ens med viss aning hur börsen kommer att bete sig. För tillfället är motsvarar de likvida medlen ca. 20% av min portfölj. Jag sitter och väntar på en nedgång, varefter jag hämta elefantbössan ur skåpet och går ut på jakt.

Fortum

Fortum är statens energibolag. Företagets verksamhet är elektricitet genom kärn- och vattenkraft, fjärrvärme genom förbränning av bl.a. sopor. Dessutom äger företaget elnätverk i Finland, Sverige och Norge. En del av inkomsteran kommer från elöverföring. Förutom verskamhet i norden, har företaget verksamhet i Polen och Ryssland.

Företaget är till sin art defensivt, dvs kapabelt att alstra inkomster även i lågkonjuktur. Energikonsumptionen är högre vid högkonjunktur då industrin är stor energiförbrukare, då säljer elen bättre. Däremot behöver alla hushåll, ämbetsverk, gatubelysning etc elektricitet även vid lågkonjunktur, vilket ger en bra trygghet då ekonomin går dåligt (då många företag har svårigheter). Ett stadigt kassaflöde har gjort att man kunnat räkna med Fortum som en stabil dividendbetalare. Även fast resultatet är svagare då industrin går långsamt, har jag svårt att tänka mig ett skennarie där grunden för Fortums inkomster skulle försvinna. Ett sådant skennarie skulle kräva att hela befolkningen kollektivt flyttar utomlands.

Fortum är över 50% statsägt. Deras verksamhet baserar sig till stor del på vatten- och kärnkraft; bägge är med gämna mellanrum spelknappar för politiskt spel. Tidvis propagerar folkrörelser för totalförbud mot kärnkraft. Även fast företaget har en del politisk risk, ser jag väldigt osannolikt ett skennarie där kärnkraft skulle förbjudas (då två andra företag nyligen fått låv att bygga ut kärnkraft). Däremot är både vatten och kärnkraft bli mål för extra kosntader, t.ex. Windfall-skatten som planeras.

Resultatet för Fortum har de senaste åren varit:

År	Resultat
2008	1.67
2009	1.56
2010	1.57
2011	1.49
2012	1.48
2013e	1.28

De senaste fem åren har resultatet sjunkit i medeltal med 2.3% per år, vilket delvis förklaras med en den allmänna ekonomins svårigheter (industrin går väldigt svagt för tillfället). Företaget kommer att börja göra bättre resultat då ekonomin går bättre. Det kommande resultatet kommer att bero på de investeringar som gjorts i Ryssland och försäljningen av elnätverket. Företaget har planerat att sälja elnätverket i norden för att placera pengarna i bättre avkastning. Detta är bra för aktieägare, eftersom företaget antingen betalar ut pengarna som extra dividend, eller investerar dem vidare. Risken i det senare är alltid att företagsledningen investerar i nåt som ger sämre avkastning.

Trotts att resultatet inte utvecklats gynsamt, har företaget kunnat betala en stadig dividend på 1 euro, vilket med högsta sannolikhet också sker inkommande vår. Detta ger med dagens kurs 17.11 en dividend på 5.8% vilket inte är en dålig dividend alls.

Om vi räknar med förra årets resultat, blir P/E med dagens kurs räknad 11.6. Om vi använder ett medeltal av de fem senaste årens resultat, blir P/E 11. Företagets ROE har de senaste fem åren i medeltal varit ca. 16%, klart över medeltalet av börsen. Räknat med P/B 1.58 får vi en ROE/PB på 10.1%. Aktien ser inte överprissatt ut i ljuset av dessa siffror.

Själv blev jag aktieägare för nästan exakt fyra år sedan. Då kostade aktien 19.30 euro. Då marknaden kraschade sjönk priset till så lågt som 13 euro. Min ursprungliga placering var inte dålig, eftersom jag inte sålde men fick ändå 1 euro dividend per aktie (5.2%). Snarare använde jag tillfället att köpa mera för ett förmånligare pris. Aktier har sedan början av året stigit 21% men ser fortfarande inte dyr ut. Själv köper jag inte mera eftersom Fortum redan utgör 10.8% av min porfölj, och är min tredje största placering.

Bostadsplacering eller aktieplacering

Med jämna mellanrum gör man gallupar vad finländare skulle göra om de skulle ha överlopps pengar. Svaren brukar vara att över hälften skulle placera pengarna i en placeringsbostad, medan bara ett fåtal skulle aktieplacera. Själv har jag aldrig varit intresserad av bostadsplacering. Jag är inte speciellt insatt i bostadsmarknaden så jämförelsen är ur ett teoretiskt perspektiv.

Man brukar använda 10% avkastning för aktier, och 5-6% för bostäder. Bostadsmarknaden har däremot varit gynsam de senaste åren i Finland delvis pga. skatteförmåner till bostadslån, vilket gjort att avkastningen kunnat vara bättre än så för bostäder. Vissa experter säger att aktier avkastar bättre, andra säger att bostadsplacering är mer lukrativt.

Bostadsmarknaden är stabilare, bostadspriserna går inte upp och ner som aktiernas kurser, vilket gör placeringens värde stabilare. Ändå kan aktiekursers svacka ses som köptillfällen, så detta är enligt synsätt fördel eller nackdel för bostäder. Hyran för bostaden är också stadigare: Du vet exakt vad du får, medan företagens resultat alltid innehåller isäkerhetsmoment. Nackdelen med bostäder är att du kan få en hyresgäst som inte betalar hyran, och dessutom söndrar bostaden. Den största risken med bostadsplacering handlar om att hitta en bra hyresgäst. Detta är jämförbart med aktier, där det i sin tur är viktigt att hitta ett bra företag.

Den största nackdelen med bostäder, är att de endast kommer i "stora paket". Du kan inte köpa bostad för 500 euro - de minsta inköpen är tiotals tusen, medan aktier kan köpas och säljas för någar hundra euro. Medan du kan köpa aktier på ett ögonblick, tar det oftast veckor - rentav månader - att bli av med en bostad. Förmedlingskostnaderna är också förmånligare för aktier. Vid ett aktieköp betalar du vanligen 1% (mera vid mindre köp) tar en förmedlare lätt 3-4% (man kan visserligan sälja själv), vartill du dessutom betalar 2% överlåtelseskatt för köpet. Bostäder har tendensen att orsaka extrakostnader som reparationer, är aktieplacerarens placering begränsad (enligt lag) till den summa man satt ut. I värsta fall innebär en dålig hyresgäst negativ avkastning - Nån som inte betalar hyran, söndrar lägenheten, orsakar vattenskador (tiotals tusens renovering). Som hyresvärd har man juridiskt svårt att få en invånare vräkt pga. obetalade hyror.

Eftersom bostaden är ett stort engångsköp, sker en stor del av bostadsplacering på lånepengar. Få av oss har tiotals tusen euro på sitt konto. Det är här man stöter på en stor nackdel för avkastningen - du betalar ränta på lånet, vilket direkt minskar avkastningen. Det finns visserligen möjlighet att bostadsplaceringen ger bättre avkastning än lånets ränta, men en stor skuld är alltid en extra risk för personlig ekonomi. Man kan dessutom ta lån för aktieplacering också, vilket innebär samma möjlighet.

En bostad befinner sig i en stad, i en stadsdel, med en hyresgäst. Det är en stor summa pengar du placerar på ett ställe. Med samma summa kan man på aktiermarknaden sprida ut placeringen i tiotals, rentav hundratals företag. Det finns dessutom företag som hyr ut bostäder (som Orava) så du kan genom aktiebolag även placera i bostäder.

Till slut handlar val av placeringsform om personlig preferns. De flesta verkar gilla tanken att äga bostäder, de är mer konkreta än aktier som egenligen bara existerar i elektronisk form. Om man nån dag har en stor egendom, kan både aktier och bostadsplacering bli aktuellt. Fördelen är den att då aktier står väldigt lågt, brukar bostadspriserna vara ganska konstanta vilket minskar risken vid konjunkturdykningar.

Företagets köp av egna aktier

Aktieägarens avkastning utgörs av företagets resultatet. Resultatet är slutsatsen av omsättning (den totala mängden pengar de samalar ihop under ett år), efter att skatter, amorteringar, räntor och utgifter (löner, hyror etc). Resultatet är de pengar som blir kvar efter de löpande kostnaderna.

Resulatet är aktieägarens pengar, inkomst. Företaget kan betala ut resultatet direkt till aktieägarna i form av dividend, eller låta pengarna ligga kvar i kassan. Om pengarna inte delas ut, stiger värdet på aktien, eftersom varje aktie nu innehåller mera värde - eget kapital.

Företaget X har eget kapital 1000 euro och består av 1000 aktier, vilket ger 1 euro eget kapital per aktie. Företaget gör resultat 100 euro. Om företaget betalar ut resultatet som dividend, får en aktie 0.10 euro dividend per aktie, varefter aktien fortfarande har 1 euro eget kapital per aktie. Om företaget inte betalar dividend, stiger eget kapital per aktie till 1.10 euro. I båda falle har aktieägaren fått 10% avkastning.

Hösten 2012 anmälde Metso att de kommer att betala en extra dividend. Eftersom anmälningen kom bara nån vecka efter att företaget anmält om uppsägningar. Det blev en storm i medierna, man krävde att Metso drar tillbaka extradividenden, vilket de till slut gjorde, och stormen lungade sig. Fastän dividenden drogs tillbaka, räddades inga arbetsplatser. Pengarna bara behölls i kassan (för att betalas ut senare), de blev fortfarande aktieägarnas pengar.

Ett mer ovanligt sätt att realisera avkastningen för aktieägarna är att företaget köper upp egna aktier och förintetgör dem. Då stiger företagets eget kapital per aktie, eftersom det nu finns färre aktier. Detta är speciellt attraktivt när aktiekursen står lågt. Om vi använder företaget X som exempel igen: Vi antar att en aktie kostade 1 euro. Om företaget skulle använda hela resultatet för köp av egna aktier, skulle antalet aktier sjunka till 900, vilket skulle ge eget kapital per aktie 1000/900 = 1.11 euro. Om vi dessutom tänker att företagets aktierkus sjunkit med 10%, så att aktien skulle kosta 0.9 euro. Då skulle företaget med 100 euros resultat få inköpt 111 aktier. Kvar skulle bli 888 aktier och ge 1.13 euro eget kapital per aktie.

Risken ligger i att företagets ledning felbedömer värdet på aktierna och köper dyra aktier (då de tror sig köpa billiga). Som exempel kan användas Nokia som under 2000-talet ett flertal gånger köpt egna aktier, ur dagens synvinkel sett, till ett kraftigt överpris.

Mitt portföljbolag Rapala har flera gånger under detta år köpt av egna aktier kring 4.80 euro per aktie. Nu ligger kursen på 5.20 och är fortfarande inte dyr, så Rapala verkar ha gjort klokt. 

Fördelen med köp av egna aktier är att man inte betalar nån skatt, till skillnad från att betala dividend. Framför allt då dividendbeskattningen skäps fr.o.m. 2014, tror jag detta kommer att bli vanligare.

Cykliska företag

Ekonomin går i cykler, liksom brancher går i cykler. Ekonomin kan vara i högkonjunktur, då ekonomin blomstrar, eller i lågkonjunktur då ekonomin står stilla och stämningen är pessimistisk. Förutom ekonomins cykler, finns det branchisa cykler. Ekonomin kan vara i lågkonjunktur, som nu, medan vissa sektorer endå befinner sig i högkonjunktur (vissa industriföretetag som Wärtsilä, Kone, Metso har varit i högkonjunktur, som nu börjat dana).

En del företag är speciellt bundna till konjunkturen, sk. cykliska företag. Då det går väl, gör dessa företag exceptionella resultat. Vid lågkonjunktur går det faller resultatet i gengäld mer än börsen i medeltal, de kan gå på förlust i många år tills konjunkturen vänder. För börskursen innebär det att cykliska företag kan ha en enorm skillnad på aktiepris från konjunktur till annan - rentav tiofaldig. Företag som är mindre cykliska, är inte lika bundna av konjunktur utan gör rätt stadigt resultat i alla väder.

Företag indelas i cykliska och defensiva (icke cykliska) företag. Typiska cykliska företag är industriföretag som är kraftigt beroende av export, och av världsekonomin för att få sina produkter sålda. Hit hör gruvindustri, byggsektorn, stål- och metallindustri och teknologiföretag. Även lyxprodukter som bilar ä cykliska. Typika defensiva företag säljer konsumentvaror, sånt folk behöver oberonde av konjunktur. Hit räknas konsumptionsvaror, försäkringsbolag, underhåll, infrastruktur och läkemedelsföretag. Medan folk sparar sina pengar för bilköp då ekonomin går lågt, köper de fortfarande läskedrycker, mat, kläder, försäkringar. Medan de inte åker till Thailand på semester, har inhemska spa-företag bra tider då folk vill ha billiga semestrar.

Det lönar sig tänka på företags cykliskhet då man sprider på sin porfölj. Har man bara cykliska företag går värdet upp och ner massivt med konjunkturen. En väldigt defensiv portfölj hag inte massiv uppsving då ekonomin går hårt, men ger en stadig avkastning i alla väder. Mer cykliskhet räknas som större risk för företaget. Personligen har jag börjat föredra icke cykliska företag, men detta är enligt smak och tycke.

När vi räknar priset på en aktie, är en vanlig mätare P/E talet (price per earnings). Vi dividerar aktiens pris P med resultat E. Ju högre PE, desto dyrare är aktien. 15 är historiskt medeltal. Då vi jämför pris på företag, jämför vi deras PE. Om två företag med samma lönsamhet, men den enas PE är 11 och den andras är 17, då är i teorin det första företagets aktie billigare. Ett annat tal som kan användas är ROE (tillväxt), där 11% är medeltalet.

Det är svårare att räkna PE och ROE för cykliska företag eftersom deras resultat varierar väldigt, och ett enskilt års höga/låga resultat kan göra så att aktien ser väldigt dyr eller billig ut. Då är det användbart att räkna med medeltal på 5 eller 10 år.

Om vi tar klädesföretaget Marimekko som exempel. Fastän Marimekko inte är specillt konjunkturbundet, har de för tillfället vissa svårigheter vilket försvagat dess resultat. Företaget lämpar sig väl som exempel. Förra året gjorde företaget 0.14 euro, vilket med dagens pris (10.34 euro) ger en skyhög PE på 74. Med förra årets ROE 3.5% ser aktien inte särskilt attraktiv ut.

Jag tror att företaget har mer potential än vad som syns i resultatet för tillfället, det är inte representativt. Om vi tar medeltal på 5 år, får vi resultat på 0.56 och ger PE 18. Med samma räkning får vi ROE till 14.2%. Priset ser betydligt rimligare ut. Tar inte ställning för om det lönar sig köpa eller inte, men framtida avkastning kommer att bero på hur de lyckas expandera internationellt (vilket de gör, men om de lyckas är en annan fråga).

En placeringsplan

All placering börjar med en placeringsplan. Man funderar ut, och skriver till pappers vad målet för ens placeringsverksamhet är. Varje placerare bör ha en, inkluderat undertecknad själv. En placeringsplan är mycket vikgit. Då man går ut på marknaden kommer man med åren att stöta på de märkligaste fenomen, överraskande samhälleliga förendringar, nya innovationer, nya företag och strukturer i samhället. Man påverkas konstant av det som händer omkring en, av andra placerare, av analytiker och medier.

Under åren kommer man att stöta på märkliga frästelser. Billiga aktier, nya startup företag, chanser och besvikelser. Placerarens tålamod testas hela tiden. Då är det viktigt att hålla sig till sin placeringsplan. Det är då man avviker från sin plan som man riskerar att göra dumheter, sånt man i efterskott ångrar.

Det första man funderar är vad målet för ens placeringsverksamhet är. Sparar man för sämre tider, eller vill man bli rik? Själv har jag som mål att vara ekonomiskt oberoende. Detta innebär att jag inte behöver jobba, om jag inte vill (antagligen vill jag, men jag vill ha valet). Med tanke på problemen med hållbarheten i vårt pensionssystem, är det ingen dum ide att spara för pension.

Därefter funderar man hur länge man binder pengarna och risknivå. Högre avkastning innebär högre risk. Aktier räknas som det mest riskfyllda (mest avkastning), där placeringstiden rekommenderas vara över 5 år. Om man tappar nattsömn över kursvariationer, skall man inte syssla med aktier. I regel försvinner aktiernas risk ju längre placeringstiden är (tiden förlåter alla misstag), bara porföljen är väl spridd.

Mindre riskfyllda än aktier räknas fonder. Där kan jag rekommendera indexfonder vilka pga. sina låga förvaltningskostnader (det fonden "äter" av dina pengar per år). Det finns också aktiva fonder, som har högre kosntade. För ännu lägre risk finns räntefonder och sparkonton. Placering kan också göras i bostäder (måttlig risk) och skog (låg risk). Det finns en myriad av placeringsformer, går inte igenom dem alla. Använd google!

När man har valt risk och avkastningsnivå, tar man ställning till frågan hur aktierna (eller fonderna/bostäderna etc) väljs, enligt vilka kriterier köper man. Väljer man att placera i en viss branch företage? Ett visst land? Hur sprider man, äger man av några företag eller av en massa företag? När köper man, varje månad lite eller då man tycker sig hitta köptillfällen? Innehåller portföljen stadiga dividendbetalare, eller cykliska företag? Har placerarens etiska övertygelse betydelse, kan jag tänka mig äga aktier i tobaks- och oljeindustri? Vad tittar jag efter när jag söker potentiella företag? Går jag enligt ett nyckeltal? Siktar jag efter vissa typen av fenomen? Kanske jag köper när vissa typer av nyheter gets ut? Hur betér jag mig när aktien börjar sjunka? Säljer jag för att rädda mitt, eller använder jag tillfället i akt för att köpa aktien förmånligare?

Det är många frågor placeraren måste ta ställning till, SJÄLV! Porföljens utveckling och avkastning formas ur dessa val. En portfölj är alltid individuell och borden enligt min mening inte jämföras med andras porföljer, eftersom varje placerare gör sina egna val ur sin situation, värderingar och personlighet. Gör en plan och uppdatera den alltid med jämna mellanrum. Din placeringsfilosofi ändrar med åren.

Sålde Rautaruukki

Sålde idag bort mina Rautaruukkiaktier och köpte Outotec för en del av pengarna. En del höll jag i reserv eftersom a) det är möjligt att Outotec sjunker ytterligare (mera köp) b) aktiemarknaden börjar vara högt värderad och risken för en generell sänkning av aktierpriserna har stigit (kurserna sjunker, mera köp). Outotec anser jag som ett förstklassigt företag vars kurs nyligen sjunkit eftersom det går dåligt för gruvsektorn, vilket är företagets marknadsområde. Långsiktigt ser jag potential i Outotec (behandlade företaget i tidigare inlägg). Rautaruukki är producent av stålkomponenter för byggande och för industrin.

Rautaruukki är av mina första aktiva köp från början av 2010, då stod kursen på 18.30 euro. Då ekonomin blomstrade, och hela världens ekonomi var överhettad, var ståltillverkare speciellt övervärderade. Rautaruukkis kurs var som högst över 52 euro, före den kraschade (med allt annat). Läste om Rautaruukki av nån analytiker - 18 euro såg rätt billigt ut. Efter mitt köp rasade kursen i flera etapper. Så jag gjorde ett flertal billiga köp, för 8 euro, 2 ggr för 7 euro och slutligen för 5 euro. Det sista köpet är det enda som såldes med vinst. Totalt blev det en rejäl minuslapp för Rautaruukki. År 2007 hade företaget eget kapital per aktie 14 euro, idag endast dryga 7 euro. Detta betyder att företaget på sex år har ätit upp nästan hälften av sin egendom.

Företaget är 40% ägt av Finska staten. Dess marknadsområde är Europacentrerat. Sedan finanskraschen 2008 har företaget gått kraftigt med förlust. Nu äntligen, efter många år har företaget tagit sig till "nollstrecket". Från bottennapp 4.5 euro har kursen stigit avsevärt till 6.5, då jag sålde. Företaget går fortfarande svagt (visserligen inte med förlust) och dess framtidsutsikter är inte speciellt fina. Företaget får det mesta av sin försäljning i Europa, där tillväxten i många år kommer att vara svag. Dessutom är branchen utmanande: De flesta stålproducenter i europa går svagt, pga. ekonomiskt svag konjunktur men också av att det finns en överproduktion av stål i Kina, som kan tävla med pris (jämför kinesiska/finska stålarbetares löner).

En kraftig kursuppgång är enligt min mening inbyggd med en framtidsförväntan: Snart skall det börja rulla. Eftersom Europa ligger stilla ännu länge, tror jag dess framtidsutsikter är begränsade. Företaget är till stor del statsägd, vilket alltid är ett hinder för nedskärningar och organisationsförändringar (folk gnisslar alltid tänder mot politiker när statsägda bolag säger upp folk). Dessutom har företagets ledning inte visat sig särdeles övertygande, man har inte väldigt snabbt reagera på den sjunkande efterfrågan. En god företagsledning kan tillämpa verksamheten även i en sjunkande marknad.

De senaste åren har företaget gått kraftigt med förlust, så några vettiga nyckeltal kan inte räknas. Dividenden ger heller inte riktning, eftersom den delas ut med skuld, och företaget är redan rätt skuldsatt. Om vi använder prognoser för 2014 och 2015 skulle resultaten vara 0.29 euro och 0.45 euro. Med dagens pris skulle P/E14 vara 22.4 och P/E15 vara 14.4.

Rautaruukki är ett klassiskt sykliskt företag vars resultat och aktierkurs kraftigt varierar från år till år. Är det inte möjligt att den nån dag igen stiger till 52 euro (+700%) ? Kanske nån dag, men de kommande åren kommer avkastningen att vara svag. Dessutom är cykliskhet i regel en negativ egenskap för ett företag (jmfr. stadig avkastning). Så nu säljer jag min andel och försöker lära mig den värdefulla läxan att inte köpa billiga aktier.

Om Talvivaara och billiga aktier

Gruvaktiebolaget Talvivaara är för tillfället på allas läppar: Skall företaget gå i konkurs, eller skall det få sina affärer i ordning och börja blomstra? Aktien var som dyrast över 7 euro styck, för tillfället får du en aktie för 0.04 euro. Skulle aktien stiga tillbaka till 7 euro skulle ett köp växa med 1740% - Vilket kap! 1000 euro placerat skulle växa till 18 400 euro.

Det är exakt så en stor del av småplacerare tänker. Det är därför som småplacerare köper av aktien som aldrig förr. Avkastning kommer alltid med risk, så en stor risk måste logiskt sätt innebära chans att mångdubbla sina pengar. Aktien är mao. nu billig.

Av samma orsak/logik blev jag själv aktieägare i företaget i början av 2012, då var den också billig. En aktie kostade 2.40 då. Snart började problemen, och jag var tvungen att sälja med förlust för 1.60 euro. Nu är priset 0.04 euro, och jag skulle inte köpa av aktien fastän priset var 0.01 euro. Varför inte?

Aktieplacering kan göras från två perspektiv. Antingen kan man se aktier som lottokuponger, som slumpmässigt kan vinna/förlora. Ur denna synvinkel är väl en aktien som dykt, en väldigt god placering eftersom risk-vinst-principen innebär att det finns en större lottovinst. För denne placeraren är Talvivaara ett gott köp.

Det andra perspektivet är att se aktien som ett delägarskap i företaget. Du är av ägarna, och delar likväl sorger som gläder av företagets framgång. Då vill du äga kvalitetsföretag, som växer och bringar dig växande inkomst år för år. En god aktie är en sådan du aldrig behöver sälja eftersom företaget alstar växande inkomst för dig för gott. För denne placerare är en Talvivaara-aktie gift.

Medan den förstnämde hoppas på snabba vinster, siktar den andra på långsam men säker tillväxt. Tiden är hans bästa vän, och han vet att bara man gör kloka beslut och placerar tillräckligt länge, blir man rik och förmögen.

En överraskande stor del av privatplacerare hör till den förstnämda kategorin. Hur omsannolikt det än ser ut, hoppas de på en lottovinst. Ju mer kursen sjunkit, desto mer har småplacerare köpt (lottovinsten blir större?).

Sanningen är att företags ekonomiska utveckling sällan drastiskt vänder. Även om Talvivaara på nåt sätt lyckas vända tåget, blir det högst sannolikt en dålig/medelmåttlig placering. Företag som går dåligt kommer antagligen att fortsätta göra det överraskande länge. Det är ett mysterium för mig hur nån kan vilja sätta sina pengar i ett företag då de i sin delårsrapport själva nämner att företaget kan gå i konkurs. Konkurs skulle innebära att placerarna förlorar allt det de placerat.

Liknande exempel som Talvivaara finns många, billiga aktier som massor av folk köper för lottovinst. Nokia var på en rejäl nedförsbacke innan de sålde mobiltelefonverksamheten, massor gjorde dåliga investeringar - Ingen lottovinst kom. Pysselaffärkedjan Tiimari hade massor med ivriga småplacerare som köpte av den billiga aktien före företaget gick i konkurs i år. Outokumpu köptes upp i massor efter att den blev billig, nu är den ännu billigare (större lottovinst?). Samma gäller mediakonsernen Sanoma, även den är billig.

Att köpa billiga aktier i företag som går dåligt är slarvigt enligt min mening. Slarvigt eftersom placerare borde ta bättre hand om sina pengar. Ett företags värde borde alltid bedömas genom den verksamhet de sysslar med. Finns det försäljning? Finns det framtidsutsikter. I Talvivaaras fall gäller problemen både att de inte får upp tillräckling med Nickel, men också att världspriset på nickel ligger lågt. Jag ser chansen för lottovinst extremt liten i fallet av Talvivaara.

Läsa på

Hur din placeringsporfölj klarar sig beror helt på hur de enskilda företagen klarar sig. En väl spridd porfölj med många företag klarar sig dåligt om företagen är slarvigt valda. De tär klart att ju bättre man är påläst, desto bättre chans har man att välja bra företag.

Det finns placering som utgår från olika tal: P/E, P/B, ROE, m.fl. Man kan mekaniskt välja att följa dem, men strategin kan bli klumpig. Långtida uppföljningar har visat att de tre bästa talen som mekaniskt kan förutspå bra placeringsframgång är:

1) P/B < 1
2) dividendprocent > 4%
3) Kursen sjunkit med 20% i år

Google har ett utmärkt redskap på https://www.google.com/finance (klicka stockscreener i vänstra kanten)där man kan "screena" företag. Du lägger till vilka kriterier du ställer på företaget. Själv betonar jag ROE och dividend. Men man kan experimentera med P/E och andra tal.

Fastän dessa tal kan stöda val av företag, bör placeraren bekanta sig grundligt med vad för typ av verksamhet företaget sysslar med. Vem köper deras produkter? I vilka land säljer de produkterna? Hur är det med tillväxtmöjligheterna, kommer de att sälja dubbelt mer produkter nästa år? Hur skall företaget klara av detta?

Om blir medveten om ett företag (som kan placeras i), börjar jag med att bekanta mig med vad företaget över huvudtaget gör. Kanske googla företaget, de har antagligen en webbsida. Det kan också finnas bloggar och analytiker som skrivit om företaget. Även www.wikipedia.org kan hjälpa att få en översikt.

Företag brukar idag ha egna webbsidor, där det brukar finnas en egen "investeringsavdelning". Där hittar man årsrapporter och delårsrapporter. Där kan man läsa företagets ekonomiska siffror, höra VD:n kommentera hur läget nu är, och hur företaget är förberett för framtiden. Där gäller det som läsare att vara kritisk: Låter företagets egen bedömingen realistisk?

Det finns rikligt med tidningar på internet som hjälper placeraren att göra sina val. Praktisk för analys av siffror är www.kauppalehti.fi där man hittar all ekonomisk data för de senaste fem åren om företaget (klicka "pörssi", sedna klicka "kurssit"). Tidningen innehåller också mycket artiklar.

Andra bra tidningar för läsning:

www.arvopaperi.fi
www.talouselama.fi
www.taloussanomat.fi

Den förstnämda har bra kolumner och bloggar, ofta företagsspecifika. Den sistnämda innehåller element av skvallerblaska men kan ändå innehålla nyttiga artiklar. Jag rekommenderar även att läsa www.nordnetblogi.fi vilket är landets ledande ekonomiska blogg.

Det finns också mycket litteratur om ämnet. Det lönar sig att välja böcker som är så klara och lättläsliga som möjligt. Själv kan jag rekommendera Onnistu osakermarkkinoilla av Kim Lindström, eller böckerna Hyvästä Yhtiöstä Hyvään Sijoitukseen och Hajauta tai hajoa av Jukka Oksaharju. Och sen finns det naturligtvis klassikern The Intelligent Investor av Benjamin Graham.

Läs på, det lönar sig inte lättvindigt att sätta egna pengar på spel!

Riskpremie

Varje placering har en förväntad avkastning. Den är olika för olika placeringsformer. Ju mer avkastning du vill ha, desto mera risk måste du ta. Den mest riskfyllda placeringsformen är aktier, vars förväntade avkastning är 10% per år. Förväntad avkastning kan variera stort eftersom det finns stor variation från aktie till aktie, från år till annat.

Som mått för riskfri avkastning brukar användas statsskuldebrev, obligationer. Deras genomsnittliga avkastning är 5%. Då placeraren väljer aktier, tar han större risk, men kräver därmed en större avkastning - alltså 5% extra avkastning. Denna skillnad kallas för riskpremie.

"Vi är villiga att tolerera större risk, men då kräver vi större procent på avkastningen"

Då riskpremien stiger, sjunker priset. Om vi förväntar oss 1 euro avkastning på en aktie, är vi i normalfall villiga att betala 10 euro för 10% avkastning. Om placeringen däremot är mer riskfylld och vi kräver 12% avkastning, är vi inte länger villiga att betala mer än 8,33 euro för aktien. Ju mer en normal en akties avkastning är, desto närmare 10% närmar den sig.

I princip handlar hela aktiermarknaden om riskpremier. Varje företag ger ut en prognos över hurdant resultat de kommer att göra. Om allt går som det är tänkt, når de resultatet. Vad placerare gör är att de försöker bedöma risker, och därmed sätta en riskpremie. Hur mycket extra avkastning vill jag ha för den risken? Man kan säga att placerare avskyr risk och premien stiger rakst.

En del risker är överdrivna, en del är realistiska. Det blir placerarens uppgift att försöka lösa riskernas rubiks kub. Risker är ibland förutsägbara, som då den globala efterfrågan på viss produkt äger rum. Då vet vi om risken men kan inte förutspå hur stor inverkan den har. T.ex. är det allmän kännedom att efterfrågan på papper (dvs. tidningar och böcker) sjunker, hur mycket? Det vet man inte. Ibland är risk fullständingt oberäknelig. Vem kan förutspå när pälsdjurfarming eller kärnkraft förbjus? Vad EU:s nästa miljödirektiv kommer att beröra? När/var följande krigr bryter ut?

Fortum är ett exempel på ett företag som prissätts med en betydande riskpremie. En aktie kostar för tillfället 16.76 euro. Fortum är till majoriteten statsägt energiföretag som får en avsevärd del av sin intäkt från kärnkraftverk. Skulle företaget sälja konsumentprodukter (idrottsskor, läskdrycker, fiskeutrystning mm.) skulle aktien lätt kosta över 25 euro.

Bort med onödigt pjåsk från porföljen

Eftersom året börjar dra sig mot sitt slut brukar många ta i akt tillfället för att städa porföljen. Vinster från aktieköp beskattas per kalenderår. Av vinsten betalar man 30% (eller 32% om kapitalinkomster varit över 50.000). Från försäljningspris dras av inköpspris, vilket räknas som vinst. Om inköpspriset varit större än försäljningspriset, räknas det som förlust som man får dra av från vinsten. Därför är det praktiskt att realisera t.ex. 1000 euro förlust om jag gjort 1000 euro vinst, så behöver jag i praktiken inte betala skatt (den goda sidan av förluster).

Samtidigt som jag "städar" är det på sin plats att fundera lite hur mitt placeringsbeteénde varit. För placeraren har det varit ett bra år, OMXHCAP-indexet (medeltal för alla aktiers värde) har gått upp 25% vilket är ett ovanligt bra år. Man behöver alltså inte varit speciellt duktig för att ha fått en avkastning bättre än normalt.

Som det hänt tidigare, har jag gjort några dumma misstag jag kunde ha undvikit. Jag köpte av Stockmann några köp som i efterskott sett var rätt dyra, de ligger på minus. Under nåt skede av året gjorde jag en mängd impulsköp för att aktien var billig, men egenligen inte var särdeles eftertänkt. Små placeringar i Outotec, Nokia, YIT och Teliasonera.

Egenligen vet jag inte riktigt vad mitt mål var, eftersom de tre sistnämda är inte såna företag jag egentligen särdeles mycket vill äga. Antagligen hade jag nån ide om att sprida på placering, men spridning i medelmåtta företag är inget att ha. Spridning, som är grundstenen i all placeringsverksamhet, skall alltid utgå från företag som klart är bättre än medeltalet. Trotts att dessa placeringar gått helt ok (förutom YIT som är lite på minus) inser jag att jag klart avvek från in placeringside.

Outotec är klart ett kvalitetsföretag (trotts gruvindustrins nuvarande problem) som jag gärna äger mer av, så den placeringen låter jag vara. Nokia och YIT håller jag för tillfället, eftersom speciellt Nokia innehåller nåt av överraskningsmoment för marknaden - Vad skall företaget göra till näst? Teliasonera tänker jag sälja bort. En statligt ägd teleoperator är inte i min placeringsfilosofi. Exel Composites säljer jag möjligen också bort; även ett impulsköp från nåt år tillbaka (kommer inte ihåg varför jag köpte av den).

Förutom inhemska aktier, har jag också "hällt över" en mängd av porföljen till USA. I början av året ägde jag McDonalds och Coca Cola. Min Coca Cola position har vuxit till en av de större. I år har jag också blivit ägare av företag som Wallmart, Waste Management och IBM. Jag ser fram emot att placera mera i USA i framtiden.

För tillfället är majoriteten av aktierna finländska, men tanken är att Finland skulle bestå av en tredjedel inhemskt och resten utländskt. I kikaren ligger övriga orden, tyskland, england, framkrike och USA+Canada. Jag är i princip också intresserad av Ryssland och Asien, men är inte bekant med hur man köper aktier på dessa marknader (om det ens är möjligt).

Statsägda aktiebolag

En del av aktiebolagen är majoritetsägda av staten, en del ägs till stor del antingen direkt eller genom statens placeringsbolag Solidium. Staten äger majoriteten i Finnair och Fortum, medan den delvis äger Sampo, Teliasonera, Kemira, Outokumpu, Metso, Rautaruukki, StoraEnso, Talvivaara, Outotec, Elisa och Tieto.

Låt mig börja med att konstatera att statens ägarskap i regel är negativt, och statsägarskap i konsekvent prissätts med en extra riskpremie (mer krav på avkastning, altså billigare pris).

Varför detta? Staten är väl en trygg ägare, som vid behov kan skjuta till pengar om så behövs. Detta minimerar risken för konkurs.

Det är ungefär här som fördelen slutar. Det är sant att statens kassa är omfattande, och den har tidvis användts för att rädda företag i ekonomiska svårigheter. Problemet är att statens ägarskap kommer med ett högt pris. Staten, som representeras av riksdag/ministeriu, byts ut vart fjärde år. Det finns inget så opålitligt som politiker. Redan inom samma parti kan linjen byta drastiskt inom fyra år, och det är möjligt, rentav sannolikt att det om fyra år sitter helt andra politiker och bestämmer. Politikerna är inte rädda att använda sitt politiska inflytande i statens bolag, som vi nyss sett med avgångne minister Heidi Hautala.

Under hösten 2012 annonserade Metso att de tänker betala ut extra dividend. Nyheten är inte märkvärdig i sig, men tajmingen var dålig: Några veckor innan hade företaget annonserat att de säger upp hundratals arbetsplatser. Vi vet inte vad som hände i kulisserna, men en veckasenare drog Metso in extradividenden. Det var uppenbart att regeringen hade haft inflytande i beslutet.

Detta resulterade i att Metsos kurs kraschade. Inte för att dividenden i sig självt skulle ha varit betydande, eftersom pengarna ändå hålls i kassan och betalas ut åt aktieägarna senare - ingen aktieägare förlorade pengar. Det som skedde var att placerare blev obehagligt medvetna om statens inverkan. Man frågade sig om det kunde finnas andra beslut staten hade påverkat, såna beslut som kunde ha negativ inverkan på kommande resultat (arbetsplatser som man vill rädda). Detta är gift för placerare, alltså krashade kursen.

Det står i aktiebolagslagen mycket klart och tydligt att ett aktiebolags uppgift är att producera pengar åt sina aktieägare. Detta går väldigt dåligt ihop med politikernas uppgift, som är att behaga alla potentiella röstare. Företag är ofta tvungna att göra smärtsamma beslut, som uppsägningar, för att trygga sin konkurrenskraft. Detta går sällan väl ihop med att samtidigt försöka bli populär bland folket.

Ett annat exempel på statsägarskapets avigsida är företaget Outokumpu, som genomförde en fruktansvärt dyr operation då de köpte Inoxum av det tyska Thyssenkrupp för att rädda arbetsplatser i Torneå.

Politiker måste buga och bocka i alla riktningar. Det finns de anställda, miljömänniskor, fackföreningsfolk och hela finska folket. Företag som är statsägda är mål för avsevärd politisk påtrycking, och det värsta är att alla vet detta (dära är det helt ok för alla att kräva resultat för påtryckning). Då det gäller etiska val, ekologiska prioriteringar, anställdas rättigheter etc är tröskeln väldigt låg att offar vinsten för det goda endamålet. Jag förespråkar inte att företag skall gå emot god säd, men ett företags huvudsakliga (och enda) uppgift är att producera vinst åt ägarna. Inte att rädda arbetsplatser, rädda natur eller påverka folsk levnadsvanor. Och det finns så många viljor bland folket att, och det är aktieägarnas pengar som står på spel. Kan gärna stöda miljö- och välgörenhetsorganisationer, men offentliga aktiebolag är inte rätt arena för det.


Summa summarum bör man akta sig för statsägda bolag. Risken som är knuten till politiska beslut, kallas för politisk risk. Risken att politiska beslut går i kors med företagens avsikt att göra vinsta. På ett mer generellt plan berör politisk risk också företag vars affärer berör saker som är mål för stort politiskt intresse. Av denna orsak skulle jag inte placera i Saga Furs, som auktionerar pälsar, då det finns en stark politisk vilja att förbjuda hela näringsformen. Politisk risk bör alltid bedömas då man överväger placering. T.ex. företag som handlar med oljeprodukter, tobaksprodukter och  kärnkraft  är mål för politisk risk. Bäst är att äga företag som handlar med självklara och tråkiga, vardagliga ting som ingen politiker eller intresseorganisation är intresserad av.

Några ord om konjunkturer

Att förstå ekonomiska konjunkturer är viktigt då man placerar. Ämnet hör till nationalekonomi, men är ändå viktigt att förstå om man aktieplacerar.

Konjunktur uttrycker den ekonomiska tillväxten för en sektor, ett land och hela världen. Världens konjunktur påverkar varje lands konjunktur, som i sin tur har inverkan på de olika sektorerna (t.ex. skogssektorn, finanssektorn etc.). Detta betyder att om det går bra, så går det bra för alla, och samma om det går dåligt. Fastän konjunkturerna har tendens att gå hand i hand, finns det ändå stor variation bland länder och brancher.

Konjunkturer indelar man i hög- och lågkonjunktur. Då det är högkonjunktur är den ekonomiska tillväxten bra, alla konsumerar, alla investerar, det är fest med kaviar. Klackarna i taket, för ingen ser ett moln på himlen. Motsvarande är lågkonjunktur en tid av svag tillväxt, ibland negativ tillväxt (även kallat recession). Då är alla sparsamma och försiktiga, företagen går dåligt och nyheterna domineras av dystra nyheter - ökande arbetslöshet, företag går i konkurs, ingen köper lyxiga prylar som bilar.

Konjunkturerna går i cykler, vågor. En lågkonjunktur eftersföljs alltid en högkonjunktur, som kraschar i en lågkonjunktur osv. Världsekonomin går i cyckler, stora och långsamma. Länders ekonomi brukar korrelera med världsekonomin, som likväl sektorerna. Endå finns det stor variation från sektor till sektor, så det går sällan dåligt för helt alla. För tillfället går det svagt tidningsbranchen, byggnadssektorn och affärer som säljer konsumentvaror (Stockmann, Kesko) medan det går bättre för finanssektorn (i Finland) och pälsbranchen. För tillfället är det lågkonjunktur i Finland så det går sämre för fler än det går bra, fastän ekonomin har sakta börjat stiga.

Aktiemarknaden försöker förutspå realekonomin. Om ekonomin börjar vända (åt nåt håll), har aktiemarknaden i regel redan förutspått detta 6 månader innan. Detta betyder att då kvällsnyheterna berättar "att ekonomin nu går bra", har aktierna redan länge varit dyra. Som placerare gäller det att vara först ute, både med köp och försäljning.

För tillfället har konjunkturen börjat vända, och vi kommer antagligen att se tillväxt nästa år. Detta har aktiemarknaden förutspått ett längre tag, och det finns inte längre lika många goda köptillfällen som det fanns 2012 - allt har blivit dyrare. Vad gör då den tålmodiga aktieplaceraren? Han väntar på att markanden skall reagera, och aktiepriserna skall sjunka. Detta betyder inte att man inte skulle kunna köpa aktier nu, bara att köptillfällen är färre.

I placering gäller regeln att gå i motvind, köp när andra säljer, sälj när andra köper. Aktiemarknaden är alltid full av förväntan, både postiv och negativ. Marknaden är likt en manisk-depressiv: Minsta lilla dystra tynger marknaden massor, och när det går bra, finns det inga hinder för framgången (maniskt tillstånd). När konjunkturen är hög, tenderar marknaden att överprissätta aktierna, eftersom framgången JU är oändlig. På samma sätt prissätts aktierna vid lågkonjunktur som om det skulle vara världsundergång på kommande. Det är dessa överdrifter som placeraren utnyttjar. Aktiemarknaden är full av överdrifter, precis som den manisk-depressiva är.

En tålmodig aktieplacerare blir inte i panik, fast marknaden blir det. Placeraren sitter och väntar, och ser börskracher snarast som tillfällen att köpa aktier billigt, då när alla andra säljer. Han vet att de goda företagen alstrar vinst även nästa år, och dess kurs kommer förr eller senare att stiga över den förra toppen.

Det är inte alltid lätt att gå i motvind. Att köpa när kurserna kraschar? Och sälja när företaget skall snart överta världen (och hämta skattkistor med guld)? Det är i dessa tider den listige placeraren skiljer sig från massan.

I maj 2009 var kurserna verkligen lågt noterade. Det var den dystraste tiden i världsekonomin på decennier. Vem skulle då våga gå ut på aktiemarknaden för att köpa? Han som gjorde det, han kunde mångdubbla sina pengar. Själv började jag aktivköpa i början av 2010, och kom lite sent med, men hann ännu göra en del fynd före börsen började systematiskt stiga hösten 2012.

För tillfället är jag förväntansfull. Jag gör inga stora köp, utan väntar på nästa krasch, vilket möjligen sker under nästa år då FED ändrar på sitt likviditetsprogram (detta kanske jag skriver om senare).

Att lära sig av sina misstag

Den viktigaste egenskapen man kan ha då man placerar är förmågan att medge sina misstag. Nåt som absolut inte är lätt, rentav omöjligt för många. Det är helt enkelt inte roligt att medge för sig själv att man förstört egendom, kanske med dumma val man gjort. Smärtan av att förlora pengar är mycket värre än glädjen då man tjänar pengar.

Nokia har varit finska mediernas favorit. Det kommer dagligen i någon tidning nyheter om företaget. Tidigare "världens största mobiltelefontillverkare" förlorade sitt fotfäste då man missade smarphone-boomen, och det har varit smärtsam nyhetföring sedan dess (enda tills de sålde bort mobiltelefonverksamheten). Det har varit flera år av ilskna och ångestfyllda skriverier. Rätt många finska placerare har ansett att markanden helt enkelt har fel och har missförstått Nokias egentliga värde. Aktien Noterades vid nästan 30 euro, men började sjunka. När 20 euro nåddes, köpte folket Nokia som aldrig förut. Aktien var ju SÅ billig! Sedan nåddes 10 euro, och ytterligare Nokia köptes. Sedan 7, sedan 4, sedan 1.3 euro. Fastän aktien stigit till nästan 6 euro, var det nog antagligen misstag att köpa aktien då den var över 10 euro, eftersom det kommer att gå många år tills den når samma nivå.

Att medge sina misstag är grunden för all inlärning. Det var Albert Einstein som sade "Galenskap är att göra samma sak om och om, och förvänta sig olika resultat". Om man inte erkänner sitt misstag är det sannolikt att man gör om det. Om du köpte nåt för 10 euro, och inser vid 8 euro att aktien ännu är för dyr, är det bättre att sälja än att bli och vänta på ytterligare nedförsbacke.

När jag tänker på min egen placeringsverksamhet, måste jag säga att det till stor del handlar om att känna sig själv. Man har en massa illusioner, vilka många handlar om att man överskattar sin egen kunskap&förmåga och undervärderar riskerna.

När jag tänker på mina egna fallgropar, kunde jag summera dom följande:

Köpa aktien för den är billig.
Att aktien börjar sjunka kan bero på irrelevanta fakta, eller en risk som finansmarkaden anar men ändå är irrationell (som att världsekonomin totalt kollapsar) men kan också bero på att lönsamheten klart minskar, därav resultatet och i sista hand dividenden minskar. Detta har varit orsaken till mina största misstag. Att titta på aktiens tidigare kurs är väldigt dålig mätare på hur företaget klarar sig i framtiden.

Att man besitter kunskap som andra inte har
En viss sorts narcissism hör till människonaturen, men det är ändå bra att vara medveten om den. Ingen skulle köpa aktier om de inte på nåt plan anade sig vara bättre än andra på att placera. Idag talar man om effektiva marknader, där all information på marknaden redan finns beaktat i aktiekursen. Om du läser i tidningen att företag X har problem, har aktiekurserna redan beaktat det när du öppnar börslistan.

Blind tro på succé
Att blint tro att nåt företag, nån sektor, nån teknologi eller nåt land systematiskt "lönar sig" är felaktigt. Ofta hör man finska placerare tala om hur det nog lönar sig att köpa bara finska aktier. Överdriven tilltro till Nokia, som hade två stycken "lönar sig": Det var finskt och det var ny teknologi. Företaget hade den fördelen att vara störst i världen, vilket är en verklig tävlingsfördel. 

Nya och trendiga aktier
All ny teknologi övervärderas, detta kommer alltid att gälla. Därför är allt det nya som kommer till aktiemarknaden antagligen överprissatt. Det som tidnignarna skriver om, det är antagligen dyrt. Så småningom går det upp för alla att teknologin till slut inte kan erövra världen och är en bland många. Då brukar aktiekursen krascha, och till slut hitta en realistisk hållbar nivå.

Kolla på makroekonomi
Även fast världsekonomin och köpindex o.dyl. ger riktgivande info, bör analysen alltid utgå från företaget och sektorn. Inom alla sektorer och i alla konjunkturer finns det framgångsrika och svaga företag.

När jag tänker på min egen placeringverksamhet, har de flesta misstag berört "billiga aktier", men jag har nog trampat i klaveret med alla nämda. Under min aktiva placeringstid har jag egentligen köpt av två företag, där köpen (ett flertal) klart ligger på minus och det går flera år innan de kommer till samma nivå. 2012 köpte jag billigt Rautaruukki och billigt Stockmann, vilket förstörde portföljens avkastning. År 2013 köpte jag mera billigt Stockmann, vilket i slutet av året kommer att se fult ut när jag går igenom summering för året.

Nordea

Nordea är nordens största bank och min näst största placering. Jag började inköpen av Nordea våren 2012, och har stadigt köpt till av aktien. Då jag började köpen var aktien 6-7 euro, fastän den stigit till dryga 9 euro anser jag det forfarande finnas potential att stiga.

Nordeas största aktieägare är finanskonsernen Sampo, som sitter på över 20% av aktierna och i praktiken styr företaget. Sampos två andra ben är försäkringsbolaget If och livsförsäkringsbolaget Mandatum Life. Bägge ger en stadig inkomst men på en rätt mättad marknad, där tillväxtmöjligheterna börjar vara begränsade. Den ökning Sampo kommer att se de kommande åren, kommer genom Nordeas ökning. I praktiken är en placering i Nordea en placering i Sampo (och vise versa).

Sampo har stigit kraftig i ett år, och är nästan dubbel dyrare än för ett år sedan, och något överprissatt. Banken är störst i Norden och extremt vällett av Björn Wahlroos och Kari Stadig. Bägge har utmärkta track records både att leda företag men likväl när det kommer till företagsköp och försäljning. Efter fianskraschen 2008 har företagets resultat stadigt stigit, trotts att banksektorn för tillfället är extremt svår. Aktier i banker värderas lägre än andra företag pga. att placerare lägger extra riskpremie just på banksektorn. Nordeas resultat har varit beräkneligt, och kan inte minnas några dåliga nyheter som skulle ha rapporterats om företaget sedan 2008. Personligen har jag mycket stort förtroende för Wahlroos&Stadig och såver gått om nätterna när pengarna är i deras kunniga händer. Förutom Sampo och Nordea sitter Wahlroos även som styrelseordförande för UPM. Man kan säga att han sitter på en tredjedel av min aktieförmögenhet. Stadig och Wahlroos är också kända för att kunna göra utomordentliga företagsaffärer och placeringsvärden väntar med spänning vad som nu skall hända, när svenska staten äntligen dragit sig ur Nordea (fria händer).

Nordea har de senaste fem åren haft en tillväxt (ROE) på 12%. Företaget siktar på 15% för 2013 men analytiker anser 12% som mer realistiskt. För 2013 kommer företaget antagligen att göra 0.85 euro resultat, vilket med dagens kurs 9.21 ger PE 10.8. Eget kapital per aktie har företaget 7.12 euro så PB blir 1.29 och ROE/PB 9.3, så räknat med nyckeltalen kan aktien inte ses som dyr.

Räknat med förra årets dividend 0.34 euro, blir dividendavkastningen endast 3.5%, men företaget kommer antagligen att lyfta dividenden avservärt. Gissningarna har varit i gaffeln 0.4-0.6 euro, nånstans där emellan. Företaget har i flera etapper talat om att Nordea kommer att höja dividenden (med 0.5 euro blir dividendprocenten 5.4% - en mycket bra dividend). Nya bankregleringar efter bankkrisen i europa har varit strikta, och belastat hela banksektorn med nya krav på garantier (ifall nåt skulle hända). Detta har inneburit att bl.a. Nordea har betalat en relativt låg andel av sitt resultat i dividend. Nu har banken mött kriterierna och avsevärt större andel av vinsten "blir fri".

För tillfället dinglar aktien på dryga 9 euro. Själv kommer jag att köpa till om aktien dyker under 9 euro. Aktiekurser brukar stiga massor på våren, då dividenderna betalas och placeringsfolket allti blir lite vimsigt. Då den slutliga dividenden slås fast nästa vår, tror jag att aktien kommer att vara på betydligt högre nivå (det hoppas jag åtminstone).

Spridning på placering

Ett väldigt viktigt begräpp i placering är spridning. Dess betydelse är som det låter, att sprida ut sina placeringa, att inte sätta alla ägg i samma korg. Istället för att äga aktier i ett företag, äger du i flera. Spridning kan göras med följande kriterier:

• Branchvis spridning - Köp aktier i företag från flera olika brancher, helst såna som korrelerar lite medvarandra.
• Företagsmässig spridning - Att äga flera olika företag.
• Geografiskt - Företag som tjänar sina pengar på olika områden.
• Tidsligt - Gör inköpen under olika tidpunkter, för att eliminera risken med prisfluktuatione 

Man kan också sprida i egendomsklasser; äga bostäder, skog, skuldpapper, guld etc.

Den sistnämda tidsliga handlar om marknadens "rörelser". De tre förstnämda bygger på idén att placera i företag som skaffar sina pengar från olika områden, olika sektorer, olika kundgrupper, olika länder och världsdelar. Om en kris berör Finland, är du mer i trygghet om du äger företag som åtminstone får sin inkomst från utlandet (kan visserligen vara ett finsk företag). För tillfället går skogs, gruv och tidnigssektorn dåligt, medan det finns många företag i andra sektorer som klarar sig fint (kanske inte för tillfället någon specifik sektor som skulle gå speciellt bra).

Spridning innebär att dela ut sina inkomstkällor. Detta minskar risken, men inverkar också på avkastningen. Om du sätter alla dina pengar på ett företag kan du fördubbla dina pengar om du har tur, medan detta är osannolikare vid en spridd portfölj.

Själv tillämpar jag principen, men medger att min porfölj har vissa brister med spridning.

Placeringarna enligt följande sektorer:

Konsumption		24%
Finansbranchen		23%
Industriprodukter		21%
Basindustri		17%
Energi		12%
Teknologi		3%

Branchmässig spridning är jag rätt nöjd med. Jag ökar gärna konsumptionsgruppen ytterligare eftersom den är stadig, växande och rätt immun mot konjunkturer. Brancher jag inte har men kunde ha: Läkemedelsindustrin, oljebranchen, fastighetsbranchen, transportbranchen.

Den områdesmässiga spridningen är ganska ensidigt då Finland representerar största delen av min porfölj. Vad hände om det blev krig? Eller sannfinländarna tar makten och skickar riket tillbaka till 50-talet? Då kan nog spridning i andra länder vara på sin plats. Min avsikt är att i större utsträckning placer i USA, Norden och några andra europeiska länder. USA anser jag ändå som bättre placering än europa, då den ekonomiska tillväxten kommer att vara bättre där de kommande åren.

Då jag började placera köpte jag bara finskt. Det finns en attityd bland finska placerare "att det inte lönar sig placera utomlands" (ärligt talat vet jag inte riktigt vad de menar). Det verkar finnas en rädsla för att placera utanför gränserna. Denna rädsla är ogrundad. "Utlandet" ger mångfaldiga möjligheter, den finska börsen är rätt liten och det finns en eller två av det mesta. Eftersom jag placerat i utlandet i mindre än ett år, är den inte så stor position som den borde, men tanken är portföljen i framtiden innehåller mera utländska än inhemska papper.

En bubbla

Då man placerar kan man stöta på en sk. bubbla. Priset på aktier går dagligen upp och ner, beroende på verkliga marknadsfenomen men mycket är slumpmässigt. Om en aktie systematiskt stiger, brukar det även betyda att värdet på aktien stiger.

Ibland fortsätter aktiens pris att stiga, utan att det kan unberbyggas med värdeökning eller förbättrad lönsamhet. Aktien kanske fortsätter och fortsätter, då det råder en konsensus och överoptimistisk stämning om företaget, eller ibland en hel sektors chanser att växa. När priset helt allienerat sig från det verkliga värdet, talar vi om en bubbla. Full av luft, färdig att spricka. Och när den spricker faller priset massivt. Att köpa aktier i en bubbla är av det farligaste inom placeringsvärden, då kan man verligen förlora pengar.

Världens första bubbla påträffar vi i Holland på 1600-talet. Folk började spekulera i priset på tulpaner, vars pris steg och steg. Alla var fullt övertygade att deras värde skulle stiga för evigt. Till slut kostade en tulpan lika mycket som ett stort lyxigt hus, då bubblan sprack.

När bubblan spricker förlorar vissa ofanliga mängder pengar. En bubbla är ett resultat av en masspsykos, då alla tror okritiskt på obegränsad framgån. En bubbla uppstår alltid då det går bra för en viss sektor (ibland hela samhället, som år 2007).

Ett exempel på en kommande bubbla tror jag är Twitter. Företaget listades i New Yorks börs igår för något kring $20, priset har på en dag stigit till över $40. Twitter är på allas läppar, den kommande kursraketen som skall erövra allting. Analytiker rekommenderar att köpa aktien.

Jag har tidigare nämt nyckeltalet P/E, som består av aktiens pris (P) som delas med resultat per aktie (E), price per earnings. Talet är det mest avnända mätare för hur dyr en aktie är. Historiskt medeltal är 15. Det är priset man måste betala för aktiens varje förtjänade euro. Man kan också uttrycka talet som "antal år det måste gå före aktien betalar igen sig".

Jag köper sällan aktier över PE 15. En aktie anses generellt dyr om den är över 20. Över 30 är ovanligt, då måste man faktiskt tänka efter om aktien är överprissatt. Man kan också använda ROE (företagets tillväxtprocent) för att se om PE är berättigat. I regel borde ett företag kunna växa (ROE) så mycket som PE är, så om PE är 30 bör vi kräva en minst 30% tillväxt, vilket är ovanligt bra tillväxt.

För tillfället kan PE inte ens räknas för Twitter eftersom företaget går med förlust. Inte ens nästa år kommer företaget att göra vinsta. Först år 2015 går företaget med vinst, och med dagens kurs är PE 260. Du hörde rätt, mer än tiofaldigt än DYR akties pris. Då vi talar om så hög värdering, talar vi antingen om en exeptionellt bra lönsamhet och tillväxt, eller så talar vi om en bubbla. Med tanke på att företaget inte ens gör vinst, gissar jag på en bubbla.

Då vi talar om PE på flera hundra talar vi om mycket ovanliga tillfällen. Det var vanligt bland IT-företag vid millennieskiftet, före kraschen givetvis. Det var rätt vanligt år 2007, före krashen givetvis.

IT-boomen vid millennieskiftet såg många teknologiföretag som Nokia, Elcoteq och F-Secure stiga till skyhöga priser tills bubblan sprack. Som högts kostade en Nokia-akie 63 euro. Två år senare betalade man 10 euro för aktien. Efter att Raisio lancerat Benecol 1995 steg kursen tiofaldig på tre år, för att sedan fort falla nära dess startvärde. Det finska stålföretaget Rautaruukki såg kursen på sin aktie stiga över 50 euro. Idag kostar den dryg 5 euro. Undertecknad köpte själv i nåt skede av denna "billiga" aktien vid 7-8 euro och aj aj vad jag fick sota för min dumhet (köp aldrig bara för att nåt är billigt!).

För att undvika bubblor, bör man komma ihåg följande:

- Bubblor berör oftast företag med ny teknologi - Den "obegränsade" möjligheten som finns. (varför undertecknad själv undviker alla teknologiaktier).
- Nya företag som listar sig (vars potential inte ännu kan konstateras) är speciellt i risk (de obegränsade möjligheterna)
- En kollektiv överoptimistisk tro på företaget eller branschen. Inga kritiska röster hörs.
- Priset stiger till skyarna. Kom ihåg att kolla värdet via P/E, P/B och ROE

Det man skall komma ihåg är att bubblor alltid finns och kommer pånytt, folk glömmer bort att bubblor existerat när lite tid gått sedan senaste bubbla. Om man är medveten om deras existens (och undviker dem) kan man drastiskt minska sina chanser att förlora pengar på börsen. Vad beträffar Twitter anser jag den uppfylla alla kriterier som jag räknade upp. Överlag är det en väldigt optimistisk atmosfär kring IT-företag och deras möjligheter (t.ex Supercell-affären).

Jag har inte råd att placera

När man talar med bekanta, brukar man vanligen höra att man inte har råd att placera. Det behövs väl en massa pengar? Bilden vi har av placering är en kostymklädd miljonär som äter hummer till frukost och flyttar runt massor av pengar hit och dit.

Verkligheten kunde inte vara längre från detta. Det finns över 800.000 aktieplacerare i Finland och en typisk aktieportfölj är ca. 10.000 euro, detta efter att sparat i årtionden då den typiska aktieplaceraren är över 50 år.

Det lönar sig inte att vänta med att börja med aktieplacering. Man brukar säga att tid är placerarens bästa vän, då det förekommer "ränta på ränta"-fenomen. Detta innebär att dina placeringa växer med accelererande fart. Jag återkommer i slutet av detta inlägg till detta.


MEN BEHÖVER JAG MILJONER?

För att göra en aktieplacering behöver du ett värdeandelskonto. Det kräver ett enkelt besök till banken för att aktiveras. Vanligen är värdeandelskontot knutet till ditt vanliga bankkonto, och brukar inte debitera mera per månad i avgift än du redan betalar för din internetbank 2-3 euro per månad.

När du har ditt värdeandelskonto (och valt ett företag) är det bara att göra ett köp, detta är snabbare än att betala en räkning på nätet. Du anger antal aktier du vill ha, och det gränspris du är beredd att betala. Dagens kurs brukar synas på internetbanken, så du sätter köpbudet några cent över den aktuella kursen, och aktierna är dina. Puff!

Alla förmedlare (som banker) tar en förmedlingsavgift. Den brukar vara 8-10 euro plus 0.25-0.5%. Själv använder jag Andelsbanken som tar 8 euro + 0.25%. Vid ett inköp av 500 euro, betalar jag förmedningsavgift på 9.25 euro vilket är 1.9%. Med högre summa blir pricenten mindre. Billigast i Finland är banken Nordnet som dessutom har gratisförvaring. Man kanske inte har 500 euro så ofta, men man sparar lite så samlar man nog ihop det.


MEN JAG HAR ANNAT SOM KOSTAR, INTE HAR JAG ÖVERLOPPSPENGAR. KANSKE OM JAG FICK ETT SAFTIGT ARV!

Ja, allting i livet är prioritering. Man måste avstå från nånting, men personligen tycker jag att mina konsumptionsmöjligheter inte har minskat, tvärtom. Jag är nu mera noga med pengar, så jag har faktiskt mera pengar att konsumera, så konstigt som det låter. Vi sätter omärkt en massa pengar på sådant vi egentigen inte behöver.

Låt mig ta mig själv som exempel. Jag har privilegiet att bo i en storstad, så jag behöver ingen bil. Detta privilegie kan inte ånjutas om man bor på landsbyggden, men överraskande många Helsingforsbor har bill trotts ett fullständigt fungerande kollektivtrafiknätverk.

Besparing:


Ingen bil - 650 euro
Ingen dagstidgning - 30 euro
Hör inte till kyrkan - 30 euro
Spelar inte på Lotto - 40 euro
Använder inte kreditkort - 20 euro


Ytterligare besparingar (som jag kunde göra, som i princip är onödiga)

Fackföreningsavgift - 60 euro
Betald TV-kanal - 35 euro

Därtill finns det 300 euro jag kunde spara från tobaksrökning, öl och kaffe. Dessa tal inkluderar inte några livsstilskonsumptioner, inga klädesinköp eller semesterresor dras av, detta är bara extra.

Talen är i viss mån teoretiska, men riktgivande. Enligt beskattaren (som bedömer priset på bilförmån) är månadskostnaderna för en bil 650 euro. De övriga talenär medeltal av vad jag skulle använda. Lottosumman är kanske lite på måfå men jag har en viss uppfattning av folks lottobeteende då jag köper mina cigaretter på R-Kiosken. Om jag använde alla dessa, skulle jag spara 1165 euro i månaden. Syndig som jag är, försnillar jag en del av dessa.

Vad innebär då 1165 euro? Om jag aktieplacerade dem, skulle det bli ca. 1100 euro i månaden efter kostnader, på årsnivå blir detta 13200 euro. Om vi tänker att jag systematiskt placerar dessa i aktier och får 10% avkastning årligen på mina placeringar, då skulle placeringarna bli enligt följande (dividenderna återplaceras i portföljen):

Efter 1 år 14 520 euro (efter 10% avkastning)
Efter 10 år 231 411 euro
Efter 20 år 831 633 euro
Efter 30 år 2 388 453 euro
Efter 40 år 6 426 444 euro

Om du började som 25 åring spara, och pensionerade dig som 65, skulle du ha 6.4 miljoner euro besparingar. Detta pga. fenomenet som kallas ränta-på-ränta. Det brukar sägas att tiden är placerarens bästa vän, då placeringstidens längd drastiskt inverkar på portföljens storlek. Dessutom har lång placeringstid den fördelen att "tid förlåter alla misstag" vilket innebär att dåliga köp du gjort tenderar att jämna ut sig med tiden. Och om du tänker att detta skennarie inte är realistiskt då "ju ingen har sådana summor att placera". Om du skulle placera 1000 euro per år skulle det ändå göra 486 852 euro på 40 års placeringstid.

På jakt efter köptillfällen

När skall man då köpa aktier? En fråga som inte är högst relevant. En aktie kan vara ett bra köp idag eftersom priset är bra, men aktien kan vara överprissatt om en månad. Det gäller att hitta rätt tidpunkt för köpet, ibland är det bara så, att ett tillfälle aldrig öppnar sig eftersom aktien är kroniskt dyr t.ex. hissföretaget Kone.


Att tajma köpen bygger på det enkla faktum att aktiens pris och dess värde inte alltid är lika. Ifall priset är högre än värdet, är aktien dyr, och vice versa om priset är lägre. Hur kommer det sig? Ta som exempel ett hotelrum du bokar på en skidort. Kommer hotelrummet att kosta samma i maj som det kostar under högsässong på vintern? Även fast rummets värde i princip är detsamma, du för samma tjänst och frukost för summan.

För aktier gäller samma logik. Aktier prissätts enligt lagen för utbud och efterfrågan, alltså kostar en aktie mera ju fler som vill ha den. På samma sätt är en "oattracktiv" aktie förmånligare.

De som köper/säljer försöker givetvis hitta det rätta priset, men det är endast prognoser, som aldrig är 100% rätt. Ibland överskattas företagets förmåga att skapa vinst, eller ett visst företags branch bara börjar gå sämre eftersom råvarupriserna har stigit avsevärt.

Priset på en aktie påverkas av många saker. Först och främst har vi resultatet och tillväxt, det som kan räknas med P/E, P/B, ROE som behandlas i tidigare blogginlägg. Därtill prissätts extra beroende på om det finns sådant som kommer att påverka priset i framtiden. Det extrapriset kallas för riskpremie. Mobiltelefonföretaget Nokia såg ut att göra ett bra resultat 2010, men prissattes med en avsevärd riskpremie eftersom man, helt korrekt, kunde ana en danande efterfråga av deras produkter.

Sådant som påverkar priset på en aktie:
-  Resultate växer/sjunker
-  Konjunkturen
- Politiska beslut som berör företaget (t.ex. produkten blir reglerad, jämför tobaksindustrin)
- Världshändelser
- Måfå oförklarliga orsaker

Priset formas av två komponenter: Sådana som är företagsspecifika (de tre första) och sådana som gäller marknaden och världsekonomin som helhet. Man kan tänka sig att alla aktier kollektivt får en riskpremie för sannolikheten att världen snart skall kollapsa (osannolikt men ändå möjligt). Som exempel kan nämnas eurokrisen som haft en omfattande inverkan på aktiekurser.


DET PERFEKTA KÖPTILLFÄLLET

Aktiernas kurs hoppar upp och ner från dag till dag, och ingen kan föruspå dem på kort sikt. Ibland går alla aktier upp, ibland ner, vissa mer och vissa mindre. När aktierkurserna sjunker, måste vi avgöra om reaktionen är rationell, om det faktiskt finns risk att vi förlorar pengar, eller är risken överdriven. Själv har jag lärt mig trottsa chansen att världsekonomin skall rasa, så priser på aktier har format sig behagligt flera gånger under de senaste åren. Att kursen sjunker på en eller alla aktier kan ha att göra med försämrat resultat (mera risk) men kan också vara överdriven och ogrundad.

I princip har alla världens händelser inverkan på aktiemarknaden, hur små och obetydliga den kan verka. Om tysklands konsumentindex har sjunkit (tyskarna köpt mindre prylar), brukar det ha en inverkan på kurserna. Kurssänkningen kan vara grundad, men är för det mesta överdriven.

Ibland drabbas aktiemarknaden av panik. Placerare är flockdjur, så när en börja sälja massivt, brukar det leda till att ALLA börjar sälja och kurserna ser ut att förutspå världsundergång (kallas för lemmelfenomen - lemlar som springer i flock rentav ner för klippan, alla följer den första). Ibland hänger paniken ihop med en domedagsstämning som regerar, ofta en irrationell rädsla. Sådana kunde vi se 2008 (kollaps av Lehman Brothers) och 2011 (eurokrisen). År 2008 års händelser hade förvisso en inverkan på företagens resultat, i vissa fall kraftigt, men i efterskott sett var den rejält överdriven. Aktier kunde tappa 5-10 gånger av sitt värde, för att återfå en del av den följande år. Hade man varit opportunist, hade man kunnat köpa upp en aktie av M-Real i maj 2009 för 0.25 euro och sälja den för nästan 3 euro ett år senare. Både goda och dåliga aktier gick till bottenpris.

År 2011 års börskrasch var enligt min mening sett från dagens synvinkel en definitiv överdrift. Krisen innehåll visserligen risken för en kollaps av eurozonen, men börsen reagerade endå överdrivet. Var man ute med pengar i hand då, kunde man lätt fördubbla sin egendom.

Så drastiska händelser ser vi inte varje år, men vi ser årligen småpaniker, som erbjuder fina tillfällen för köp. Senast i sommar reagerade börser runt hela världen dramatiskt då a) USAs budgetunderskott var på tapeten b) Italiens regeringskris kring Berlusconis parti. Bägge händelserna kan ha inverkan på ekonomin, men vi kan rättmätigt fråga oss hur någon av dessa skall ha inverkan på resultatet av ett företag som säljer hissar till kina? Eller ett företag som tömmer sopor i Finland?

När panik härskar gäller det att hålla huvudet kallt och gå i motvind. Alla andra lemmel-placerare säljer förtvivlat, för morgondagen ser mörk ut och det finns inget hopp om en bättre morgondag. Den som då är ute med pengarna, kan göra riktigt trevliga inköp.

Det gäller att gå i motvind, vilket inte alltid är så lätt. Det svåraste med placering är att behärska psykologin i ens eget huvud.

Att företaget går med vinst

Då man köper en aktie, gäller det först och främst att placera i ett företag som går med vinst - Du köper en andel i ett välfungerande företag. Många ser aktien som en spelknapp, som idag har ett värde, och imorgon kanske ett högre. Att försöka förutspå börskurser är omöjligt, det bär helt enkelt omöjligt. Dagliga kursvariationer är kraftiga, den kan lätt hoppa flera procent åt håll eller annat (för att kanske röra sig tillbaka imorgon).

Det är därför bortkastat att försöka gissa vad en aktie kostar imorgon. Det du kan göra är att investera i aktier i företag, som sannolikt kommer på lång sikt att stiga. Detta kan du endast göra genom att placera i företag som går med vinst, helst rejäl vinst.

Det kommer en mängd bokföringsmässiga detaljer. Man hittar alla dessa detaljer om alla finska företag på kauppalehti.fi.

Att räkna ett företags värde brukar man använda företagets resultat (E som earnings, jag ander bokstaven E konsekvent för den raporteras ofta som E), som uttrycks i euro per aktie (earnings per share). Om E är 1 så har företaget gjort 1 euro resultat (vinst) per aktie, och från resultatet betalas dividenden du får varje vår (ofta nära hälften av resultatet).

Det första man kollar är att E är positivt, för då gör företaget vinst. Ett negativt E innebär att företaget gör förlust, vilket alltid måste beaktas om man funderar på att köpa aktien. Personligen undviker jag företag som gör förlust, eftersom det aldrig kan förutspås när företaget börjar göra vinst igen (trotts att företagsledningen antagligen låvar att företaget riktigt snart skall börja gå med vinst).

Ifall företaget inte gör vinst, kan ingen dividend betalas utan att ta lån eller sälja egendom (sälja eget kapital).

De viktigaste mätarna för företagets lönsamhet är resultatet E och dess dividend. Det första placeraren tittar på är E och divinded, finns de? Om E är noll eller negativt, går företaget med förlust. Om dividenden är noll brukar det vara ett tecken på att företaget inte har råd att betala dividend, altså går med förlust eller förutspår förlust. I väldigt få fall är nolldividend ett gott tecken.

Som tidigare behandlats, har företaget eget kapital, vilket är bokföringsvärde på alla prylar och egendomar de har. Man brukar dela aktiens pris med eget kapital per aktie, som uttrycks med P/B (price per booking value) som får ett tal. Om P/B t.ex. är 2 betyder det att för varje euro företaget har eget kapital (egendom) betalar du två euro för. Detta värde uttrycker hur dyr aktien är i förhållande till vad företaget har (inte vad de gör med det). Om aktie A kostar 10 euro men har eget kapital 10 euro per aktie, är aktien inte dyrare än aktie B som kostar 5 euro men också har 5 euro eget kapital per aktie.

Nå när är P/B högt? När är aktien dyr? En knivigare fråga. För att förstå P/B måste vi introducera ROE (return of equity, som vi redan presenterat tidigare) som uttrycker räntabilitet och anges som procenttal. ROE uttrycker hur många procent företaget kan göra av eget kapital (vad de gör, med det de har). Om eget kapital är 10 euro per aktie, och företaget om ett år har skapat 1 euro nya pengar, blir ROE 10%. Historiskt medeltal har varit 11%. Om ROE är lägre växer företaget långsammare än medeltalet av företagen. Placerarlegenden Warren Buffet (världens mest framgånsrika placerare) har som tumregel att aldrig köpa företag med ROE lägre än 10%.

ROE uttrycker tillväxtfart.

Vi kan kombinera ROE med P/B genom att dela ROE med P/B. Då får vi ett procenttal, som uttrycker en förväntad avkastning för företaget. ROE uttryckte ju tillväxt, men du får mera tillväxt för dina placerade euro ifall företaget har mer eget kapital per aktie.

Som exempel kunde vi använda två aktiebolag med bara en aktie per bolag (1 aktie så äger du 100%). Bolag A äger en glasskiosk (eget kapital) värt 100 euro, medan bolag B äger två likadana glasskiosker värt totalt 200 euro. Bägge aktier kostar 100 euro. Vi tänker oss att ROE för bolag A är 20% vilket är en bra räntabilitet, bolag B har en svagare ROE 13%. Trotts att A "gör mera" har B mer glasskiosker. Bolag A kommer att om ett år ha gjort resultat 20 euro medan bolag B gjort 26 euro. Det är relativt, vad man har OCH vad man kan göra med det.

Klassiskt skall ROE  / P/B = 10% ge en förväntad 10% avkastning, men historiskt medeltal ligger på 7%. Om du funderar på att köpa ett företag och får ROE/PB 8% får du en bättre än medeltal förväntad avkastning. Värdet är i viss mån teoretiskt men fungerar bra för att gestalta om aktien är dyr.

P/B kan också användas ensamt och jämföras med andra företag i samma branch, eller hur aktien historiskt (t.ex. medeltal) har prissatts. Om aktiens historiska P/B har brukat vara 1.5 och är nu 4 så är aktien antagligen överprissatt.

Ett annat mer användt tal för "om aktien är dyr" är P/E (price per earnings) vilket uttrycker hur många euro du får betala per euro resultat. Ifall resultatet var 3 euro per aktie och priset var 36 euro, blir P/E 12. Historiskt medeltal är 15, under 10 anses vara billig och över 20 anses dyrt. Ju snabbare tillväxt företaget har, destu högre P/E. I princip kan ROE användas som riktlinje för för P/E. Om ROE är över 20% kanske P/E 20 inte är överpris.

P/E är problematiskt från den synvinkel att ett enskilt års resultat kan variera mycket, vilket kan förvränga P/E talet. Ett företag som förra året gjorde svagt resultat (E), får en väldigt hög P/E ifall företagets resultat nästa år blir bättre och priset (P) har stigit. Då kanske aktien ändå inte är hög. Ifall man vill jämföra, kan man också använda medeltal av E från de senaste fem åren.


FÖR ATT SUMMERA

Följande tal använder jag för att bedöma lönsamhet och pris av företaget:

P/E - Pris på resultatet, vad vinsten kostar dig. 15 är historiskt medeltal, <10 billigt, >20 dyrt.

Dividend% - Då man delar dividenden med priset får man dividendprocent, hur många procent dividend du får in på ditt konto per placerad euro. 3-4% är medeltal. Köp inte företag som inte betalar dividend (själv köper jag inte ett företag om de nåt enskilt år inte betalat dividend).

P/B - Pris per eget kapital. Om P/B är 1 betyder det att för varje euro du placerar i företaget har de en pryl/egendom som är lika värd. Historiskt medeltal 1.7. Ju högre destu dyrare aktie. Detta tal hänger ihop med ROE.

ROE - Tillväxt, hur många procent nya pengar företaget alstrar. Medeltal 11%.

ROE/PB - Tillväxt i förhållande till "vad de har" dvs. eget kapital. Medeltal 7%.

När vi läser dessa tal, inser vi snart att en aktie som gått upp i värde inte blir mer, utan snarare mindre attraktiv. Ju mer du betalar för aktien, destu mindre resultat och dividend får du per placerad euro. Ett vanligt fel nybörjare gör är att de hoppar på en trendig aktie som länge gått upp, och köparen tror sig ha gjort en god placering, då han i själva verket köper aktien för dyrt.

Vid börskrashen 2009 kunde man hitta sagolikt billiga aktier i nästan företag som företag. Det var domedagsstämning och aktieplacering var nog det sista de flesta tänkte på. Om man var ute på jakt då, kunde man mångdubbla sina pengar på en kort tid, då redan följande år hade kurserna stigit avsevärt.

2012 och 2013 har varit goda placeringsår, kurserna har gått uppåt rätt kraftigt. För tillfället börjar det finnas allt färre aktier som är underprissatta (inte omöjligt, man hittar nog saker om man bara söker). Men frukta inte! Det kommer nog börskrasher och paniker i framtiden också, det kan jag låva. Börskurserna är manisk-depressiva och tenderar att överreagera på minsta nyhet från världen. Då börsen panikerar kan den långsiktiga och kloka aktieplaceraren göra goda inköp.

Försäljning: UPM

Min portföljs största placering är företaget UPM-Kymmene. UPM är världens största papperstillverkare, vilket har varit deras traditionella huvudområde. Efter att papperssektorn för ett antal år sedan råkat i knipa, då papperskonsumptionen sjunker i hela västvärlden, har papperstillverkare varit tvungna att söka alternativa medel. Förutom papper, tillverkar UPM idag i ökande grad sellulosa, fanerskivor, papp, kartong och tarror. Företaget är också en avsevärd energiproducent idag.

Trotts att företaget gjort förberedelser för sjunkande papperskonsumption, kommer ännu hälften av all inkomst från papper och marknaden har prissatt aktien med en avsevärd riskpremie (riskpremie = mindre pris pga. mer risk). Aktien har varit billig, vilket har varit delorsak till inköpen. OBS! Att aktien är billig kan aldrig vara den enda orsaken till köp.

Man har redan i några år talat om att UPM och den andra stora pappersaktören Stora Enso skulle ha planer på att slå ihop sina pappersverksamheter (och åstadkomma besparingar genom att stänga massor av pappersfabriker, för tillfället stänger ingendera - de är låsta i ställningskrig).

Företaget är till kvaliteten högst medelmåtta. De senaste fem åren har det uppehållit en ROE (räntabilitet, mäter tillväxt) på 5% då markandens historiska medeltal är 11%. Vi får komma ihåg att allting är till salu bara priset är det rätta. Det som talat för UPM har varit en stabil dividend, som vid senaste prissvackor nått upp till 7-8%.

Under hela förra året och halva detta år har jag köpt upp av UPM aktien. Priset låg från början vid 8.5 euro men sjönk under förra vår till 7.5 euro (8% dividend).

Ryktena om UPM och Stora Enso affären (även kallat pappersindustrins konsolidering) hade funnits i några år, men tydligen började nåt hända i slutet på förra sommar. Aktien började magiskt stiga, och har varit en verklig raket sedan dess. Inga nyheter kommer om företaget, men nåt verkar hända i kulisserna. Skall pappersindustrins konsolidering äntligen äga rum? Finns det dålt värde som nu aktualiseras?

Eftersom aktien redan gjort avsevärd avkastning, började jag sälja bort vid priset 9.6 euro. Priset fortsatte stiga och jag fortsatte sälja. Idag sålde jag ytterligare ett större set av aktierna, till priset 12.3 euro - Försäljning till mer än 50% dyrare än jag köpte aktien. Fastän jag sålt mer än en tredjedel så är UPM fortfarande min största placering, men betydligt mindre än den varit. Vid möjlig fortsatt prisuppgång forsätter jag sälja, men jag ser begränsad möjlighet för värdeökning då aktien redan är ganska dyr. Varför säljer jag inte allt? Jag är fortfarande nyfiken vad som skall komma. Kommer pappersindustrins konsolidering att äga rum? Kommer företaget att göra strukturella förändringar som drastiskt ökar företagets resultat. Jag blir med spänning och väntar. Ifall ryktena igen är toma (som de varit de senaste 4-5 gånger) kommer kursen att dyka och jag perklar mig över att jag inte sålde mera.