Om finansbranchens produkter

Grunden för ekonomin är aktier och obligationer. En obligation är ett skuldebrev, en stat eller ett företag lånar pengar och förbinder sig att betala tillbaka summan med en ränta. En aktie är ett delägarskap i ett företag, där aktieägaren är berättigad till företagets avkastning. Dessa två utgör grunden för ekonomin, allt utgår från dem.

Bägge kommer med olika risk och avkastning. Risken med obligationen är att lånetagaren inte kan betala tillbaka lånet, risken med aktien är att företaget inte klarar av att göra den vinst de utlåvat. Den yttersta risken är att företaget går i konkurs, då förlorar aktien sitt värde. Aktier är mer riskfyllda än obligationer, och får därför högre avkastning 10% medan obligationer får 5% (grovt historiskt medeltal). Obligationens ränta är förutbestämd medan företagets vinst alltid är osäkert. Om lånetagaren (företaget) går i konkurs, är obligationsägaren i bättre juridisk ställning än aktieägaren. Lånaren får sitt ut före aktieägaren. Det är således möjligt att företaget har tillräckligt med pengar för att betala lånen men inte tillräckligt för att betala avkastning till aktieägaren, vilket ökar risken för aktier.

Båda placeringsformer är hundratals år gamla. Placerare har alltid avskytt risk, det är alltid obekvämt. Att inte veta med säkerhet att man får sin avkastning. Ibland föds det på aktiemarknaden sk. bubblor då aktier blir drastiskt överprissatta. Då kan placeraren förlora mycket pengar. Obligationer klassas som trygga, men avigsidan är att avkastningen blir låg.

På 80-talet föds fonderna. En fond är en "samling aktier och obligationer", där placeraren täcknar andelar i fonden. Detta gör man för att sprida ut risken. En fond med bara riskfyllda aktier är mer riskfylld än en fond uppbyggd av trygga obligationer (av t.ex. tyska staten).

Alltsedan fonderna föddes har de ökat popularitet, uttryckligen för att de minskar risk genom spridning. De minskar givetvis inte risken av enskilda aktier i fonden. Om fonden t.ex. skulle bestå av bara två aktiesorter, där bägge företagen går med förlust, finns det inget magiskt trick som skulle minska risken, fastän aktierna ändrar form till fond. Fonder blev populära, antagligen för att det kring fonder vaknade illusioner att fonder är tryggare, att samma fysikens lagar som berör aktier av nån orsak inte skulle beröra fonderna. IT-kraschen vid milennieskiftet blev en stor besvikelse för många fondägare - Fonderna hade inte eliminerat risken. En fond som var uppbyggd av It-aktier då, kraschade på samma sätt som It-aktierna.

Under 2000-talet fick vi se allt mera finansprodukter lanseras. Olika typer av fonder föddes, bl.a. hedgefonder som blev mycket populära, och som spelade en avsevärd roll vid orsakande av krachen 2008 (Lehman Brothers). Igen verkade det vara en överraskning att ett hopkok av aktier och obligationer inte minskade risken - inte mindre än de ursprungliga oligationer och aktier, i varje fall. Hedgefonder har förvisso i sitt förfogande en mängd specialplaceringsformer som derivat, warranter och obligationer, men de är i princip samma sak (de är vadslagningsinstrument kring aktier, obligationer eller råvaror). Det verkade som hoppet på riskfria placeringar igen hade orsakat igen en besvikelse för finansmarkanden. Genom komplicerade mekanismer hade man handlat med samma grundprodukter som hundratals år tidigare, alltså var risken i grund och botten den samma.

De senaste åren har vi fått se födelsen av strukturerade produkter (fruktansvärt namn). De är ännu mer komplicerade placeringsinstrument, som ofta är inbäddade i komplicerade mekanismer. Produkten kan vara bundet till något index med en mängd märkliga villkor. Strukturerade produkter är i grund och botten hjulet som uppfinns pånytt, men i annan form och med den bakomliggande önskan att man på något sätt får bort risken med placering, bara man försöker tillräckligt mycket. Strukturerade produkter har blivit mycket populära på de senaste åren. Vi får se hur det går med dem i det långa loppet.

Hela tiden föds det nya produkter, samma grundtanke (att handla med aktier och obligationer) föds i olika former. Varje gång tycks de bli lite mer komplicerade, som om det skulle minska risken. Problemet med att gå genom sådana mellanhänder är att de alltid tar provision emellan, vilket är bort från placeraren, bort från dig. De tar av din avkasting, men ger ingen garanti för misnkad risk eller förbättrad avkastning. Observera att ingen finansprodukt någonsin har kunnat ge bättre avkastning än indexet (medeltal av aktier). Medeltalet av dem brukar ge en indexavkastning, minus ett antal procent de tar emellan. Banker och finansinstitutioner tycker om att nämna om sina goda fonder som gett bra avkastning. För varje bra fond finns det en dålig fond, och medeltalet blir enligt index dvs. medeltalet av aktier. Dessutom är en framgångsrik historia ingen garanti för kommande bra avkastning.

Som placerare kommer man inte undan risk, inte äns med komplicare och fina namn och mekanismer. Även ett bankkonto innebär risk för "placeraren" då a) Inflationen äter upp av din avkastning b) Det finns teoretisk risk att banken går i konkurs och att staten inte räddar banken. Då man placerar kan man undvika finansprodukter och gå till grundkällan. Då står man för risken och avkastningen själv, men garanterar att ingen äter från ens tallrik

FED minskar värdepappersuppköp

 

Idag kl 21 finsk tid anmälde den amerikanska centralbanken FED att de kommer att minska uppköpen av värdepapper. Detta är ingalunda oväntat, börsen har väntat på detta i över ett halvår men de flesta väntade sig att beslutet skulle äga rum nån gång i början på nästa år. Orsaken till beslutet är att den ekomomiska tillväxten i USA har varit bättre än förväntat.

För ett antal år sedan började FED köpa upp värdepapper från marknaden i massiva mängder. Detta är hittills den största ekonomiska finansoperationen i historien. Tanken att staten stimulerar ekonomin är ingalunda ny, redan John Maynard Keynes talade om det för över ett halvt sekel sedan. Idén är att då ekonomin går dåligt kan staten gå in och hjälpa upplivningen av ekonomin. Statens stimulering av ekonomin har både ekonomer som talar för det, och ekonomer som talar emot det. De som förespråkar kvantitativ stimulering menar att staten kan dämpa ekonomiska svackor, styra ekonomin. De som är emot stimulering menar att det är ineffektivt och skapar konstgjord efterfrågan, de tror mer på fria marknadens principer (att staten inte styr). Jag tar inte ställning för eller emot kvantitativ stimulering.

Ingen har hittills vetat hur FEDs operation kommer att lyckas, eftersom ingen hittills utfört stimulering i samma utsräckining. Idén har varit att köpa upp värdepapper från marknaden, vilket höjer aktierkurserna. Hur detta skall stimulera ekonomin som helhet är inte fullständigt klart för mig, men det går ungefär såhär: När aktiekurserna stiger känner sig medelklassen förmögen och då konsumerar de mera = köper nya produkter. Höga aktiekurser upprätthåller också en ekonomiskt positiv stämning, vilket ytterligare ökar konsumption - alltså går ekonomin bättre.

Det man det senaste halvåret har varit närvös för är vad som skall hända när FED drar sig ur det hela. Pengar kommer inte längre i massor att flöda in på börsen, vilket man har fruktat att skall krascha aktiekurserna. Denna händelse som hände idag, har man väntat på med spänning. Ingen har kunnat förutsäga hur börsen kommer att reagera. Delvis av samma orsak har jag ökat kontanter i portföljen för möjliga uppköp ifall börsen kraschar.

Väntan på FEDs beslut har varit en söt-sur karamell. Ifall ekonomin går bättre, drar sig centralbanken ur och aktierna kan krascha. Om ekonomin går dåligt, fortsätter operationen och aktiekurserna stiger, men att ekonomin går dåligt är...dåligt.

Nu anmälde FED att de kommer att minska uppköpen med 10%, och gradvis dra sig ur operationen. Den första reaktionen av New York-börsen har varit en uppgång på börsen. Det är ännu väldigt tidigt att säga nånting, ännu mindre försöka förutspå hur börsen kommer att reagera imorgon. Det positiva med nyheten är ekonomin går bättre, vilket kommer att öka företagens möjlighet att göra bra resultat. Det verkar i alla fall som att nyheten emottagits positivt, de goda ekonomiska nyheterna har fått tyngd.

Jag ångrar ändå inte att jag hållit en del av portföljen som kontanter. Marknaden kommer att fortsätta att vara labil i Europa ännu länge, vilket kommer att medföra krascher med jämna mellanrum. USA kommer att stadigt börja växa sin ekonomi, medan Europa stampar på stället ännu länge.

Hela händelsen påminner mig om hur oberäknelig börsen är på kort sikt. Ingen kan förutspå börsen med 100% säkerhet. Det enda vi kan göra är upplysta gissningar. På lång sikt är börsens logik däremot annan, och utvecklingen är klart mer logisk.

Talvivaar får en tillfällig lättnad

Nyligen ansökte gruvaktiebolaget Talvivaara om skuldsanering. Ett företag ansöker om skuldsanering då det inte längre är ekonomiskt hållbart och man vill undvika konkurs. Om skuldsaneringen lyckas skär man bort en del av skulderna så att verksamheten skall fortsätta. Slutresultatet brukar vara bättre för alla parter (inkl. de gett lån) om företaget kan fortsätta, om man kan undvika konkurs.

Redan tidigare beviljades Talvivaaras moderbolag skuldsanering, nu fick även dotterbolaget Talvivaara Sotkamo som har hand om gruvverksamheten. Marknaden reagerade ytterst positivt och kursen har stigit kraftigt från lägsta 0.02 euro. Kursen har nu varit king 0.10 euro då företagets riskprofil anses minskad. Småplacerarna har igen köpt av Talvivaara som aldrig förr, nu finns det väl potential att tjäna miljoner, eller?

Det är sant att beviljande av skuldsanering något minskar företagets direkta konkursrisk. Om saneringen inte gått igenom, hade företaget gått i konkurs inom någon vecka, och alla placerare skulla ha förlorat allting. Förutom den kortsiktiga lättnaden finns det mer än några problem kvar. Företaget saknar fortfarande finansiering för att genomföra skuldsaneringen, beräknat 40 miljoner. Långsiktig finansiering kommer företaget att behöva hundratals miljoner för att stabilisera sitt läge.

Förutom den finansiella riskerna har företaget problem på många andra fronter. Det finns fortfarande oklarhet om biolösningsmetoden som de använder, är lönsam. Företaget har under hela sin historia aldrig uppnått de produktionsvolymer de avsett. Nickelpriset på världmarknaden ligger låg, och lär göra det ännu länge. Dessutom har företaget avsevärda miljöproblem, vilka är ett helt eget kapitel för sig.

Även fast företagets financiella ställning tillfälligt lättats, är företagets problem långt ifrån vunna, och det är oklart om företaget äns i teorin kan överleva (dvs. undvika konkurs). Ändå köpte småplacerarna Talvivaara i mängder, kursen mer än fördubblades. Låt mig hypotetiskt fundera om aktien är dyr nu vid 0.10 euro, var den billig vid 0.04 euro?


På grund av att verksamheten går med förlust, och konkursrisken är verlig, är det inte möjligt att beräkna företagets värde. Om vi ändå använder av "det företaget äger". Företaget har 0.24 euro eget kapital per aktie (bokföringsvärde). För företag som är vid gränsen till konkurs, brukar 0.3-0.4 gånger eget kapital. I Talvivaaras fall blir 0.24 euro x 0.3 = 0.08 euro, vilket är ganska nära dagens kurs.

Om företaget skulle göra nollresultat och skuldsanering inte skulle ligga framför, kunde kanske 0.08 euro betraktas som riktgivande värde (detta är dock mycket teoretiskt). Nu ligger däremot skuldsaneringen framför, vilket kommer att innebära att aktiernas antal kommer att öka. Företaget måste ge ut nya aktier för nya finanser. Detta innebär att det finns allt fler aktie som delar på samma kapital, därav sjunker antal kapital per aktie. Det uppskattas att aktieantalet kommer att tredubblas, vilket innebär att varje aktie skulle tunnas ut med 75%.

Detta skulle innebära att värdet per aktie (enligt den teoretiska modellen) skulle vara 0.02 euro per aktie. Om jag själv skulle fundera på att köpa av aktie, skulle jag kräva en rejäl säkerhetsmarginal, låt oss säga 30% av företagets riskfyllda karaktär. Då skulle gränspriset bli 0.014 euro. Det är dock möjligt att antalet aktier ökar mer än med trefaldigt, vilket gör att värde sjunker ytterligare. Med referens till detta, är inte äns det hittills lägsta priset 0.02 euro särdeles billigt.

Det är möjligt att jag har totalt fel och att Talvivaara blir en utmärkt placering med dagens pris. Själv anser jag det mycket osannolikt och tror mer på julgubben än på Talvivaara.

Stockmann

Företaget Stockmann finns många småplacerares portfölj. Själv har jag varit aktieägare i företaget sedan barndomen, jag fick några aktier i julklapp för nästan 20 år sedan.

Stockmann säljer konsumentvaror: Allt från mat till böcker, elektronik och möbler. Stommen för företaget är varuhusen, av vilket det kändaste ligger i centrum av Helsingfors. Förutom varuhusen består företaget av modekedjorna Seppälä och Lindex, samt Hobbyhall och internetförsäljning. Aktien har länge varit ett stadigt dividendpapper där försäljning av allehanda konsumentvaror utgjort en stadig bas för kassaflöde.

Konsumentvaror är vanligen mindre känsliga för ekonomiska konjunkturer, men inte äns Stockmann har kommit undan, och dess dividend har halverats sedan finanskrisen. Resultatet har fallit stadigt från 1.01 euro till 0.52 euro. Stockmanns aktie är historiskt billigt värderad och aktiepriset 10.95 är mindre än bokföringsvärde per aktie P/B = 0.92.

Företagets kvartalrapport har varit en besvikelse redan under två års tid, och de kommande åren lär inte medföra någon lättnad. Konjunkturen kommer att fortsätta att vara svag länge, de låga löneförhöjningarna och ökade skatter gnaver på folks köpkraft. Både varuhusen och Seppälä tappar fotfäste med minskad omsättning och minskat resultat. Seppälä har redan länge varit ett sorgegryn, och omsättningen har nu sjunkit 29% jämfört med förra året.

Situationen skulle vara rätt katastrofal om det inte var för Lindex. Den svenska klädeskedjan köptes upp för några år sedan, till ett pris som enligt det flesta saltigt. Det visade sig senare att Lindex var en verklig livboj, då företagets resultat skulle vara totalkatastrof utan Lindex. För tillfället är Lindex det enda som håller uppe resultatet för företaget. Lindex håller också på att expandera till Kina; de öppnar över 100 nya affärer de kommande åren. Därav utgör Lindex även nyckeln till tillväxt på de växande marknaderna för företaget.

Som konstaterat är aktien historiskt sett billig, om konjunkturen var bättre skulle aktiens pris lätt kunna vara dubbelt. Trotts detta är jag i avsikten att köpa Stockmann, utan snarare överväger att sälja. Konjunkturer kommer och går, det är bara att vänta. Det är uttryckligen tillfälliga svackor i lönsamhet som vanligen erbjuder bra köptillfällen, vilka blir utmärkta när kursen normaliseras.

Problemet med Stockmann är inte konjunkturen, utan själva branchen. Hela försäljningsbranchen är i ett brytningsskede. Allt mera börjar säljas på internet, och förflyttningen till nätet kommer att vara allt fortare. Jag tror vi först sett början till fenomenet. De som kommer att lida, är de traditionella stenfotsaffärerna, de som måste betala för fastighet. Nån annan kan sälja samma produkt utan dessa kostnader, antagligen billigare och dessutom levererat hem till dig.

De som kommer att förlora är Stockmann och andra liknande, internetförsäljingen kommer att fortsätta äta på resultatet. Ingen vet ännu vilken omfattning detta kommer att få, men jag antar att tåget inte kommer att vända. Detta gör stommen för Stockamnns verksamhet är en solnedgångsbranch, en vissnande branch. Dock har företaget internetförsäljning själv och via Lindex expansion till växande marknader, men den växande internetförsäljningen sätter en permanent tagg i företagets verksamhet.Jag tror fortfarande det finns potential i företaget, men brytningen i försäljningsbranchen medför en obekväm risk som inte kommer att försvinna.

Om rationella marknader

Den 12.12 steg Fortums aktiekurs hastigt till 18.18 euro. Aktien kom ner en aning och slutade på 17.25 då dagen var slut, 3% dyrare än dagen innan. Följande dag sjönk aktiekursen till 16.65 euro. Vad hade händt under två dagar?

Det första hängde ihop med försäljningen av elnätverket: Företaget hade fått en halvmiljard större pris än man hade förutspått. Det var alltså goda nyheter som kursen reagerade på. Dagen därpå härjade Seija-stormen, och en stor mängd hushåll var utan elektricitet. Nu var det dåliga nyheter kursen reagerade på. Stormen skulle innebära röjarbeten och skadestånd till hushållen.

Reaktionen är förståelig men fullständigt ur proportion. Vad vi fick se är det som på börsen kallas för "lemmelfenomen", namngivet efter lemlar som blint springer i flock, rentav nedför ett stup. Detta beskriver börsen, vars reaktion långt ifrån alltid är rationell. Hypotesen om effektiva marknader utgår från att all information är tillgänglig för alla placerare, och att de alltid handlar rationellt. Medan det första i princip stämmer (förutom i fall av insideraffärer) är det andra långt ifrån sanningen. Placerare handlar ofta irrationellt, av rädsla eller girighet. Som en lemmelflock springer de, och de springer hårt.

Låt oss titta på fallet med Fortum. Kursen slutade den 11.12 vid 16.84 euro. Försäljningen av elnätverket visste man om, och prognosen var att företaget skulle få 2 miljarder för affären. Nu blev priset 2.55 miljarder - över en halv miljard mera. Detta gör 0.61 euro mer per aktie än tänkt, 0.46 euro efter skatt. Detta är den mängd egendom aktieägarna fick mer än man hade antagit.

När nyheten gick ut, gick priset upp eftersom det var en positiv nyhet. Logiskt sätt borde kursen ha stigit 0.46 euro, men lemmelfenomenet sparkade in, och aktien fortsatte att stiga med totalt 1.34 euro från dagens startpris. Alla köpte, det var ju goda nyheter och "man vill ju hinna med Fortum-tåget". Efter den kraftiga uppgången, började placerare inse att man antagligen betalade för mycket, och aktien landade på 17.25 dvs. 0.41 euro dyrare än dagen innan. Kursen hade i vimlet gått nästan 1 euro "för högt".

Dagen därpå var det trista nyheter: Stormen rasade och nu ville man inte längre sitta på Fortum-tåget, så aktien började säljas i panik och kursen sjönk med 0.60 euro den dagen (13.12) till 16.65. Kostnaden för stormen räknades bli 45 miljoner euro, vilket gör bara 0.05 euro per aktie. Skadeståndet skulle medföra 0.05 euro per aktie och aktien föll 0.60 euro. Reaktionen var fullständigt överdriven. Observera att ingendera nyheten hade inverkan på företagets långsiktiga förmåga att göra resultat, båda var engångsföreteélser.

För att summera kan vi konstatera att då vi beaktar båda nyheterna blev det ändå +0.41 euro per aktie. Resultatet på börsen var däremot att aktien till följd av båda nyheterna landade på -0.19 euro. Slutresultatet för situationen där aktieägarna skulle få mera pengar än tänkt, resulterade i att aktiens pris sjönk.

Dessa händelser är givetvis bara enskilda dagar på börsen, och det knappast idé att försöka memorera dem, men de är bra exempel på hur irrationellt börse ibland fungerar. Det kan gälla nyheter, rykten eller nån analytiker som säger nåt och alla börjar köpa/sälja. Som placerare är det bra om man kan se igenom sådan massfenomen och försöka göra självständiga och oberoende slutsatser - om man lyckas vara fri från lemmelfenomenet.

Om ej om i vägen vore...

Företaget Amer Sports tillverkar och distribuerar idrottsutrustring. För tillfället är det många analytiker som rekommenderar att köpa av aktien pga. dess utmärkta utsikter. Företaget tillverkar och distribuerar en mängd kända märkes sportvaror som Salomon, Wilson och Atomic. Företaget har distribution i ett tiotal länder internationellt.

Om vi räknar med konservativa värden, får vi följande: Räknat med förra årets resultat blir P/E 21.94, ett rätt högt tal. Fem års medeltal av ROE har varit 8.76%, rätt stabilt alla år. ROE/PB som kan användas för förväntad avkastning blir 3.75%. Företaget betalade förra året 0.35 euro per aktie så dividenden blir 2.4% räknat med dagens kurs. Med första åsyn verkar aktien rätt prissatt.

Företaget siktar på att förbättra sitt resultat. Följande åren förväntar sig företaget uppnå en imponerande ROE på 20%. Om företaget lyckas i sin strategi, blir aktien inte längre lika överprissatt.

I princip finns det inga hinder för en kännbar förbättring i resultat. Fritidsidrott är definitivt en växande branch, folk idrottar allt mera. De är också villiga att betala för goda märkesvaror. Till skillnad från många andra företag, har Amer Sports resultat inte ruckats särdeles mycket av finanskrisen. Folk kan vänta med köp av bostad, semesterresa och bil, men idrottsutrustning är endå en så liten utgift att företaget klarar av att sälja även då ekonomin går dåligt. Fritidsidrottare söker ofta kvalitet och tenderar att vara märkestrogna, vilket gör det möjligt för företaget att höja prisen och göra god marginal.

Som sagt, i princip inga hinder. Det är bara att hela konstallationen innefattar ett stort OM. Om ej om i vägen vore, kuddorna i luften fore. Varje gång företagsledningen låvar en förändring, en förbättring, bör vi ställa oss kritiska till genomförande av löftet. Jag tar här inte alls ställning för sannolikheten att Amers Sports kommer att kunna eller inte kunna förbättra sitt resultat. Företagsledningar har med jämna mellanrum visioner om en förbättrad marknad, en ny produkt, en effektivitetsprogram som skall sänka kostnader och göra företaget lönsamt.

Som placerare bör vi alltid vara kritiska då vi hör dessa löften. Den konservativa placeraren utgår endast från det han kan se, inte vad som låvas. Om företaget gjort ett jämt resultat, och låvar förbättra det, måste vi alltid erkänna möjligheten att företaget inte lyckats. En ny plan är alltid hypotetisk, vilket innebär osäkerhet. Ju mer beräkneligt något är, desto bättre och säkrare placering.

Skulle vi ha lyssnat till Pekka Peräs löften om Talvivaara, så skulle vi ha förlorat en massa pengar. Samma gäller Sanomas "erövringar" på världen. Nokia, Outokumpu, Oriola KD har alla ett längre tag låvat förbättrat resultat...och vi har fått vänta. För tillfället har av dessa endast Nokia lyckats stabilisera sin ekonomi, men det är fortfarande oklart hur resultatet kommer att se ut i framtiden.

För tillfället är Twitter antagligen det mest trendiga inom börsvärlden. Företaget börsnoterades för nån månad sedan, detta med massiva löften. Framtidsutmaningen ligger i att Twitter har betydligt mindre användare än andra sociala medier, men också att inkomst per användare är mindre. Företaget siktar (låvar) att användarna skall mångdubblas och intäkterna per användare växa. Om ej om...

Det finns alltid en massa företag som låvar guld och gröna skogar. Som placerare gäller det alltid att vara kritisk och disciplinerad. Endast placera i sådant som kan bevisas. Om företaget gjort stadigt växande resultat de senaste 10 åren, kan vi anta att det kommar att fortsätta växa (ändå ingen garanti). Detta är ändå mycket "säkrare" än ett företag som inte kan visa några som helst resultat men som låvar det ena och det femte. Orava asuntorahasto börsnoterades tidigare i höst. Företaget (eller mer korrekt fonden) sysslar med köp och uthyrning av bostäder. I princip är verksamheten nåt jag kunde tänka mig placera i, men lät bli strikt av den orsaken att jag inte har många tidigare års resultat som referens.

Fortum säljer elnätverket

Igår annonserade Fortum att de kommer att sälja sitt finska elnätverk för 2.55 miljarder euro. Summan är betydligt större än man hade förutspått (kring 2 miljarder), nyheten emottogts med en kännbar kurshöjning. Nyheten är bra för aktieägare, det betyder att de "äger" mer än de trodde, alltså var aktiens värde mer än man trott.

Man har redan ett tag spekulerat kring försäljningen. Elnätet har inneburit för företaget en stadig och stabil inkomst, men med begränsade avkastningsmöjligheter då tarifferna för nätverket är reglerade. Företaget vill investera i mer lönsam verksamhet. Företaget har fortfarande osålt nätverken i Sverige och Norige, som förväntas genomföras under följande år. Personligen tycker jag försäljningen av elnäten är bra, eftersom 1-2 gånger per år blir det stor storm som blåser träd på elkablarna vilket resulterar i reparationer och skadestånd. Dessutom har man spekulerat kring bestämmelser att alla elkablar i Finland skulle grävas under jorden. En sådan operation blir för ägaren av elnätet en mycket dyr affär (i och för sig gör det elnätet mer skyddat, vilket minskar risken vid stormar).

Totalt kommer företaget att få 5-7 miljarder för affärerna. Detta betyder att företaget har den summan "i kistan", och de kan använda pengarna enligt följande:

- Dela ut summan som dividend
- Investera för kommande avkastning
- Förkorta räntorna
- Låta pengarna ligga i kistan

Att betala ut hela summan vore kortsiktigt, eftersom inkomstbasen minskat då de sålt en del av verksmaheten. Skulle företaget göra så, skulle det innebära för följande år den normala 1 euros dividend en extra dividend på 2.13 euro. Antagligen kommer beslutet att vara en blandning av alla möjligheter (lite i varje kategori).

Man har redan hunnit spekulera kring möjliga investeringsmål. Investeringar i Indien har varit i diskussion. Fortum är också delägare i några kärnkraftverk i Sverige, och företaget kunde köpa upp större andelar där.

Att företaget sitter med extra pengar i kistan är inte alltid endast en bra sak. "Pengar bränner" och alltför ofta finns det exempel på företagsledning som gått ut på världen med stora planer i siktet men som gjort verkligen korkade affärer. Det finns mera dåliga en bra historier från den fronten. Vi kommer alla ihåg när mediakonsernen Sanoma som köpte upp SBS-tevekanalen i Holland. Företaget köptes till ett rejält överpris, och får snart skriva ner massivt med förlust. Detsamma har företaget gjort i många andra europeiska länder. Ett annat exempel på urusla affärer är pappersföretaget Stora Enso som köpte upp det amerikanska företaget Consolidated Papers, för ett antal år sedan. Köpet sålde man nåt år senare för miljarders förlust.

Mycket pengar i kistan är inte alltid riskfritt, det kräver mycket omdåme av företagets ledning. Det tryggaste alternativet är då att dela ut allt i dividend och förkorta skulder. I Fortums fall har jag inte speciella orsaker att misstänka företagsledningen. Fortum har expanderat i många länder redan och kunnat alstra god avkastning för investeringarna. Hur som helst är priset de fick för försäljning av elnätet ett bra pris och kommer att forstätta vara aktieägare av fortum.

Analytikers rekommendationspris

Varje bank och analytikerhus följer med aktiemarknaden. De försöker förutspå företagens kommande resultat och de ger ett rekommendationspris, som ofta raporteras i financiell press. Bakom varje tal sitter analytiker, som använder massor av tid för analys av företaget, branchen och ekonomin överlag. De läser igenom årsraporter, delårsraporter, uppdatering av financiella läget. De går på kapitalmarknadsdagar talar med företagens ledning. De vet väl vad de talar om, eller? Frågan är då om man skall köpa det de rekommenderar?


Med första tanke låter det vettigt att lyssna till de som vet. Sanningen är dock att analytiker har fel väldigt ofta.  För de flesta aktier hittar man både köp- och säljrekommendationer från analytiker. Så hur skall man göra? Om vi köpte en aktie och förlorade pengar, kunde vi säkert hitta någon som rekommenderat att sälja före vi köpte.

Inom financbranchen talar man om effektiva marknader. Enligt konceptet är all information som finns tillgänglig, och prissatt i aktiepriset. Om vi får höra dåliga nyheter om ett företag, kan vi anta att priset på aktien sjunker. Enligt teorin om effektiva marknader är inga aktier dyra och billiga, eftersom allt redan är inräknat i priset.

Om markanderna verkligen är effektiva, kan vi fråga oss hur olika analytiker med samma information (i praktiken) kan komma fram till olika rekommendationspris. De använder samma teoretiska räkningar för att komma fram till värde. Pappersföretaget UPM har rekommendationspris från 9-12.50 euro. Det högre är nästan 40% högre. Priset på aktien är nu 11.60 euro. Skall jag alltså sälja eller köpa. Fortum har rekommendationspris mellan 11-19, och aktiens pris är 16.84 euro. Köpa eller sälja? Efter 2011 började Fortums aktie sjunka, och rekommendationsprisen följde efter, och var som lägst i början av 2013. Nu efter att aktien stigit, har rekommendationsprisen stigit. Detta är märkligt med tanke på att företaget sysslar med exakt samma verksamhet nu som för tre år sedan och resultatet har inte uppvisat några dramatiska överraskningar. Företagets dividend är också samma som 2011. När Nokia började sjunka från över 20 euro, föll rekommendationerna i takt med aktiepriset (vilket var hastigt). Aktien föll till 1.30 som lägst, varefter den började stiga...och rekommendationerna steg också. Lustigt var att många analytiker rekommenderade att sälja vid 1.30. Skulle man ha gått i motvind och köpt så hade placeringen idag varit 300% mer värdefull (en verklig lottovinst på börsmarknaden).

Poängen är inte här att förlöjliga analytiker, de vet säkert vad de gör och har tillgång till massor av information. Grejen är bara att ett företags värde är ett komplicerat koncept och analytiker ofta analyserar genom ett visst perspektiv. T.ex. kan ett visst analytikerhus ha en viss uppfattning om en viss branch (som kan vara felaktig). Dessutom har analytiker tendens att följa med varandra, så när aktier börjar vara överprissatta, upphetsar analytikernas analyser varandra. När börsbubblan 2007 var som högst, och Rautaruukki var över 60 euro per aktie, fanns det fortfarande analytiker som ansåg aktien billig (nu är den 6.47 euro).

Själv gör jag aldrig köp baserat på analytikerrekommendationer. Jag ignorerar dem däremot inte heller, jag följer med. Större delen av finansmarknaden gör sina köp och försäljningar baserat på analytikerrekommendationer. På sin höjd ger analytikerrekommendationer en försmak av hur finansmarknaden kommer att reagera.

Att köpa när andra säljer

Under den gångna veckan har Helsingforsbörsen sjunkit hela veckan, utan att det skulle ha rapporterats fakta som drastiskt skulle påverka realekonomin. Jag köpte under veckan av YIT och Outotec. Bägge har förutom den gångna veckan, sjunkit redan ett tag.

Enligt Warren Buffet skall vi vara giriga när andra är rädda, och vara rädda när andra är giriga. Om man köper enligt vad som är trendigt på aktiemarknaden, kommer man sannolikt att köpa sådant som är dyrt och sälja sådant som är billigt (otrendigt). Som placerare gäller det att gå i motvind.

Både YIT och Outotec har utmaningar framför sig. Outotec säljer lösningar för gruvindustrin. Nästa år beräknas investeringar inom gruvsektorn sjunka med 20%, branchen kommer att ha stora utmaningar de kommande 1-2 åren. Detta påverkar givetvis resultatet för företaget, som hittills kunnat upprätthålla en av Helsingforsbörsens bästa ROE. Eftersom investeringarna minskar, försöker företaget satsa på servicefunktioner för industrin. Företaget har på kort sikt utmaningar. Företagets ledning är av utmärkt kvalitet och det finns potential i företaget på lång sikt.

YIT är ett byggnadsföretag. De bygger allt från bostadshus till stora anläggningar. Företaget delades tidigare i år, då dess servicefunktioner separerade till företaget Caverion, som börsnoterades. Servicefunktioner ger stadig inkomst till ett företag, medan byggandet är klart konjunkturbundet. Med operationen blev företaget mer riskfyllt, mer beroende av konjunkturen. Analysen av företaget är därmed inte lika självklart, eftersom en del av dess verksamhetsområden inte längre finns i företaget. Företaget har de senaste fem åren haft ett medeltal ROE på 15%. YIT har under detta år gett två resultatvarningar - det är underförstått att resultatet kommer att sjunka från förra året.

Båda företagen är beroende av konjunkturen. När ekonomin börjar dra igång, kommer börskursen att få vind under seglen då resulten blir bättre. När en aktie börjar sjunka till i värde, måste man alltid bedöma om det beror på företagets verksamhet och förmåga att skapa vinst på lång sikt, eller är det kanske fråga om en överreaktion - nåt som skulle kunna betyda köptillfälle.

YIT köpte jag kring 9 euro och Outotec för 7 euro. Sedan våren har YIT sjunkit (Caverion delningen beaktad) 34% och Outotec sjunkit 46%. Det är möjligt att båda forstätter att sjunka, man kan aldrig veta hur "Rädda" folk kommer att vara. Därav är en perfekt tajming omöjligt, ingen kan veta när vändningen kommer, ingen. Därför börjar man uppköpen av en aktie när den sjunkit under ett pris, som är aktiens värde minus en säkerhetsmarginal. Som marginal kan man välja 10-20% av dess värde. Om aktien fortsätter att sjunka, får man aktierna ännu billigare. Detta med förutsätter att företaget inte går med förlust, då företagets egentliga värde kan sjunka.

Att köpa i "nedförsbacke" är alltid psykologiskt påfrästande. Det innebär att man ser inköp efter inköp på minus. Aktieköparen kan till slut drabbas av förtvivlan och överge inköpen när de är som förmånligast. Själv kan jag absolut underskriva detta. Jag brukar inte alltid kunna hålla i den hårda disciplinen som krävs. Slutresultatet (ifall aktien vänder och börjar stiga) blir bra men skulle med placeringsstrategin vara ännu bättre.

Själv kommer jag att fortsätta köpa av YIT och Outotec ifall de fortsätter sjunka. Hoppas att kunna psykologiskt hålla i köpen fastän aktien kan fall till rentav löjligt billiga värden. Företagen har definitivt potential. Risken är att man blir tvungen att sitta på dem länge före vändningen kommer. Den som t.ex. köpte Sampo år 2010 för 18 euro, fick vänta i flera år innan aktien "normaliserades". Nu är aktien dubbelt dyrare.

ROE

ROE är förkortningen av Return of equity, på svenska kan man använda ordet räntabilitet. ROE är enligt mig det viktigaste nyckeltal då man analyserar ett företag. Det berättar vad företaget kan göra av eget kapital.

Företaget har alltid ett bokföringsvärde (B). Hit räknas allt som företaget äger. Om företaget köper en frabrik för 1 miljon, räknas denna fabrik som 1 miljon eget kapital. Fabriker, bostäder, traktorer, datorer, möbler - allting. Ibland äger företaget patenter och märken, som kan ha ett värde som inte går att definiera, men företaget vill ändå ge det ett värde. Detta kallas goodwill (god vilja). T.ex. Coca Cola-märket räknas som världens värdefullaste märke, märket har ett m.a.o. ett värde.

Bokföringsvärde delas med antalet aktier, får vi P/B (price per booking value). Talet uttrycker hur mycket bokföringsvärde varje aktie äger dvs. det uttrycker eget kapital. Om företaget äger en fabrik för 1 miljon euro, och företaget har 1 miljon aktier, är bokföringsvärde för varje aktie 1 euro. Om priset på en aktie är 1 euro, får vi P/B 1, om aktien skulle stiga till två euro, får vi P/B 2 osv. Talet uttrycker hur dyr aktien är i förhållande till vad aktien "äger".

P/B och ROE hänger ihop. Första uttrycker hur mycket företaget har, det följande vad de kan göra med det de har. Om vi tar samma företag med en frabrik, bokföringsvärde 1 euro per aktie, och en aktie kostar 1 euro. Låt oss anta företaget gör 100.000 euro resultat på ett år. ROE får vi genom att räkna resultatets förhållande till bokföringsvärde. I detta fall skulle det bli 100.000 / 1.000.000 = 10%, vilket motsvarar medeltalet på marknaden. Om ett företag gör resultat 100.000, så låter det mycket, men ROE uttrycker detta tal i fårhållande till "vad de haft att göra detta av". Resultatet blir mer imponerande ju mindre kapital de behövt att göra detta från. Skulle bokföringsvärde på företaget varit 10 miljoner, hade inte resultatet varit särskilt imponerande.

Om vi använder ROE i förhållande till P/B, dividerar vi ROE med P/B. I föregående fall skulle vi få 10% / 1 = 10%. Detta är vad vi kan förvänta oss att få avkastning på aktien. Skulle priset på aktien stiga, minskar våra avkasningsmöjligheter. Historiskt medeltal av ROE är 11%, medeltal för P/B har varit 1.6. Om vi använder samma formel får vi 6.9%, Detta är vad marknaden i medeltal betalat för aktier. I föregående exempel skulle vi ha köpt aktier med bättre avkastning än historiskt medeltal.

ROE kan räknas med förra års resultat, eller följande års resultat, förutsatt att man har en tillförlitlig prognos. Mer pålitligt brukar användas ett medeltal av fem års resulat. Detta eliminerar enskilda år, då lönsamheten av exeptionella förhållanden varit svagt. Företag som t.ex. är beroende av väder. Nokian renkaat är specialiserat på vinterringar. Då är det logiskt att deras försäljning hänger ihop med en lång vinter. Om vintern ett givet år varit kort, blir resultatet svagare, medan det på lång sikt jämnar ut sig (medeltalet av alla vintrar). För cykliska företag lönar det definitivt att använda flera år, både för att undika överprissättning som underprissättning.

Om vi tar som exempel två rätt olika företag från börsen: Tikkurila och Stockmann. Stockman säljer konsumentvaror medan Tikkurila tillverkar målfärger. Vid pris använder vi Stockmanns B aktie eftersom den brukar vara lite förmånligare. För tillfället har Tikkurila eget kapital (bokföringsvärde) 4.86 euro medan stockmann har 11.89 euro. Tikkurilas pris är för tillfället 20.65 medan Stockmanns B aktie kostar 11.26. Om vi räknar P/B får Tikkurila 4.25 medan Stockmann får 0.95. I förhållande till bokföringsvärde är Tikkurilas aktie mer än fyra gånger dyrare än Stockmann.

Till följande tar vi en titt på lönsmaheten. Fem senaste års ROE har för Tikkurila varit 25.8% medan Stockmann har 6.6%. Bägger företagens förra årets ROE far nära fem års medeltal. Mätt i räntabilitet är Tikkurila nästan fyra gångar mer lönsamt en Stockmann, som har mer kapital per aktie men en sämre avkastning på kapitalet.

Om vi dividerar ROE med P/B får Tikkurila 6.1% medan Stockmann får 6.9%. I ljuset av detta ser Stockmann lite föremånligare ur. Däremot ser utsikterna dystra ut för konsumentvaror, medan folk fortfarande målar bryggan, köket etc. Därav är det sannolikt att Tikkurila kommer att göra bättre resultat för i år, medan detsamma antagligen inte gäller Stockmann.

Bägge företagen ingår i min portfölj, båda med ca. 6% av porföljen. Tikkurila har varit en verklig överraskare både med lönsamhet och kursutveckling. Köpen för 13 euro är över 50% dyrare nu. Stockmann är jag däremot besviken. Jag har köpt av företaget i flera etapper både i år och förra året. Jag medger att jag i Stockmanns fall "jagade billiga aktier" och fick lära mig idiotin den hårda vägen. Antagligen kommer även Stockmann att gå på plus, men jag kan måsta vänta plågsamt länge.

Att förutspå marknaden

Om jag skulle ha köpt Metsä Board B-aktier för 1000 euro den 20.3.2009, skulle jag ha fått 4000 aktier för 0.25 euro styck. Jag kunde ha sålt placeringen två år senare för 3.20 euro styck till ett värde på 12800 euro. Jag kunde ha använt den summan för att i början av 2012 köpt upp aktien igen; denna gång till priset 1.30 euro styck, vilket skulle ha gett mig 9846 aktier. Idag skulle placeringen vara värd nästan 30 000 euro. Vilket kap!

Placeringes värde skulle ha trettiofaldigats på bara några år. Detta är givetvis bara en teoretisk betraktelse, och gjord i efterskott. I mars 2009 var det få som trodde företaget skulle överleva. Exemplet väcker endå frågor om huruvida man kan förutså marknaden. Sanningen är att ingen exakt kan förutspå, inte äns de bästa analytiker. Det finns bara ett fåtal människor som kunde ana krashen som kom 2008-2009, och var djupast i maj 2009. Därefter räpade sig marknaden hastigt, för att krashca nåt år senare. Nu har marknaden (i Finland) stigit i över ett år i ett sträck. När kommer följande krasch? Kommer den?

En krasch kommer förr eller senare, det är säkert, varefter marknaden igen stiger. Så fungerar det. Trotts att realekonomin inte stigit märkbart, har aktiemarknaden stigit kraftit. I år har kurserna stigit i genomsnitt med 28%, vilket rejält överträffar ett medeltalsårs 10%. Aktiemarknaden är alltid i förväg, den försöker förutspå vad som kommer att hända i realekonomin om några månader.

Då man betraktar marknaden som helhet, använder man index. Index är ett medeltal av alla aktiers värde som handlas. Helsingforsbörsens allmänna index förkortas OMXH. Ett annat index är det sk. cap indexet OMXHCAP där enskilda företags tyngdpunkt begränsas så att inget enskilt företag har mer än 10% inverkan på indexet. Personligen föredrar jag det senarenämda.

I år har indexet gått upp 28%, vilket motsvarar medeltalet av alla aktiers värde. Vissa har gått upp mera, andra mindre. Samtidigt kan man säga att realekonomin inte gått framåt, den håller först nu på att vända. Då kan vi säga att aktiemarknaden har 28% försprång. Det är klart att utvecklingen inte kan fortsätta i det eviga, utan att realekonomin hinner ikapp.

Då man bedömer aktiers pris, brukar talet P/E användas. Talet fås genom att dividera aktiens pris (P) med dess resultat (E). Som medeltal används 15, så om aktien är billigare än så, är aktien billigare än medeltalet. Om priset P stiger, blir PE talet större. Om däremot resultatet E stiger och priset är samma, blir aktien billigare.

För att bedöma aktiemarknaden som helhet, kan man räkna medeltal för alla aktier på börsen. P/E Medeltalet är för tillfället 30.5 vilket verkar rätt prissatt. Om vi spjälker upp detta så får vi följande branschmässiga:

Hela börsen	30,52
Industrin	30,94
Konsumption	40,13
Finans	15,36
Teknologi	37,18

Börsens medeltal höjs kraftigt av några företag som har flera hundra PE. Det är företag som drabbats av recessionen där analytiker anser att deras verkliga potential är undervärderat. Om vi eliminerar 5-6 av de mest prissatta företagen blir PE fortfarande över 20. Relativt sätt är finansbranchen förmånligast prissatt vilket är förståeligt då börsen prissätter extra riskpremie på hela finanssektorn.

Med tanke på den osäkra och svaga tillväxten på världsekonomin för tillfället, kryddat med eurozonen som riskerar att återvakna med antignen Grekland eller Frankrike i spetsen, verkar börsen överoptimistiskt värderad. Det verkar finnas löfte om en snabb uppgång, vilket jag skulle hålla mig skeptisk till. Då marknaden är överprissatt, är den extra känslig för störningar.

Själv köper jag inget för tillfället, snarare minskar lite på aktiepositionen, och ökar den likvida bufferten (kontantner) för en möjlig nedgång inom den nära framtiden. Man lyckas sällan tajma börsen perfekt, men man har ett rejält utslagsläge on man lyckas förutspå ens med viss aning hur börsen kommer att bete sig. För tillfället är motsvarar de likvida medlen ca. 20% av min portfölj. Jag sitter och väntar på en nedgång, varefter jag hämta elefantbössan ur skåpet och går ut på jakt.

Fortum

Fortum är statens energibolag. Företagets verksamhet är elektricitet genom kärn- och vattenkraft, fjärrvärme genom förbränning av bl.a. sopor. Dessutom äger företaget elnätverk i Finland, Sverige och Norge. En del av inkomsteran kommer från elöverföring. Förutom verskamhet i norden, har företaget verksamhet i Polen och Ryssland.

Företaget är till sin art defensivt, dvs kapabelt att alstra inkomster även i lågkonjuktur. Energikonsumptionen är högre vid högkonjunktur då industrin är stor energiförbrukare, då säljer elen bättre. Däremot behöver alla hushåll, ämbetsverk, gatubelysning etc elektricitet även vid lågkonjunktur, vilket ger en bra trygghet då ekonomin går dåligt (då många företag har svårigheter). Ett stadigt kassaflöde har gjort att man kunnat räkna med Fortum som en stabil dividendbetalare. Även fast resultatet är svagare då industrin går långsamt, har jag svårt att tänka mig ett skennarie där grunden för Fortums inkomster skulle försvinna. Ett sådant skennarie skulle kräva att hela befolkningen kollektivt flyttar utomlands.

Fortum är över 50% statsägt. Deras verksamhet baserar sig till stor del på vatten- och kärnkraft; bägge är med gämna mellanrum spelknappar för politiskt spel. Tidvis propagerar folkrörelser för totalförbud mot kärnkraft. Även fast företaget har en del politisk risk, ser jag väldigt osannolikt ett skennarie där kärnkraft skulle förbjudas (då två andra företag nyligen fått låv att bygga ut kärnkraft). Däremot är både vatten och kärnkraft bli mål för extra kosntader, t.ex. Windfall-skatten som planeras.

Resultatet för Fortum har de senaste åren varit:

År	Resultat
2008	1.67
2009	1.56
2010	1.57
2011	1.49
2012	1.48
2013e	1.28

De senaste fem åren har resultatet sjunkit i medeltal med 2.3% per år, vilket delvis förklaras med en den allmänna ekonomins svårigheter (industrin går väldigt svagt för tillfället). Företaget kommer att börja göra bättre resultat då ekonomin går bättre. Det kommande resultatet kommer att bero på de investeringar som gjorts i Ryssland och försäljningen av elnätverket. Företaget har planerat att sälja elnätverket i norden för att placera pengarna i bättre avkastning. Detta är bra för aktieägare, eftersom företaget antingen betalar ut pengarna som extra dividend, eller investerar dem vidare. Risken i det senare är alltid att företagsledningen investerar i nåt som ger sämre avkastning.

Trotts att resultatet inte utvecklats gynsamt, har företaget kunnat betala en stadig dividend på 1 euro, vilket med högsta sannolikhet också sker inkommande vår. Detta ger med dagens kurs 17.11 en dividend på 5.8% vilket inte är en dålig dividend alls.

Om vi räknar med förra årets resultat, blir P/E med dagens kurs räknad 11.6. Om vi använder ett medeltal av de fem senaste årens resultat, blir P/E 11. Företagets ROE har de senaste fem åren i medeltal varit ca. 16%, klart över medeltalet av börsen. Räknat med P/B 1.58 får vi en ROE/PB på 10.1%. Aktien ser inte överprissatt ut i ljuset av dessa siffror.

Själv blev jag aktieägare för nästan exakt fyra år sedan. Då kostade aktien 19.30 euro. Då marknaden kraschade sjönk priset till så lågt som 13 euro. Min ursprungliga placering var inte dålig, eftersom jag inte sålde men fick ändå 1 euro dividend per aktie (5.2%). Snarare använde jag tillfället att köpa mera för ett förmånligare pris. Aktier har sedan början av året stigit 21% men ser fortfarande inte dyr ut. Själv köper jag inte mera eftersom Fortum redan utgör 10.8% av min porfölj, och är min tredje största placering.

Bostadsplacering eller aktieplacering

Med jämna mellanrum gör man gallupar vad finländare skulle göra om de skulle ha överlopps pengar. Svaren brukar vara att över hälften skulle placera pengarna i en placeringsbostad, medan bara ett fåtal skulle aktieplacera. Själv har jag aldrig varit intresserad av bostadsplacering. Jag är inte speciellt insatt i bostadsmarknaden så jämförelsen är ur ett teoretiskt perspektiv.

Man brukar använda 10% avkastning för aktier, och 5-6% för bostäder. Bostadsmarknaden har däremot varit gynsam de senaste åren i Finland delvis pga. skatteförmåner till bostadslån, vilket gjort att avkastningen kunnat vara bättre än så för bostäder. Vissa experter säger att aktier avkastar bättre, andra säger att bostadsplacering är mer lukrativt.

Bostadsmarknaden är stabilare, bostadspriserna går inte upp och ner som aktiernas kurser, vilket gör placeringens värde stabilare. Ändå kan aktiekursers svacka ses som köptillfällen, så detta är enligt synsätt fördel eller nackdel för bostäder. Hyran för bostaden är också stadigare: Du vet exakt vad du får, medan företagens resultat alltid innehåller isäkerhetsmoment. Nackdelen med bostäder är att du kan få en hyresgäst som inte betalar hyran, och dessutom söndrar bostaden. Den största risken med bostadsplacering handlar om att hitta en bra hyresgäst. Detta är jämförbart med aktier, där det i sin tur är viktigt att hitta ett bra företag.

Den största nackdelen med bostäder, är att de endast kommer i "stora paket". Du kan inte köpa bostad för 500 euro - de minsta inköpen är tiotals tusen, medan aktier kan köpas och säljas för någar hundra euro. Medan du kan köpa aktier på ett ögonblick, tar det oftast veckor - rentav månader - att bli av med en bostad. Förmedlingskostnaderna är också förmånligare för aktier. Vid ett aktieköp betalar du vanligen 1% (mera vid mindre köp) tar en förmedlare lätt 3-4% (man kan visserligan sälja själv), vartill du dessutom betalar 2% överlåtelseskatt för köpet. Bostäder har tendensen att orsaka extrakostnader som reparationer, är aktieplacerarens placering begränsad (enligt lag) till den summa man satt ut. I värsta fall innebär en dålig hyresgäst negativ avkastning - Nån som inte betalar hyran, söndrar lägenheten, orsakar vattenskador (tiotals tusens renovering). Som hyresvärd har man juridiskt svårt att få en invånare vräkt pga. obetalade hyror.

Eftersom bostaden är ett stort engångsköp, sker en stor del av bostadsplacering på lånepengar. Få av oss har tiotals tusen euro på sitt konto. Det är här man stöter på en stor nackdel för avkastningen - du betalar ränta på lånet, vilket direkt minskar avkastningen. Det finns visserligen möjlighet att bostadsplaceringen ger bättre avkastning än lånets ränta, men en stor skuld är alltid en extra risk för personlig ekonomi. Man kan dessutom ta lån för aktieplacering också, vilket innebär samma möjlighet.

En bostad befinner sig i en stad, i en stadsdel, med en hyresgäst. Det är en stor summa pengar du placerar på ett ställe. Med samma summa kan man på aktiermarknaden sprida ut placeringen i tiotals, rentav hundratals företag. Det finns dessutom företag som hyr ut bostäder (som Orava) så du kan genom aktiebolag även placera i bostäder.

Till slut handlar val av placeringsform om personlig preferns. De flesta verkar gilla tanken att äga bostäder, de är mer konkreta än aktier som egenligen bara existerar i elektronisk form. Om man nån dag har en stor egendom, kan både aktier och bostadsplacering bli aktuellt. Fördelen är den att då aktier står väldigt lågt, brukar bostadspriserna vara ganska konstanta vilket minskar risken vid konjunkturdykningar.

Företagets köp av egna aktier

Aktieägarens avkastning utgörs av företagets resultatet. Resultatet är slutsatsen av omsättning (den totala mängden pengar de samalar ihop under ett år), efter att skatter, amorteringar, räntor och utgifter (löner, hyror etc). Resultatet är de pengar som blir kvar efter de löpande kostnaderna.

Resulatet är aktieägarens pengar, inkomst. Företaget kan betala ut resultatet direkt till aktieägarna i form av dividend, eller låta pengarna ligga kvar i kassan. Om pengarna inte delas ut, stiger värdet på aktien, eftersom varje aktie nu innehåller mera värde - eget kapital.

Företaget X har eget kapital 1000 euro och består av 1000 aktier, vilket ger 1 euro eget kapital per aktie. Företaget gör resultat 100 euro. Om företaget betalar ut resultatet som dividend, får en aktie 0.10 euro dividend per aktie, varefter aktien fortfarande har 1 euro eget kapital per aktie. Om företaget inte betalar dividend, stiger eget kapital per aktie till 1.10 euro. I båda falle har aktieägaren fått 10% avkastning.

Hösten 2012 anmälde Metso att de kommer att betala en extra dividend. Eftersom anmälningen kom bara nån vecka efter att företaget anmält om uppsägningar. Det blev en storm i medierna, man krävde att Metso drar tillbaka extradividenden, vilket de till slut gjorde, och stormen lungade sig. Fastän dividenden drogs tillbaka, räddades inga arbetsplatser. Pengarna bara behölls i kassan (för att betalas ut senare), de blev fortfarande aktieägarnas pengar.

Ett mer ovanligt sätt att realisera avkastningen för aktieägarna är att företaget köper upp egna aktier och förintetgör dem. Då stiger företagets eget kapital per aktie, eftersom det nu finns färre aktier. Detta är speciellt attraktivt när aktiekursen står lågt. Om vi använder företaget X som exempel igen: Vi antar att en aktie kostade 1 euro. Om företaget skulle använda hela resultatet för köp av egna aktier, skulle antalet aktier sjunka till 900, vilket skulle ge eget kapital per aktie 1000/900 = 1.11 euro. Om vi dessutom tänker att företagets aktierkus sjunkit med 10%, så att aktien skulle kosta 0.9 euro. Då skulle företaget med 100 euros resultat få inköpt 111 aktier. Kvar skulle bli 888 aktier och ge 1.13 euro eget kapital per aktie.

Risken ligger i att företagets ledning felbedömer värdet på aktierna och köper dyra aktier (då de tror sig köpa billiga). Som exempel kan användas Nokia som under 2000-talet ett flertal gånger köpt egna aktier, ur dagens synvinkel sett, till ett kraftigt överpris.

Mitt portföljbolag Rapala har flera gånger under detta år köpt av egna aktier kring 4.80 euro per aktie. Nu ligger kursen på 5.20 och är fortfarande inte dyr, så Rapala verkar ha gjort klokt. 

Fördelen med köp av egna aktier är att man inte betalar nån skatt, till skillnad från att betala dividend. Framför allt då dividendbeskattningen skäps fr.o.m. 2014, tror jag detta kommer att bli vanligare.

Cykliska företag

Ekonomin går i cykler, liksom brancher går i cykler. Ekonomin kan vara i högkonjunktur, då ekonomin blomstrar, eller i lågkonjunktur då ekonomin står stilla och stämningen är pessimistisk. Förutom ekonomins cykler, finns det branchisa cykler. Ekonomin kan vara i lågkonjunktur, som nu, medan vissa sektorer endå befinner sig i högkonjunktur (vissa industriföretetag som Wärtsilä, Kone, Metso har varit i högkonjunktur, som nu börjat dana).

En del företag är speciellt bundna till konjunkturen, sk. cykliska företag. Då det går väl, gör dessa företag exceptionella resultat. Vid lågkonjunktur går det faller resultatet i gengäld mer än börsen i medeltal, de kan gå på förlust i många år tills konjunkturen vänder. För börskursen innebär det att cykliska företag kan ha en enorm skillnad på aktiepris från konjunktur till annan - rentav tiofaldig. Företag som är mindre cykliska, är inte lika bundna av konjunktur utan gör rätt stadigt resultat i alla väder.

Företag indelas i cykliska och defensiva (icke cykliska) företag. Typiska cykliska företag är industriföretag som är kraftigt beroende av export, och av världsekonomin för att få sina produkter sålda. Hit hör gruvindustri, byggsektorn, stål- och metallindustri och teknologiföretag. Även lyxprodukter som bilar ä cykliska. Typika defensiva företag säljer konsumentvaror, sånt folk behöver oberonde av konjunktur. Hit räknas konsumptionsvaror, försäkringsbolag, underhåll, infrastruktur och läkemedelsföretag. Medan folk sparar sina pengar för bilköp då ekonomin går lågt, köper de fortfarande läskedrycker, mat, kläder, försäkringar. Medan de inte åker till Thailand på semester, har inhemska spa-företag bra tider då folk vill ha billiga semestrar.

Det lönar sig tänka på företags cykliskhet då man sprider på sin porfölj. Har man bara cykliska företag går värdet upp och ner massivt med konjunkturen. En väldigt defensiv portfölj hag inte massiv uppsving då ekonomin går hårt, men ger en stadig avkastning i alla väder. Mer cykliskhet räknas som större risk för företaget. Personligen har jag börjat föredra icke cykliska företag, men detta är enligt smak och tycke.

När vi räknar priset på en aktie, är en vanlig mätare P/E talet (price per earnings). Vi dividerar aktiens pris P med resultat E. Ju högre PE, desto dyrare är aktien. 15 är historiskt medeltal. Då vi jämför pris på företag, jämför vi deras PE. Om två företag med samma lönsamhet, men den enas PE är 11 och den andras är 17, då är i teorin det första företagets aktie billigare. Ett annat tal som kan användas är ROE (tillväxt), där 11% är medeltalet.

Det är svårare att räkna PE och ROE för cykliska företag eftersom deras resultat varierar väldigt, och ett enskilt års höga/låga resultat kan göra så att aktien ser väldigt dyr eller billig ut. Då är det användbart att räkna med medeltal på 5 eller 10 år.

Om vi tar klädesföretaget Marimekko som exempel. Fastän Marimekko inte är specillt konjunkturbundet, har de för tillfället vissa svårigheter vilket försvagat dess resultat. Företaget lämpar sig väl som exempel. Förra året gjorde företaget 0.14 euro, vilket med dagens pris (10.34 euro) ger en skyhög PE på 74. Med förra årets ROE 3.5% ser aktien inte särskilt attraktiv ut.

Jag tror att företaget har mer potential än vad som syns i resultatet för tillfället, det är inte representativt. Om vi tar medeltal på 5 år, får vi resultat på 0.56 och ger PE 18. Med samma räkning får vi ROE till 14.2%. Priset ser betydligt rimligare ut. Tar inte ställning för om det lönar sig köpa eller inte, men framtida avkastning kommer att bero på hur de lyckas expandera internationellt (vilket de gör, men om de lyckas är en annan fråga).

En placeringsplan

All placering börjar med en placeringsplan. Man funderar ut, och skriver till pappers vad målet för ens placeringsverksamhet är. Varje placerare bör ha en, inkluderat undertecknad själv. En placeringsplan är mycket vikgit. Då man går ut på marknaden kommer man med åren att stöta på de märkligaste fenomen, överraskande samhälleliga förendringar, nya innovationer, nya företag och strukturer i samhället. Man påverkas konstant av det som händer omkring en, av andra placerare, av analytiker och medier.

Under åren kommer man att stöta på märkliga frästelser. Billiga aktier, nya startup företag, chanser och besvikelser. Placerarens tålamod testas hela tiden. Då är det viktigt att hålla sig till sin placeringsplan. Det är då man avviker från sin plan som man riskerar att göra dumheter, sånt man i efterskott ångrar.

Det första man funderar är vad målet för ens placeringsverksamhet är. Sparar man för sämre tider, eller vill man bli rik? Själv har jag som mål att vara ekonomiskt oberoende. Detta innebär att jag inte behöver jobba, om jag inte vill (antagligen vill jag, men jag vill ha valet). Med tanke på problemen med hållbarheten i vårt pensionssystem, är det ingen dum ide att spara för pension.

Därefter funderar man hur länge man binder pengarna och risknivå. Högre avkastning innebär högre risk. Aktier räknas som det mest riskfyllda (mest avkastning), där placeringstiden rekommenderas vara över 5 år. Om man tappar nattsömn över kursvariationer, skall man inte syssla med aktier. I regel försvinner aktiernas risk ju längre placeringstiden är (tiden förlåter alla misstag), bara porföljen är väl spridd.

Mindre riskfyllda än aktier räknas fonder. Där kan jag rekommendera indexfonder vilka pga. sina låga förvaltningskostnader (det fonden "äter" av dina pengar per år). Det finns också aktiva fonder, som har högre kosntade. För ännu lägre risk finns räntefonder och sparkonton. Placering kan också göras i bostäder (måttlig risk) och skog (låg risk). Det finns en myriad av placeringsformer, går inte igenom dem alla. Använd google!

När man har valt risk och avkastningsnivå, tar man ställning till frågan hur aktierna (eller fonderna/bostäderna etc) väljs, enligt vilka kriterier köper man. Väljer man att placera i en viss branch företage? Ett visst land? Hur sprider man, äger man av några företag eller av en massa företag? När köper man, varje månad lite eller då man tycker sig hitta köptillfällen? Innehåller portföljen stadiga dividendbetalare, eller cykliska företag? Har placerarens etiska övertygelse betydelse, kan jag tänka mig äga aktier i tobaks- och oljeindustri? Vad tittar jag efter när jag söker potentiella företag? Går jag enligt ett nyckeltal? Siktar jag efter vissa typen av fenomen? Kanske jag köper när vissa typer av nyheter gets ut? Hur betér jag mig när aktien börjar sjunka? Säljer jag för att rädda mitt, eller använder jag tillfället i akt för att köpa aktien förmånligare?

Det är många frågor placeraren måste ta ställning till, SJÄLV! Porföljens utveckling och avkastning formas ur dessa val. En portfölj är alltid individuell och borden enligt min mening inte jämföras med andras porföljer, eftersom varje placerare gör sina egna val ur sin situation, värderingar och personlighet. Gör en plan och uppdatera den alltid med jämna mellanrum. Din placeringsfilosofi ändrar med åren.

Sålde Rautaruukki

Sålde idag bort mina Rautaruukkiaktier och köpte Outotec för en del av pengarna. En del höll jag i reserv eftersom a) det är möjligt att Outotec sjunker ytterligare (mera köp) b) aktiemarknaden börjar vara högt värderad och risken för en generell sänkning av aktierpriserna har stigit (kurserna sjunker, mera köp). Outotec anser jag som ett förstklassigt företag vars kurs nyligen sjunkit eftersom det går dåligt för gruvsektorn, vilket är företagets marknadsområde. Långsiktigt ser jag potential i Outotec (behandlade företaget i tidigare inlägg). Rautaruukki är producent av stålkomponenter för byggande och för industrin.

Rautaruukki är av mina första aktiva köp från början av 2010, då stod kursen på 18.30 euro. Då ekonomin blomstrade, och hela världens ekonomi var överhettad, var ståltillverkare speciellt övervärderade. Rautaruukkis kurs var som högst över 52 euro, före den kraschade (med allt annat). Läste om Rautaruukki av nån analytiker - 18 euro såg rätt billigt ut. Efter mitt köp rasade kursen i flera etapper. Så jag gjorde ett flertal billiga köp, för 8 euro, 2 ggr för 7 euro och slutligen för 5 euro. Det sista köpet är det enda som såldes med vinst. Totalt blev det en rejäl minuslapp för Rautaruukki. År 2007 hade företaget eget kapital per aktie 14 euro, idag endast dryga 7 euro. Detta betyder att företaget på sex år har ätit upp nästan hälften av sin egendom.

Företaget är 40% ägt av Finska staten. Dess marknadsområde är Europacentrerat. Sedan finanskraschen 2008 har företaget gått kraftigt med förlust. Nu äntligen, efter många år har företaget tagit sig till "nollstrecket". Från bottennapp 4.5 euro har kursen stigit avsevärt till 6.5, då jag sålde. Företaget går fortfarande svagt (visserligen inte med förlust) och dess framtidsutsikter är inte speciellt fina. Företaget får det mesta av sin försäljning i Europa, där tillväxten i många år kommer att vara svag. Dessutom är branchen utmanande: De flesta stålproducenter i europa går svagt, pga. ekonomiskt svag konjunktur men också av att det finns en överproduktion av stål i Kina, som kan tävla med pris (jämför kinesiska/finska stålarbetares löner).

En kraftig kursuppgång är enligt min mening inbyggd med en framtidsförväntan: Snart skall det börja rulla. Eftersom Europa ligger stilla ännu länge, tror jag dess framtidsutsikter är begränsade. Företaget är till stor del statsägd, vilket alltid är ett hinder för nedskärningar och organisationsförändringar (folk gnisslar alltid tänder mot politiker när statsägda bolag säger upp folk). Dessutom har företagets ledning inte visat sig särdeles övertygande, man har inte väldigt snabbt reagera på den sjunkande efterfrågan. En god företagsledning kan tillämpa verksamheten även i en sjunkande marknad.

De senaste åren har företaget gått kraftigt med förlust, så några vettiga nyckeltal kan inte räknas. Dividenden ger heller inte riktning, eftersom den delas ut med skuld, och företaget är redan rätt skuldsatt. Om vi använder prognoser för 2014 och 2015 skulle resultaten vara 0.29 euro och 0.45 euro. Med dagens pris skulle P/E14 vara 22.4 och P/E15 vara 14.4.

Rautaruukki är ett klassiskt sykliskt företag vars resultat och aktierkurs kraftigt varierar från år till år. Är det inte möjligt att den nån dag igen stiger till 52 euro (+700%) ? Kanske nån dag, men de kommande åren kommer avkastningen att vara svag. Dessutom är cykliskhet i regel en negativ egenskap för ett företag (jmfr. stadig avkastning). Så nu säljer jag min andel och försöker lära mig den värdefulla läxan att inte köpa billiga aktier.

Om Talvivaara och billiga aktier

Gruvaktiebolaget Talvivaara är för tillfället på allas läppar: Skall företaget gå i konkurs, eller skall det få sina affärer i ordning och börja blomstra? Aktien var som dyrast över 7 euro styck, för tillfället får du en aktie för 0.04 euro. Skulle aktien stiga tillbaka till 7 euro skulle ett köp växa med 1740% - Vilket kap! 1000 euro placerat skulle växa till 18 400 euro.

Det är exakt så en stor del av småplacerare tänker. Det är därför som småplacerare köper av aktien som aldrig förr. Avkastning kommer alltid med risk, så en stor risk måste logiskt sätt innebära chans att mångdubbla sina pengar. Aktien är mao. nu billig.

Av samma orsak/logik blev jag själv aktieägare i företaget i början av 2012, då var den också billig. En aktie kostade 2.40 då. Snart började problemen, och jag var tvungen att sälja med förlust för 1.60 euro. Nu är priset 0.04 euro, och jag skulle inte köpa av aktien fastän priset var 0.01 euro. Varför inte?

Aktieplacering kan göras från två perspektiv. Antingen kan man se aktier som lottokuponger, som slumpmässigt kan vinna/förlora. Ur denna synvinkel är väl en aktien som dykt, en väldigt god placering eftersom risk-vinst-principen innebär att det finns en större lottovinst. För denne placeraren är Talvivaara ett gott köp.

Det andra perspektivet är att se aktien som ett delägarskap i företaget. Du är av ägarna, och delar likväl sorger som gläder av företagets framgång. Då vill du äga kvalitetsföretag, som växer och bringar dig växande inkomst år för år. En god aktie är en sådan du aldrig behöver sälja eftersom företaget alstar växande inkomst för dig för gott. För denne placerare är en Talvivaara-aktie gift.

Medan den förstnämde hoppas på snabba vinster, siktar den andra på långsam men säker tillväxt. Tiden är hans bästa vän, och han vet att bara man gör kloka beslut och placerar tillräckligt länge, blir man rik och förmögen.

En överraskande stor del av privatplacerare hör till den förstnämda kategorin. Hur omsannolikt det än ser ut, hoppas de på en lottovinst. Ju mer kursen sjunkit, desto mer har småplacerare köpt (lottovinsten blir större?).

Sanningen är att företags ekonomiska utveckling sällan drastiskt vänder. Även om Talvivaara på nåt sätt lyckas vända tåget, blir det högst sannolikt en dålig/medelmåttlig placering. Företag som går dåligt kommer antagligen att fortsätta göra det överraskande länge. Det är ett mysterium för mig hur nån kan vilja sätta sina pengar i ett företag då de i sin delårsrapport själva nämner att företaget kan gå i konkurs. Konkurs skulle innebära att placerarna förlorar allt det de placerat.

Liknande exempel som Talvivaara finns många, billiga aktier som massor av folk köper för lottovinst. Nokia var på en rejäl nedförsbacke innan de sålde mobiltelefonverksamheten, massor gjorde dåliga investeringar - Ingen lottovinst kom. Pysselaffärkedjan Tiimari hade massor med ivriga småplacerare som köpte av den billiga aktien före företaget gick i konkurs i år. Outokumpu köptes upp i massor efter att den blev billig, nu är den ännu billigare (större lottovinst?). Samma gäller mediakonsernen Sanoma, även den är billig.

Att köpa billiga aktier i företag som går dåligt är slarvigt enligt min mening. Slarvigt eftersom placerare borde ta bättre hand om sina pengar. Ett företags värde borde alltid bedömas genom den verksamhet de sysslar med. Finns det försäljning? Finns det framtidsutsikter. I Talvivaaras fall gäller problemen både att de inte får upp tillräckling med Nickel, men också att världspriset på nickel ligger lågt. Jag ser chansen för lottovinst extremt liten i fallet av Talvivaara.

Läsa på

Hur din placeringsporfölj klarar sig beror helt på hur de enskilda företagen klarar sig. En väl spridd porfölj med många företag klarar sig dåligt om företagen är slarvigt valda. De tär klart att ju bättre man är påläst, desto bättre chans har man att välja bra företag.

Det finns placering som utgår från olika tal: P/E, P/B, ROE, m.fl. Man kan mekaniskt välja att följa dem, men strategin kan bli klumpig. Långtida uppföljningar har visat att de tre bästa talen som mekaniskt kan förutspå bra placeringsframgång är:

1) P/B < 1
2) dividendprocent > 4%
3) Kursen sjunkit med 20% i år

Google har ett utmärkt redskap på https://www.google.com/finance (klicka stockscreener i vänstra kanten)där man kan "screena" företag. Du lägger till vilka kriterier du ställer på företaget. Själv betonar jag ROE och dividend. Men man kan experimentera med P/E och andra tal.

Fastän dessa tal kan stöda val av företag, bör placeraren bekanta sig grundligt med vad för typ av verksamhet företaget sysslar med. Vem köper deras produkter? I vilka land säljer de produkterna? Hur är det med tillväxtmöjligheterna, kommer de att sälja dubbelt mer produkter nästa år? Hur skall företaget klara av detta?

Om blir medveten om ett företag (som kan placeras i), börjar jag med att bekanta mig med vad företaget över huvudtaget gör. Kanske googla företaget, de har antagligen en webbsida. Det kan också finnas bloggar och analytiker som skrivit om företaget. Även www.wikipedia.org kan hjälpa att få en översikt.

Företag brukar idag ha egna webbsidor, där det brukar finnas en egen "investeringsavdelning". Där hittar man årsrapporter och delårsrapporter. Där kan man läsa företagets ekonomiska siffror, höra VD:n kommentera hur läget nu är, och hur företaget är förberett för framtiden. Där gäller det som läsare att vara kritisk: Låter företagets egen bedömingen realistisk?

Det finns rikligt med tidningar på internet som hjälper placeraren att göra sina val. Praktisk för analys av siffror är www.kauppalehti.fi där man hittar all ekonomisk data för de senaste fem åren om företaget (klicka "pörssi", sedna klicka "kurssit"). Tidningen innehåller också mycket artiklar.

Andra bra tidningar för läsning:

www.arvopaperi.fi
www.talouselama.fi
www.taloussanomat.fi

Den förstnämda har bra kolumner och bloggar, ofta företagsspecifika. Den sistnämda innehåller element av skvallerblaska men kan ändå innehålla nyttiga artiklar. Jag rekommenderar även att läsa www.nordnetblogi.fi vilket är landets ledande ekonomiska blogg.

Det finns också mycket litteratur om ämnet. Det lönar sig att välja böcker som är så klara och lättläsliga som möjligt. Själv kan jag rekommendera Onnistu osakermarkkinoilla av Kim Lindström, eller böckerna Hyvästä Yhtiöstä Hyvään Sijoitukseen och Hajauta tai hajoa av Jukka Oksaharju. Och sen finns det naturligtvis klassikern The Intelligent Investor av Benjamin Graham.

Läs på, det lönar sig inte lättvindigt att sätta egna pengar på spel!

Riskpremie

Varje placering har en förväntad avkastning. Den är olika för olika placeringsformer. Ju mer avkastning du vill ha, desto mera risk måste du ta. Den mest riskfyllda placeringsformen är aktier, vars förväntade avkastning är 10% per år. Förväntad avkastning kan variera stort eftersom det finns stor variation från aktie till aktie, från år till annat.

Som mått för riskfri avkastning brukar användas statsskuldebrev, obligationer. Deras genomsnittliga avkastning är 5%. Då placeraren väljer aktier, tar han större risk, men kräver därmed en större avkastning - alltså 5% extra avkastning. Denna skillnad kallas för riskpremie.

"Vi är villiga att tolerera större risk, men då kräver vi större procent på avkastningen"

Då riskpremien stiger, sjunker priset. Om vi förväntar oss 1 euro avkastning på en aktie, är vi i normalfall villiga att betala 10 euro för 10% avkastning. Om placeringen däremot är mer riskfylld och vi kräver 12% avkastning, är vi inte länger villiga att betala mer än 8,33 euro för aktien. Ju mer en normal en akties avkastning är, desto närmare 10% närmar den sig.

I princip handlar hela aktiermarknaden om riskpremier. Varje företag ger ut en prognos över hurdant resultat de kommer att göra. Om allt går som det är tänkt, når de resultatet. Vad placerare gör är att de försöker bedöma risker, och därmed sätta en riskpremie. Hur mycket extra avkastning vill jag ha för den risken? Man kan säga att placerare avskyr risk och premien stiger rakst.

En del risker är överdrivna, en del är realistiska. Det blir placerarens uppgift att försöka lösa riskernas rubiks kub. Risker är ibland förutsägbara, som då den globala efterfrågan på viss produkt äger rum. Då vet vi om risken men kan inte förutspå hur stor inverkan den har. T.ex. är det allmän kännedom att efterfrågan på papper (dvs. tidningar och böcker) sjunker, hur mycket? Det vet man inte. Ibland är risk fullständingt oberäknelig. Vem kan förutspå när pälsdjurfarming eller kärnkraft förbjus? Vad EU:s nästa miljödirektiv kommer att beröra? När/var följande krigr bryter ut?

Fortum är ett exempel på ett företag som prissätts med en betydande riskpremie. En aktie kostar för tillfället 16.76 euro. Fortum är till majoriteten statsägt energiföretag som får en avsevärd del av sin intäkt från kärnkraftverk. Skulle företaget sälja konsumentprodukter (idrottsskor, läskdrycker, fiskeutrystning mm.) skulle aktien lätt kosta över 25 euro.

Bort med onödigt pjåsk från porföljen

Eftersom året börjar dra sig mot sitt slut brukar många ta i akt tillfället för att städa porföljen. Vinster från aktieköp beskattas per kalenderår. Av vinsten betalar man 30% (eller 32% om kapitalinkomster varit över 50.000). Från försäljningspris dras av inköpspris, vilket räknas som vinst. Om inköpspriset varit större än försäljningspriset, räknas det som förlust som man får dra av från vinsten. Därför är det praktiskt att realisera t.ex. 1000 euro förlust om jag gjort 1000 euro vinst, så behöver jag i praktiken inte betala skatt (den goda sidan av förluster).

Samtidigt som jag "städar" är det på sin plats att fundera lite hur mitt placeringsbeteénde varit. För placeraren har det varit ett bra år, OMXHCAP-indexet (medeltal för alla aktiers värde) har gått upp 25% vilket är ett ovanligt bra år. Man behöver alltså inte varit speciellt duktig för att ha fått en avkastning bättre än normalt.

Som det hänt tidigare, har jag gjort några dumma misstag jag kunde ha undvikit. Jag köpte av Stockmann några köp som i efterskott sett var rätt dyra, de ligger på minus. Under nåt skede av året gjorde jag en mängd impulsköp för att aktien var billig, men egenligen inte var särdeles eftertänkt. Små placeringar i Outotec, Nokia, YIT och Teliasonera.

Egenligen vet jag inte riktigt vad mitt mål var, eftersom de tre sistnämda är inte såna företag jag egentligen särdeles mycket vill äga. Antagligen hade jag nån ide om att sprida på placering, men spridning i medelmåtta företag är inget att ha. Spridning, som är grundstenen i all placeringsverksamhet, skall alltid utgå från företag som klart är bättre än medeltalet. Trotts att dessa placeringar gått helt ok (förutom YIT som är lite på minus) inser jag att jag klart avvek från in placeringside.

Outotec är klart ett kvalitetsföretag (trotts gruvindustrins nuvarande problem) som jag gärna äger mer av, så den placeringen låter jag vara. Nokia och YIT håller jag för tillfället, eftersom speciellt Nokia innehåller nåt av överraskningsmoment för marknaden - Vad skall företaget göra till näst? Teliasonera tänker jag sälja bort. En statligt ägd teleoperator är inte i min placeringsfilosofi. Exel Composites säljer jag möjligen också bort; även ett impulsköp från nåt år tillbaka (kommer inte ihåg varför jag köpte av den).

Förutom inhemska aktier, har jag också "hällt över" en mängd av porföljen till USA. I början av året ägde jag McDonalds och Coca Cola. Min Coca Cola position har vuxit till en av de större. I år har jag också blivit ägare av företag som Wallmart, Waste Management och IBM. Jag ser fram emot att placera mera i USA i framtiden.

För tillfället är majoriteten av aktierna finländska, men tanken är att Finland skulle bestå av en tredjedel inhemskt och resten utländskt. I kikaren ligger övriga orden, tyskland, england, framkrike och USA+Canada. Jag är i princip också intresserad av Ryssland och Asien, men är inte bekant med hur man köper aktier på dessa marknader (om det ens är möjligt).

Statsägda aktiebolag

En del av aktiebolagen är majoritetsägda av staten, en del ägs till stor del antingen direkt eller genom statens placeringsbolag Solidium. Staten äger majoriteten i Finnair och Fortum, medan den delvis äger Sampo, Teliasonera, Kemira, Outokumpu, Metso, Rautaruukki, StoraEnso, Talvivaara, Outotec, Elisa och Tieto.

Låt mig börja med att konstatera att statens ägarskap i regel är negativt, och statsägarskap i konsekvent prissätts med en extra riskpremie (mer krav på avkastning, altså billigare pris).

Varför detta? Staten är väl en trygg ägare, som vid behov kan skjuta till pengar om så behövs. Detta minimerar risken för konkurs.

Det är ungefär här som fördelen slutar. Det är sant att statens kassa är omfattande, och den har tidvis användts för att rädda företag i ekonomiska svårigheter. Problemet är att statens ägarskap kommer med ett högt pris. Staten, som representeras av riksdag/ministeriu, byts ut vart fjärde år. Det finns inget så opålitligt som politiker. Redan inom samma parti kan linjen byta drastiskt inom fyra år, och det är möjligt, rentav sannolikt att det om fyra år sitter helt andra politiker och bestämmer. Politikerna är inte rädda att använda sitt politiska inflytande i statens bolag, som vi nyss sett med avgångne minister Heidi Hautala.

Under hösten 2012 annonserade Metso att de tänker betala ut extra dividend. Nyheten är inte märkvärdig i sig, men tajmingen var dålig: Några veckor innan hade företaget annonserat att de säger upp hundratals arbetsplatser. Vi vet inte vad som hände i kulisserna, men en veckasenare drog Metso in extradividenden. Det var uppenbart att regeringen hade haft inflytande i beslutet.

Detta resulterade i att Metsos kurs kraschade. Inte för att dividenden i sig självt skulle ha varit betydande, eftersom pengarna ändå hålls i kassan och betalas ut åt aktieägarna senare - ingen aktieägare förlorade pengar. Det som skedde var att placerare blev obehagligt medvetna om statens inverkan. Man frågade sig om det kunde finnas andra beslut staten hade påverkat, såna beslut som kunde ha negativ inverkan på kommande resultat (arbetsplatser som man vill rädda). Detta är gift för placerare, alltså krashade kursen.

Det står i aktiebolagslagen mycket klart och tydligt att ett aktiebolags uppgift är att producera pengar åt sina aktieägare. Detta går väldigt dåligt ihop med politikernas uppgift, som är att behaga alla potentiella röstare. Företag är ofta tvungna att göra smärtsamma beslut, som uppsägningar, för att trygga sin konkurrenskraft. Detta går sällan väl ihop med att samtidigt försöka bli populär bland folket.

Ett annat exempel på statsägarskapets avigsida är företaget Outokumpu, som genomförde en fruktansvärt dyr operation då de köpte Inoxum av det tyska Thyssenkrupp för att rädda arbetsplatser i Torneå.

Politiker måste buga och bocka i alla riktningar. Det finns de anställda, miljömänniskor, fackföreningsfolk och hela finska folket. Företag som är statsägda är mål för avsevärd politisk påtrycking, och det värsta är att alla vet detta (dära är det helt ok för alla att kräva resultat för påtryckning). Då det gäller etiska val, ekologiska prioriteringar, anställdas rättigheter etc är tröskeln väldigt låg att offar vinsten för det goda endamålet. Jag förespråkar inte att företag skall gå emot god säd, men ett företags huvudsakliga (och enda) uppgift är att producera vinst åt ägarna. Inte att rädda arbetsplatser, rädda natur eller påverka folsk levnadsvanor. Och det finns så många viljor bland folket att, och det är aktieägarnas pengar som står på spel. Kan gärna stöda miljö- och välgörenhetsorganisationer, men offentliga aktiebolag är inte rätt arena för det.


Summa summarum bör man akta sig för statsägda bolag. Risken som är knuten till politiska beslut, kallas för politisk risk. Risken att politiska beslut går i kors med företagens avsikt att göra vinsta. På ett mer generellt plan berör politisk risk också företag vars affärer berör saker som är mål för stort politiskt intresse. Av denna orsak skulle jag inte placera i Saga Furs, som auktionerar pälsar, då det finns en stark politisk vilja att förbjuda hela näringsformen. Politisk risk bör alltid bedömas då man överväger placering. T.ex. företag som handlar med oljeprodukter, tobaksprodukter och  kärnkraft  är mål för politisk risk. Bäst är att äga företag som handlar med självklara och tråkiga, vardagliga ting som ingen politiker eller intresseorganisation är intresserad av.

Några ord om konjunkturer

Att förstå ekonomiska konjunkturer är viktigt då man placerar. Ämnet hör till nationalekonomi, men är ändå viktigt att förstå om man aktieplacerar.

Konjunktur uttrycker den ekonomiska tillväxten för en sektor, ett land och hela världen. Världens konjunktur påverkar varje lands konjunktur, som i sin tur har inverkan på de olika sektorerna (t.ex. skogssektorn, finanssektorn etc.). Detta betyder att om det går bra, så går det bra för alla, och samma om det går dåligt. Fastän konjunkturerna har tendens att gå hand i hand, finns det ändå stor variation bland länder och brancher.

Konjunkturer indelar man i hög- och lågkonjunktur. Då det är högkonjunktur är den ekonomiska tillväxten bra, alla konsumerar, alla investerar, det är fest med kaviar. Klackarna i taket, för ingen ser ett moln på himlen. Motsvarande är lågkonjunktur en tid av svag tillväxt, ibland negativ tillväxt (även kallat recession). Då är alla sparsamma och försiktiga, företagen går dåligt och nyheterna domineras av dystra nyheter - ökande arbetslöshet, företag går i konkurs, ingen köper lyxiga prylar som bilar.

Konjunkturerna går i cykler, vågor. En lågkonjunktur eftersföljs alltid en högkonjunktur, som kraschar i en lågkonjunktur osv. Världsekonomin går i cyckler, stora och långsamma. Länders ekonomi brukar korrelera med världsekonomin, som likväl sektorerna. Endå finns det stor variation från sektor till sektor, så det går sällan dåligt för helt alla. För tillfället går det svagt tidningsbranchen, byggnadssektorn och affärer som säljer konsumentvaror (Stockmann, Kesko) medan det går bättre för finanssektorn (i Finland) och pälsbranchen. För tillfället är det lågkonjunktur i Finland så det går sämre för fler än det går bra, fastän ekonomin har sakta börjat stiga.

Aktiemarknaden försöker förutspå realekonomin. Om ekonomin börjar vända (åt nåt håll), har aktiemarknaden i regel redan förutspått detta 6 månader innan. Detta betyder att då kvällsnyheterna berättar "att ekonomin nu går bra", har aktierna redan länge varit dyra. Som placerare gäller det att vara först ute, både med köp och försäljning.

För tillfället har konjunkturen börjat vända, och vi kommer antagligen att se tillväxt nästa år. Detta har aktiemarknaden förutspått ett längre tag, och det finns inte längre lika många goda köptillfällen som det fanns 2012 - allt har blivit dyrare. Vad gör då den tålmodiga aktieplaceraren? Han väntar på att markanden skall reagera, och aktiepriserna skall sjunka. Detta betyder inte att man inte skulle kunna köpa aktier nu, bara att köptillfällen är färre.

I placering gäller regeln att gå i motvind, köp när andra säljer, sälj när andra köper. Aktiemarknaden är alltid full av förväntan, både postiv och negativ. Marknaden är likt en manisk-depressiv: Minsta lilla dystra tynger marknaden massor, och när det går bra, finns det inga hinder för framgången (maniskt tillstånd). När konjunkturen är hög, tenderar marknaden att överprissätta aktierna, eftersom framgången JU är oändlig. På samma sätt prissätts aktierna vid lågkonjunktur som om det skulle vara världsundergång på kommande. Det är dessa överdrifter som placeraren utnyttjar. Aktiemarknaden är full av överdrifter, precis som den manisk-depressiva är.

En tålmodig aktieplacerare blir inte i panik, fast marknaden blir det. Placeraren sitter och väntar, och ser börskracher snarast som tillfällen att köpa aktier billigt, då när alla andra säljer. Han vet att de goda företagen alstrar vinst även nästa år, och dess kurs kommer förr eller senare att stiga över den förra toppen.

Det är inte alltid lätt att gå i motvind. Att köpa när kurserna kraschar? Och sälja när företaget skall snart överta världen (och hämta skattkistor med guld)? Det är i dessa tider den listige placeraren skiljer sig från massan.

I maj 2009 var kurserna verkligen lågt noterade. Det var den dystraste tiden i världsekonomin på decennier. Vem skulle då våga gå ut på aktiemarknaden för att köpa? Han som gjorde det, han kunde mångdubbla sina pengar. Själv började jag aktivköpa i början av 2010, och kom lite sent med, men hann ännu göra en del fynd före börsen började systematiskt stiga hösten 2012.

För tillfället är jag förväntansfull. Jag gör inga stora köp, utan väntar på nästa krasch, vilket möjligen sker under nästa år då FED ändrar på sitt likviditetsprogram (detta kanske jag skriver om senare).