Om finansbranchens produkter

Grunden för ekonomin är aktier och obligationer. En obligation är ett skuldebrev, en stat eller ett företag lånar pengar och förbinder sig att betala tillbaka summan med en ränta. En aktie är ett delägarskap i ett företag, där aktieägaren är berättigad till företagets avkastning. Dessa två utgör grunden för ekonomin, allt utgår från dem.

Bägge kommer med olika risk och avkastning. Risken med obligationen är att lånetagaren inte kan betala tillbaka lånet, risken med aktien är att företaget inte klarar av att göra den vinst de utlåvat. Den yttersta risken är att företaget går i konkurs, då förlorar aktien sitt värde. Aktier är mer riskfyllda än obligationer, och får därför högre avkastning 10% medan obligationer får 5% (grovt historiskt medeltal). Obligationens ränta är förutbestämd medan företagets vinst alltid är osäkert. Om lånetagaren (företaget) går i konkurs, är obligationsägaren i bättre juridisk ställning än aktieägaren. Lånaren får sitt ut före aktieägaren. Det är således möjligt att företaget har tillräckligt med pengar för att betala lånen men inte tillräckligt för att betala avkastning till aktieägaren, vilket ökar risken för aktier.

Båda placeringsformer är hundratals år gamla. Placerare har alltid avskytt risk, det är alltid obekvämt. Att inte veta med säkerhet att man får sin avkastning. Ibland föds det på aktiemarknaden sk. bubblor då aktier blir drastiskt överprissatta. Då kan placeraren förlora mycket pengar. Obligationer klassas som trygga, men avigsidan är att avkastningen blir låg.

På 80-talet föds fonderna. En fond är en "samling aktier och obligationer", där placeraren täcknar andelar i fonden. Detta gör man för att sprida ut risken. En fond med bara riskfyllda aktier är mer riskfylld än en fond uppbyggd av trygga obligationer (av t.ex. tyska staten).

Alltsedan fonderna föddes har de ökat popularitet, uttryckligen för att de minskar risk genom spridning. De minskar givetvis inte risken av enskilda aktier i fonden. Om fonden t.ex. skulle bestå av bara två aktiesorter, där bägge företagen går med förlust, finns det inget magiskt trick som skulle minska risken, fastän aktierna ändrar form till fond. Fonder blev populära, antagligen för att det kring fonder vaknade illusioner att fonder är tryggare, att samma fysikens lagar som berör aktier av nån orsak inte skulle beröra fonderna. IT-kraschen vid milennieskiftet blev en stor besvikelse för många fondägare - Fonderna hade inte eliminerat risken. En fond som var uppbyggd av It-aktier då, kraschade på samma sätt som It-aktierna.

Under 2000-talet fick vi se allt mera finansprodukter lanseras. Olika typer av fonder föddes, bl.a. hedgefonder som blev mycket populära, och som spelade en avsevärd roll vid orsakande av krachen 2008 (Lehman Brothers). Igen verkade det vara en överraskning att ett hopkok av aktier och obligationer inte minskade risken - inte mindre än de ursprungliga oligationer och aktier, i varje fall. Hedgefonder har förvisso i sitt förfogande en mängd specialplaceringsformer som derivat, warranter och obligationer, men de är i princip samma sak (de är vadslagningsinstrument kring aktier, obligationer eller råvaror). Det verkade som hoppet på riskfria placeringar igen hade orsakat igen en besvikelse för finansmarkanden. Genom komplicerade mekanismer hade man handlat med samma grundprodukter som hundratals år tidigare, alltså var risken i grund och botten den samma.

De senaste åren har vi fått se födelsen av strukturerade produkter (fruktansvärt namn). De är ännu mer komplicerade placeringsinstrument, som ofta är inbäddade i komplicerade mekanismer. Produkten kan vara bundet till något index med en mängd märkliga villkor. Strukturerade produkter är i grund och botten hjulet som uppfinns pånytt, men i annan form och med den bakomliggande önskan att man på något sätt får bort risken med placering, bara man försöker tillräckligt mycket. Strukturerade produkter har blivit mycket populära på de senaste åren. Vi får se hur det går med dem i det långa loppet.

Hela tiden föds det nya produkter, samma grundtanke (att handla med aktier och obligationer) föds i olika former. Varje gång tycks de bli lite mer komplicerade, som om det skulle minska risken. Problemet med att gå genom sådana mellanhänder är att de alltid tar provision emellan, vilket är bort från placeraren, bort från dig. De tar av din avkasting, men ger ingen garanti för misnkad risk eller förbättrad avkastning. Observera att ingen finansprodukt någonsin har kunnat ge bättre avkastning än indexet (medeltal av aktier). Medeltalet av dem brukar ge en indexavkastning, minus ett antal procent de tar emellan. Banker och finansinstitutioner tycker om att nämna om sina goda fonder som gett bra avkastning. För varje bra fond finns det en dålig fond, och medeltalet blir enligt index dvs. medeltalet av aktier. Dessutom är en framgångsrik historia ingen garanti för kommande bra avkastning.

Som placerare kommer man inte undan risk, inte äns med komplicare och fina namn och mekanismer. Även ett bankkonto innebär risk för "placeraren" då a) Inflationen äter upp av din avkastning b) Det finns teoretisk risk att banken går i konkurs och att staten inte räddar banken. Då man placerar kan man undvika finansprodukter och gå till grundkällan. Då står man för risken och avkastningen själv, men garanterar att ingen äter från ens tallrik

FED minskar värdepappersuppköp

 

Idag kl 21 finsk tid anmälde den amerikanska centralbanken FED att de kommer att minska uppköpen av värdepapper. Detta är ingalunda oväntat, börsen har väntat på detta i över ett halvår men de flesta väntade sig att beslutet skulle äga rum nån gång i början på nästa år. Orsaken till beslutet är att den ekomomiska tillväxten i USA har varit bättre än förväntat.

För ett antal år sedan började FED köpa upp värdepapper från marknaden i massiva mängder. Detta är hittills den största ekonomiska finansoperationen i historien. Tanken att staten stimulerar ekonomin är ingalunda ny, redan John Maynard Keynes talade om det för över ett halvt sekel sedan. Idén är att då ekonomin går dåligt kan staten gå in och hjälpa upplivningen av ekonomin. Statens stimulering av ekonomin har både ekonomer som talar för det, och ekonomer som talar emot det. De som förespråkar kvantitativ stimulering menar att staten kan dämpa ekonomiska svackor, styra ekonomin. De som är emot stimulering menar att det är ineffektivt och skapar konstgjord efterfrågan, de tror mer på fria marknadens principer (att staten inte styr). Jag tar inte ställning för eller emot kvantitativ stimulering.

Ingen har hittills vetat hur FEDs operation kommer att lyckas, eftersom ingen hittills utfört stimulering i samma utsräckining. Idén har varit att köpa upp värdepapper från marknaden, vilket höjer aktierkurserna. Hur detta skall stimulera ekonomin som helhet är inte fullständigt klart för mig, men det går ungefär såhär: När aktiekurserna stiger känner sig medelklassen förmögen och då konsumerar de mera = köper nya produkter. Höga aktiekurser upprätthåller också en ekonomiskt positiv stämning, vilket ytterligare ökar konsumption - alltså går ekonomin bättre.

Det man det senaste halvåret har varit närvös för är vad som skall hända när FED drar sig ur det hela. Pengar kommer inte längre i massor att flöda in på börsen, vilket man har fruktat att skall krascha aktiekurserna. Denna händelse som hände idag, har man väntat på med spänning. Ingen har kunnat förutsäga hur börsen kommer att reagera. Delvis av samma orsak har jag ökat kontanter i portföljen för möjliga uppköp ifall börsen kraschar.

Väntan på FEDs beslut har varit en söt-sur karamell. Ifall ekonomin går bättre, drar sig centralbanken ur och aktierna kan krascha. Om ekonomin går dåligt, fortsätter operationen och aktiekurserna stiger, men att ekonomin går dåligt är...dåligt.

Nu anmälde FED att de kommer att minska uppköpen med 10%, och gradvis dra sig ur operationen. Den första reaktionen av New York-börsen har varit en uppgång på börsen. Det är ännu väldigt tidigt att säga nånting, ännu mindre försöka förutspå hur börsen kommer att reagera imorgon. Det positiva med nyheten är ekonomin går bättre, vilket kommer att öka företagens möjlighet att göra bra resultat. Det verkar i alla fall som att nyheten emottagits positivt, de goda ekonomiska nyheterna har fått tyngd.

Jag ångrar ändå inte att jag hållit en del av portföljen som kontanter. Marknaden kommer att fortsätta att vara labil i Europa ännu länge, vilket kommer att medföra krascher med jämna mellanrum. USA kommer att stadigt börja växa sin ekonomi, medan Europa stampar på stället ännu länge.

Hela händelsen påminner mig om hur oberäknelig börsen är på kort sikt. Ingen kan förutspå börsen med 100% säkerhet. Det enda vi kan göra är upplysta gissningar. På lång sikt är börsens logik däremot annan, och utvecklingen är klart mer logisk.

Talvivaar får en tillfällig lättnad

Nyligen ansökte gruvaktiebolaget Talvivaara om skuldsanering. Ett företag ansöker om skuldsanering då det inte längre är ekonomiskt hållbart och man vill undvika konkurs. Om skuldsaneringen lyckas skär man bort en del av skulderna så att verksamheten skall fortsätta. Slutresultatet brukar vara bättre för alla parter (inkl. de gett lån) om företaget kan fortsätta, om man kan undvika konkurs.

Redan tidigare beviljades Talvivaaras moderbolag skuldsanering, nu fick även dotterbolaget Talvivaara Sotkamo som har hand om gruvverksamheten. Marknaden reagerade ytterst positivt och kursen har stigit kraftigt från lägsta 0.02 euro. Kursen har nu varit king 0.10 euro då företagets riskprofil anses minskad. Småplacerarna har igen köpt av Talvivaara som aldrig förr, nu finns det väl potential att tjäna miljoner, eller?

Det är sant att beviljande av skuldsanering något minskar företagets direkta konkursrisk. Om saneringen inte gått igenom, hade företaget gått i konkurs inom någon vecka, och alla placerare skulla ha förlorat allting. Förutom den kortsiktiga lättnaden finns det mer än några problem kvar. Företaget saknar fortfarande finansiering för att genomföra skuldsaneringen, beräknat 40 miljoner. Långsiktig finansiering kommer företaget att behöva hundratals miljoner för att stabilisera sitt läge.

Förutom den finansiella riskerna har företaget problem på många andra fronter. Det finns fortfarande oklarhet om biolösningsmetoden som de använder, är lönsam. Företaget har under hela sin historia aldrig uppnått de produktionsvolymer de avsett. Nickelpriset på världmarknaden ligger låg, och lär göra det ännu länge. Dessutom har företaget avsevärda miljöproblem, vilka är ett helt eget kapitel för sig.

Även fast företagets financiella ställning tillfälligt lättats, är företagets problem långt ifrån vunna, och det är oklart om företaget äns i teorin kan överleva (dvs. undvika konkurs). Ändå köpte småplacerarna Talvivaara i mängder, kursen mer än fördubblades. Låt mig hypotetiskt fundera om aktien är dyr nu vid 0.10 euro, var den billig vid 0.04 euro?


På grund av att verksamheten går med förlust, och konkursrisken är verlig, är det inte möjligt att beräkna företagets värde. Om vi ändå använder av "det företaget äger". Företaget har 0.24 euro eget kapital per aktie (bokföringsvärde). För företag som är vid gränsen till konkurs, brukar 0.3-0.4 gånger eget kapital. I Talvivaaras fall blir 0.24 euro x 0.3 = 0.08 euro, vilket är ganska nära dagens kurs.

Om företaget skulle göra nollresultat och skuldsanering inte skulle ligga framför, kunde kanske 0.08 euro betraktas som riktgivande värde (detta är dock mycket teoretiskt). Nu ligger däremot skuldsaneringen framför, vilket kommer att innebära att aktiernas antal kommer att öka. Företaget måste ge ut nya aktier för nya finanser. Detta innebär att det finns allt fler aktie som delar på samma kapital, därav sjunker antal kapital per aktie. Det uppskattas att aktieantalet kommer att tredubblas, vilket innebär att varje aktie skulle tunnas ut med 75%.

Detta skulle innebära att värdet per aktie (enligt den teoretiska modellen) skulle vara 0.02 euro per aktie. Om jag själv skulle fundera på att köpa av aktie, skulle jag kräva en rejäl säkerhetsmarginal, låt oss säga 30% av företagets riskfyllda karaktär. Då skulle gränspriset bli 0.014 euro. Det är dock möjligt att antalet aktier ökar mer än med trefaldigt, vilket gör att värde sjunker ytterligare. Med referens till detta, är inte äns det hittills lägsta priset 0.02 euro särdeles billigt.

Det är möjligt att jag har totalt fel och att Talvivaara blir en utmärkt placering med dagens pris. Själv anser jag det mycket osannolikt och tror mer på julgubben än på Talvivaara.

Stockmann

Företaget Stockmann finns många småplacerares portfölj. Själv har jag varit aktieägare i företaget sedan barndomen, jag fick några aktier i julklapp för nästan 20 år sedan.

Stockmann säljer konsumentvaror: Allt från mat till böcker, elektronik och möbler. Stommen för företaget är varuhusen, av vilket det kändaste ligger i centrum av Helsingfors. Förutom varuhusen består företaget av modekedjorna Seppälä och Lindex, samt Hobbyhall och internetförsäljning. Aktien har länge varit ett stadigt dividendpapper där försäljning av allehanda konsumentvaror utgjort en stadig bas för kassaflöde.

Konsumentvaror är vanligen mindre känsliga för ekonomiska konjunkturer, men inte äns Stockmann har kommit undan, och dess dividend har halverats sedan finanskrisen. Resultatet har fallit stadigt från 1.01 euro till 0.52 euro. Stockmanns aktie är historiskt billigt värderad och aktiepriset 10.95 är mindre än bokföringsvärde per aktie P/B = 0.92.

Företagets kvartalrapport har varit en besvikelse redan under två års tid, och de kommande åren lär inte medföra någon lättnad. Konjunkturen kommer att fortsätta att vara svag länge, de låga löneförhöjningarna och ökade skatter gnaver på folks köpkraft. Både varuhusen och Seppälä tappar fotfäste med minskad omsättning och minskat resultat. Seppälä har redan länge varit ett sorgegryn, och omsättningen har nu sjunkit 29% jämfört med förra året.

Situationen skulle vara rätt katastrofal om det inte var för Lindex. Den svenska klädeskedjan köptes upp för några år sedan, till ett pris som enligt det flesta saltigt. Det visade sig senare att Lindex var en verklig livboj, då företagets resultat skulle vara totalkatastrof utan Lindex. För tillfället är Lindex det enda som håller uppe resultatet för företaget. Lindex håller också på att expandera till Kina; de öppnar över 100 nya affärer de kommande åren. Därav utgör Lindex även nyckeln till tillväxt på de växande marknaderna för företaget.

Som konstaterat är aktien historiskt sett billig, om konjunkturen var bättre skulle aktiens pris lätt kunna vara dubbelt. Trotts detta är jag i avsikten att köpa Stockmann, utan snarare överväger att sälja. Konjunkturer kommer och går, det är bara att vänta. Det är uttryckligen tillfälliga svackor i lönsamhet som vanligen erbjuder bra köptillfällen, vilka blir utmärkta när kursen normaliseras.

Problemet med Stockmann är inte konjunkturen, utan själva branchen. Hela försäljningsbranchen är i ett brytningsskede. Allt mera börjar säljas på internet, och förflyttningen till nätet kommer att vara allt fortare. Jag tror vi först sett början till fenomenet. De som kommer att lida, är de traditionella stenfotsaffärerna, de som måste betala för fastighet. Nån annan kan sälja samma produkt utan dessa kostnader, antagligen billigare och dessutom levererat hem till dig.

De som kommer att förlora är Stockmann och andra liknande, internetförsäljingen kommer att fortsätta äta på resultatet. Ingen vet ännu vilken omfattning detta kommer att få, men jag antar att tåget inte kommer att vända. Detta gör stommen för Stockamnns verksamhet är en solnedgångsbranch, en vissnande branch. Dock har företaget internetförsäljning själv och via Lindex expansion till växande marknader, men den växande internetförsäljningen sätter en permanent tagg i företagets verksamhet.Jag tror fortfarande det finns potential i företaget, men brytningen i försäljningsbranchen medför en obekväm risk som inte kommer att försvinna.

Om rationella marknader

Den 12.12 steg Fortums aktiekurs hastigt till 18.18 euro. Aktien kom ner en aning och slutade på 17.25 då dagen var slut, 3% dyrare än dagen innan. Följande dag sjönk aktiekursen till 16.65 euro. Vad hade händt under två dagar?

Det första hängde ihop med försäljningen av elnätverket: Företaget hade fått en halvmiljard större pris än man hade förutspått. Det var alltså goda nyheter som kursen reagerade på. Dagen därpå härjade Seija-stormen, och en stor mängd hushåll var utan elektricitet. Nu var det dåliga nyheter kursen reagerade på. Stormen skulle innebära röjarbeten och skadestånd till hushållen.

Reaktionen är förståelig men fullständigt ur proportion. Vad vi fick se är det som på börsen kallas för "lemmelfenomen", namngivet efter lemlar som blint springer i flock, rentav nedför ett stup. Detta beskriver börsen, vars reaktion långt ifrån alltid är rationell. Hypotesen om effektiva marknader utgår från att all information är tillgänglig för alla placerare, och att de alltid handlar rationellt. Medan det första i princip stämmer (förutom i fall av insideraffärer) är det andra långt ifrån sanningen. Placerare handlar ofta irrationellt, av rädsla eller girighet. Som en lemmelflock springer de, och de springer hårt.

Låt oss titta på fallet med Fortum. Kursen slutade den 11.12 vid 16.84 euro. Försäljningen av elnätverket visste man om, och prognosen var att företaget skulle få 2 miljarder för affären. Nu blev priset 2.55 miljarder - över en halv miljard mera. Detta gör 0.61 euro mer per aktie än tänkt, 0.46 euro efter skatt. Detta är den mängd egendom aktieägarna fick mer än man hade antagit.

När nyheten gick ut, gick priset upp eftersom det var en positiv nyhet. Logiskt sätt borde kursen ha stigit 0.46 euro, men lemmelfenomenet sparkade in, och aktien fortsatte att stiga med totalt 1.34 euro från dagens startpris. Alla köpte, det var ju goda nyheter och "man vill ju hinna med Fortum-tåget". Efter den kraftiga uppgången, började placerare inse att man antagligen betalade för mycket, och aktien landade på 17.25 dvs. 0.41 euro dyrare än dagen innan. Kursen hade i vimlet gått nästan 1 euro "för högt".

Dagen därpå var det trista nyheter: Stormen rasade och nu ville man inte längre sitta på Fortum-tåget, så aktien började säljas i panik och kursen sjönk med 0.60 euro den dagen (13.12) till 16.65. Kostnaden för stormen räknades bli 45 miljoner euro, vilket gör bara 0.05 euro per aktie. Skadeståndet skulle medföra 0.05 euro per aktie och aktien föll 0.60 euro. Reaktionen var fullständigt överdriven. Observera att ingendera nyheten hade inverkan på företagets långsiktiga förmåga att göra resultat, båda var engångsföreteélser.

För att summera kan vi konstatera att då vi beaktar båda nyheterna blev det ändå +0.41 euro per aktie. Resultatet på börsen var däremot att aktien till följd av båda nyheterna landade på -0.19 euro. Slutresultatet för situationen där aktieägarna skulle få mera pengar än tänkt, resulterade i att aktiens pris sjönk.

Dessa händelser är givetvis bara enskilda dagar på börsen, och det knappast idé att försöka memorera dem, men de är bra exempel på hur irrationellt börse ibland fungerar. Det kan gälla nyheter, rykten eller nån analytiker som säger nåt och alla börjar köpa/sälja. Som placerare är det bra om man kan se igenom sådan massfenomen och försöka göra självständiga och oberoende slutsatser - om man lyckas vara fri från lemmelfenomenet.

Om ej om i vägen vore...

Företaget Amer Sports tillverkar och distribuerar idrottsutrustring. För tillfället är det många analytiker som rekommenderar att köpa av aktien pga. dess utmärkta utsikter. Företaget tillverkar och distribuerar en mängd kända märkes sportvaror som Salomon, Wilson och Atomic. Företaget har distribution i ett tiotal länder internationellt.

Om vi räknar med konservativa värden, får vi följande: Räknat med förra årets resultat blir P/E 21.94, ett rätt högt tal. Fem års medeltal av ROE har varit 8.76%, rätt stabilt alla år. ROE/PB som kan användas för förväntad avkastning blir 3.75%. Företaget betalade förra året 0.35 euro per aktie så dividenden blir 2.4% räknat med dagens kurs. Med första åsyn verkar aktien rätt prissatt.

Företaget siktar på att förbättra sitt resultat. Följande åren förväntar sig företaget uppnå en imponerande ROE på 20%. Om företaget lyckas i sin strategi, blir aktien inte längre lika överprissatt.

I princip finns det inga hinder för en kännbar förbättring i resultat. Fritidsidrott är definitivt en växande branch, folk idrottar allt mera. De är också villiga att betala för goda märkesvaror. Till skillnad från många andra företag, har Amer Sports resultat inte ruckats särdeles mycket av finanskrisen. Folk kan vänta med köp av bostad, semesterresa och bil, men idrottsutrustning är endå en så liten utgift att företaget klarar av att sälja även då ekonomin går dåligt. Fritidsidrottare söker ofta kvalitet och tenderar att vara märkestrogna, vilket gör det möjligt för företaget att höja prisen och göra god marginal.

Som sagt, i princip inga hinder. Det är bara att hela konstallationen innefattar ett stort OM. Om ej om i vägen vore, kuddorna i luften fore. Varje gång företagsledningen låvar en förändring, en förbättring, bör vi ställa oss kritiska till genomförande av löftet. Jag tar här inte alls ställning för sannolikheten att Amers Sports kommer att kunna eller inte kunna förbättra sitt resultat. Företagsledningar har med jämna mellanrum visioner om en förbättrad marknad, en ny produkt, en effektivitetsprogram som skall sänka kostnader och göra företaget lönsamt.

Som placerare bör vi alltid vara kritiska då vi hör dessa löften. Den konservativa placeraren utgår endast från det han kan se, inte vad som låvas. Om företaget gjort ett jämt resultat, och låvar förbättra det, måste vi alltid erkänna möjligheten att företaget inte lyckats. En ny plan är alltid hypotetisk, vilket innebär osäkerhet. Ju mer beräkneligt något är, desto bättre och säkrare placering.

Skulle vi ha lyssnat till Pekka Peräs löften om Talvivaara, så skulle vi ha förlorat en massa pengar. Samma gäller Sanomas "erövringar" på världen. Nokia, Outokumpu, Oriola KD har alla ett längre tag låvat förbättrat resultat...och vi har fått vänta. För tillfället har av dessa endast Nokia lyckats stabilisera sin ekonomi, men det är fortfarande oklart hur resultatet kommer att se ut i framtiden.

För tillfället är Twitter antagligen det mest trendiga inom börsvärlden. Företaget börsnoterades för nån månad sedan, detta med massiva löften. Framtidsutmaningen ligger i att Twitter har betydligt mindre användare än andra sociala medier, men också att inkomst per användare är mindre. Företaget siktar (låvar) att användarna skall mångdubblas och intäkterna per användare växa. Om ej om...

Det finns alltid en massa företag som låvar guld och gröna skogar. Som placerare gäller det alltid att vara kritisk och disciplinerad. Endast placera i sådant som kan bevisas. Om företaget gjort stadigt växande resultat de senaste 10 åren, kan vi anta att det kommar att fortsätta växa (ändå ingen garanti). Detta är ändå mycket "säkrare" än ett företag som inte kan visa några som helst resultat men som låvar det ena och det femte. Orava asuntorahasto börsnoterades tidigare i höst. Företaget (eller mer korrekt fonden) sysslar med köp och uthyrning av bostäder. I princip är verksamheten nåt jag kunde tänka mig placera i, men lät bli strikt av den orsaken att jag inte har många tidigare års resultat som referens.

Fortum säljer elnätverket

Igår annonserade Fortum att de kommer att sälja sitt finska elnätverk för 2.55 miljarder euro. Summan är betydligt större än man hade förutspått (kring 2 miljarder), nyheten emottogts med en kännbar kurshöjning. Nyheten är bra för aktieägare, det betyder att de "äger" mer än de trodde, alltså var aktiens värde mer än man trott.

Man har redan ett tag spekulerat kring försäljningen. Elnätet har inneburit för företaget en stadig och stabil inkomst, men med begränsade avkastningsmöjligheter då tarifferna för nätverket är reglerade. Företaget vill investera i mer lönsam verksamhet. Företaget har fortfarande osålt nätverken i Sverige och Norige, som förväntas genomföras under följande år. Personligen tycker jag försäljningen av elnäten är bra, eftersom 1-2 gånger per år blir det stor storm som blåser träd på elkablarna vilket resulterar i reparationer och skadestånd. Dessutom har man spekulerat kring bestämmelser att alla elkablar i Finland skulle grävas under jorden. En sådan operation blir för ägaren av elnätet en mycket dyr affär (i och för sig gör det elnätet mer skyddat, vilket minskar risken vid stormar).

Totalt kommer företaget att få 5-7 miljarder för affärerna. Detta betyder att företaget har den summan "i kistan", och de kan använda pengarna enligt följande:

- Dela ut summan som dividend
- Investera för kommande avkastning
- Förkorta räntorna
- Låta pengarna ligga i kistan

Att betala ut hela summan vore kortsiktigt, eftersom inkomstbasen minskat då de sålt en del av verksmaheten. Skulle företaget göra så, skulle det innebära för följande år den normala 1 euros dividend en extra dividend på 2.13 euro. Antagligen kommer beslutet att vara en blandning av alla möjligheter (lite i varje kategori).

Man har redan hunnit spekulera kring möjliga investeringsmål. Investeringar i Indien har varit i diskussion. Fortum är också delägare i några kärnkraftverk i Sverige, och företaget kunde köpa upp större andelar där.

Att företaget sitter med extra pengar i kistan är inte alltid endast en bra sak. "Pengar bränner" och alltför ofta finns det exempel på företagsledning som gått ut på världen med stora planer i siktet men som gjort verkligen korkade affärer. Det finns mera dåliga en bra historier från den fronten. Vi kommer alla ihåg när mediakonsernen Sanoma som köpte upp SBS-tevekanalen i Holland. Företaget köptes till ett rejält överpris, och får snart skriva ner massivt med förlust. Detsamma har företaget gjort i många andra europeiska länder. Ett annat exempel på urusla affärer är pappersföretaget Stora Enso som köpte upp det amerikanska företaget Consolidated Papers, för ett antal år sedan. Köpet sålde man nåt år senare för miljarders förlust.

Mycket pengar i kistan är inte alltid riskfritt, det kräver mycket omdåme av företagets ledning. Det tryggaste alternativet är då att dela ut allt i dividend och förkorta skulder. I Fortums fall har jag inte speciella orsaker att misstänka företagsledningen. Fortum har expanderat i många länder redan och kunnat alstra god avkastning för investeringarna. Hur som helst är priset de fick för försäljning av elnätet ett bra pris och kommer att forstätta vara aktieägare av fortum.

Analytikers rekommendationspris

Varje bank och analytikerhus följer med aktiemarknaden. De försöker förutspå företagens kommande resultat och de ger ett rekommendationspris, som ofta raporteras i financiell press. Bakom varje tal sitter analytiker, som använder massor av tid för analys av företaget, branchen och ekonomin överlag. De läser igenom årsraporter, delårsraporter, uppdatering av financiella läget. De går på kapitalmarknadsdagar talar med företagens ledning. De vet väl vad de talar om, eller? Frågan är då om man skall köpa det de rekommenderar?


Med första tanke låter det vettigt att lyssna till de som vet. Sanningen är dock att analytiker har fel väldigt ofta.  För de flesta aktier hittar man både köp- och säljrekommendationer från analytiker. Så hur skall man göra? Om vi köpte en aktie och förlorade pengar, kunde vi säkert hitta någon som rekommenderat att sälja före vi köpte.

Inom financbranchen talar man om effektiva marknader. Enligt konceptet är all information som finns tillgänglig, och prissatt i aktiepriset. Om vi får höra dåliga nyheter om ett företag, kan vi anta att priset på aktien sjunker. Enligt teorin om effektiva marknader är inga aktier dyra och billiga, eftersom allt redan är inräknat i priset.

Om markanderna verkligen är effektiva, kan vi fråga oss hur olika analytiker med samma information (i praktiken) kan komma fram till olika rekommendationspris. De använder samma teoretiska räkningar för att komma fram till värde. Pappersföretaget UPM har rekommendationspris från 9-12.50 euro. Det högre är nästan 40% högre. Priset på aktien är nu 11.60 euro. Skall jag alltså sälja eller köpa. Fortum har rekommendationspris mellan 11-19, och aktiens pris är 16.84 euro. Köpa eller sälja? Efter 2011 började Fortums aktie sjunka, och rekommendationsprisen följde efter, och var som lägst i början av 2013. Nu efter att aktien stigit, har rekommendationsprisen stigit. Detta är märkligt med tanke på att företaget sysslar med exakt samma verksamhet nu som för tre år sedan och resultatet har inte uppvisat några dramatiska överraskningar. Företagets dividend är också samma som 2011. När Nokia började sjunka från över 20 euro, föll rekommendationerna i takt med aktiepriset (vilket var hastigt). Aktien föll till 1.30 som lägst, varefter den började stiga...och rekommendationerna steg också. Lustigt var att många analytiker rekommenderade att sälja vid 1.30. Skulle man ha gått i motvind och köpt så hade placeringen idag varit 300% mer värdefull (en verklig lottovinst på börsmarknaden).

Poängen är inte här att förlöjliga analytiker, de vet säkert vad de gör och har tillgång till massor av information. Grejen är bara att ett företags värde är ett komplicerat koncept och analytiker ofta analyserar genom ett visst perspektiv. T.ex. kan ett visst analytikerhus ha en viss uppfattning om en viss branch (som kan vara felaktig). Dessutom har analytiker tendens att följa med varandra, så när aktier börjar vara överprissatta, upphetsar analytikernas analyser varandra. När börsbubblan 2007 var som högst, och Rautaruukki var över 60 euro per aktie, fanns det fortfarande analytiker som ansåg aktien billig (nu är den 6.47 euro).

Själv gör jag aldrig köp baserat på analytikerrekommendationer. Jag ignorerar dem däremot inte heller, jag följer med. Större delen av finansmarknaden gör sina köp och försäljningar baserat på analytikerrekommendationer. På sin höjd ger analytikerrekommendationer en försmak av hur finansmarknaden kommer att reagera.

Att köpa när andra säljer

Under den gångna veckan har Helsingforsbörsen sjunkit hela veckan, utan att det skulle ha rapporterats fakta som drastiskt skulle påverka realekonomin. Jag köpte under veckan av YIT och Outotec. Bägge har förutom den gångna veckan, sjunkit redan ett tag.

Enligt Warren Buffet skall vi vara giriga när andra är rädda, och vara rädda när andra är giriga. Om man köper enligt vad som är trendigt på aktiemarknaden, kommer man sannolikt att köpa sådant som är dyrt och sälja sådant som är billigt (otrendigt). Som placerare gäller det att gå i motvind.

Både YIT och Outotec har utmaningar framför sig. Outotec säljer lösningar för gruvindustrin. Nästa år beräknas investeringar inom gruvsektorn sjunka med 20%, branchen kommer att ha stora utmaningar de kommande 1-2 åren. Detta påverkar givetvis resultatet för företaget, som hittills kunnat upprätthålla en av Helsingforsbörsens bästa ROE. Eftersom investeringarna minskar, försöker företaget satsa på servicefunktioner för industrin. Företaget har på kort sikt utmaningar. Företagets ledning är av utmärkt kvalitet och det finns potential i företaget på lång sikt.

YIT är ett byggnadsföretag. De bygger allt från bostadshus till stora anläggningar. Företaget delades tidigare i år, då dess servicefunktioner separerade till företaget Caverion, som börsnoterades. Servicefunktioner ger stadig inkomst till ett företag, medan byggandet är klart konjunkturbundet. Med operationen blev företaget mer riskfyllt, mer beroende av konjunkturen. Analysen av företaget är därmed inte lika självklart, eftersom en del av dess verksamhetsområden inte längre finns i företaget. Företaget har de senaste fem åren haft ett medeltal ROE på 15%. YIT har under detta år gett två resultatvarningar - det är underförstått att resultatet kommer att sjunka från förra året.

Båda företagen är beroende av konjunkturen. När ekonomin börjar dra igång, kommer börskursen att få vind under seglen då resulten blir bättre. När en aktie börjar sjunka till i värde, måste man alltid bedöma om det beror på företagets verksamhet och förmåga att skapa vinst på lång sikt, eller är det kanske fråga om en överreaktion - nåt som skulle kunna betyda köptillfälle.

YIT köpte jag kring 9 euro och Outotec för 7 euro. Sedan våren har YIT sjunkit (Caverion delningen beaktad) 34% och Outotec sjunkit 46%. Det är möjligt att båda forstätter att sjunka, man kan aldrig veta hur "Rädda" folk kommer att vara. Därav är en perfekt tajming omöjligt, ingen kan veta när vändningen kommer, ingen. Därför börjar man uppköpen av en aktie när den sjunkit under ett pris, som är aktiens värde minus en säkerhetsmarginal. Som marginal kan man välja 10-20% av dess värde. Om aktien fortsätter att sjunka, får man aktierna ännu billigare. Detta med förutsätter att företaget inte går med förlust, då företagets egentliga värde kan sjunka.

Att köpa i "nedförsbacke" är alltid psykologiskt påfrästande. Det innebär att man ser inköp efter inköp på minus. Aktieköparen kan till slut drabbas av förtvivlan och överge inköpen när de är som förmånligast. Själv kan jag absolut underskriva detta. Jag brukar inte alltid kunna hålla i den hårda disciplinen som krävs. Slutresultatet (ifall aktien vänder och börjar stiga) blir bra men skulle med placeringsstrategin vara ännu bättre.

Själv kommer jag att fortsätta köpa av YIT och Outotec ifall de fortsätter sjunka. Hoppas att kunna psykologiskt hålla i köpen fastän aktien kan fall till rentav löjligt billiga värden. Företagen har definitivt potential. Risken är att man blir tvungen att sitta på dem länge före vändningen kommer. Den som t.ex. köpte Sampo år 2010 för 18 euro, fick vänta i flera år innan aktien "normaliserades". Nu är aktien dubbelt dyrare.

ROE

ROE är förkortningen av Return of equity, på svenska kan man använda ordet räntabilitet. ROE är enligt mig det viktigaste nyckeltal då man analyserar ett företag. Det berättar vad företaget kan göra av eget kapital.

Företaget har alltid ett bokföringsvärde (B). Hit räknas allt som företaget äger. Om företaget köper en frabrik för 1 miljon, räknas denna fabrik som 1 miljon eget kapital. Fabriker, bostäder, traktorer, datorer, möbler - allting. Ibland äger företaget patenter och märken, som kan ha ett värde som inte går att definiera, men företaget vill ändå ge det ett värde. Detta kallas goodwill (god vilja). T.ex. Coca Cola-märket räknas som världens värdefullaste märke, märket har ett m.a.o. ett värde.

Bokföringsvärde delas med antalet aktier, får vi P/B (price per booking value). Talet uttrycker hur mycket bokföringsvärde varje aktie äger dvs. det uttrycker eget kapital. Om företaget äger en fabrik för 1 miljon euro, och företaget har 1 miljon aktier, är bokföringsvärde för varje aktie 1 euro. Om priset på en aktie är 1 euro, får vi P/B 1, om aktien skulle stiga till två euro, får vi P/B 2 osv. Talet uttrycker hur dyr aktien är i förhållande till vad aktien "äger".

P/B och ROE hänger ihop. Första uttrycker hur mycket företaget har, det följande vad de kan göra med det de har. Om vi tar samma företag med en frabrik, bokföringsvärde 1 euro per aktie, och en aktie kostar 1 euro. Låt oss anta företaget gör 100.000 euro resultat på ett år. ROE får vi genom att räkna resultatets förhållande till bokföringsvärde. I detta fall skulle det bli 100.000 / 1.000.000 = 10%, vilket motsvarar medeltalet på marknaden. Om ett företag gör resultat 100.000, så låter det mycket, men ROE uttrycker detta tal i fårhållande till "vad de haft att göra detta av". Resultatet blir mer imponerande ju mindre kapital de behövt att göra detta från. Skulle bokföringsvärde på företaget varit 10 miljoner, hade inte resultatet varit särskilt imponerande.

Om vi använder ROE i förhållande till P/B, dividerar vi ROE med P/B. I föregående fall skulle vi få 10% / 1 = 10%. Detta är vad vi kan förvänta oss att få avkastning på aktien. Skulle priset på aktien stiga, minskar våra avkasningsmöjligheter. Historiskt medeltal av ROE är 11%, medeltal för P/B har varit 1.6. Om vi använder samma formel får vi 6.9%, Detta är vad marknaden i medeltal betalat för aktier. I föregående exempel skulle vi ha köpt aktier med bättre avkastning än historiskt medeltal.

ROE kan räknas med förra års resultat, eller följande års resultat, förutsatt att man har en tillförlitlig prognos. Mer pålitligt brukar användas ett medeltal av fem års resulat. Detta eliminerar enskilda år, då lönsamheten av exeptionella förhållanden varit svagt. Företag som t.ex. är beroende av väder. Nokian renkaat är specialiserat på vinterringar. Då är det logiskt att deras försäljning hänger ihop med en lång vinter. Om vintern ett givet år varit kort, blir resultatet svagare, medan det på lång sikt jämnar ut sig (medeltalet av alla vintrar). För cykliska företag lönar det definitivt att använda flera år, både för att undika överprissättning som underprissättning.

Om vi tar som exempel två rätt olika företag från börsen: Tikkurila och Stockmann. Stockman säljer konsumentvaror medan Tikkurila tillverkar målfärger. Vid pris använder vi Stockmanns B aktie eftersom den brukar vara lite förmånligare. För tillfället har Tikkurila eget kapital (bokföringsvärde) 4.86 euro medan stockmann har 11.89 euro. Tikkurilas pris är för tillfället 20.65 medan Stockmanns B aktie kostar 11.26. Om vi räknar P/B får Tikkurila 4.25 medan Stockmann får 0.95. I förhållande till bokföringsvärde är Tikkurilas aktie mer än fyra gånger dyrare än Stockmann.

Till följande tar vi en titt på lönsmaheten. Fem senaste års ROE har för Tikkurila varit 25.8% medan Stockmann har 6.6%. Bägger företagens förra årets ROE far nära fem års medeltal. Mätt i räntabilitet är Tikkurila nästan fyra gångar mer lönsamt en Stockmann, som har mer kapital per aktie men en sämre avkastning på kapitalet.

Om vi dividerar ROE med P/B får Tikkurila 6.1% medan Stockmann får 6.9%. I ljuset av detta ser Stockmann lite föremånligare ur. Däremot ser utsikterna dystra ut för konsumentvaror, medan folk fortfarande målar bryggan, köket etc. Därav är det sannolikt att Tikkurila kommer att göra bättre resultat för i år, medan detsamma antagligen inte gäller Stockmann.

Bägge företagen ingår i min portfölj, båda med ca. 6% av porföljen. Tikkurila har varit en verklig överraskare både med lönsamhet och kursutveckling. Köpen för 13 euro är över 50% dyrare nu. Stockmann är jag däremot besviken. Jag har köpt av företaget i flera etapper både i år och förra året. Jag medger att jag i Stockmanns fall "jagade billiga aktier" och fick lära mig idiotin den hårda vägen. Antagligen kommer även Stockmann att gå på plus, men jag kan måsta vänta plågsamt länge.