Fortum säljer elnätverket

Igår annonserade Fortum att de kommer att sälja sitt finska elnätverk för 2.55 miljarder euro. Summan är betydligt större än man hade förutspått (kring 2 miljarder), nyheten emottogts med en kännbar kurshöjning. Nyheten är bra för aktieägare, det betyder att de "äger" mer än de trodde, alltså var aktiens värde mer än man trott.

Man har redan ett tag spekulerat kring försäljningen. Elnätet har inneburit för företaget en stadig och stabil inkomst, men med begränsade avkastningsmöjligheter då tarifferna för nätverket är reglerade. Företaget vill investera i mer lönsam verksamhet. Företaget har fortfarande osålt nätverken i Sverige och Norige, som förväntas genomföras under följande år. Personligen tycker jag försäljningen av elnäten är bra, eftersom 1-2 gånger per år blir det stor storm som blåser träd på elkablarna vilket resulterar i reparationer och skadestånd. Dessutom har man spekulerat kring bestämmelser att alla elkablar i Finland skulle grävas under jorden. En sådan operation blir för ägaren av elnätet en mycket dyr affär (i och för sig gör det elnätet mer skyddat, vilket minskar risken vid stormar).

Totalt kommer företaget att få 5-7 miljarder för affärerna. Detta betyder att företaget har den summan "i kistan", och de kan använda pengarna enligt följande:

- Dela ut summan som dividend
- Investera för kommande avkastning
- Förkorta räntorna
- Låta pengarna ligga i kistan

Att betala ut hela summan vore kortsiktigt, eftersom inkomstbasen minskat då de sålt en del av verksmaheten. Skulle företaget göra så, skulle det innebära för följande år den normala 1 euros dividend en extra dividend på 2.13 euro. Antagligen kommer beslutet att vara en blandning av alla möjligheter (lite i varje kategori).

Man har redan hunnit spekulera kring möjliga investeringsmål. Investeringar i Indien har varit i diskussion. Fortum är också delägare i några kärnkraftverk i Sverige, och företaget kunde köpa upp större andelar där.

Att företaget sitter med extra pengar i kistan är inte alltid endast en bra sak. "Pengar bränner" och alltför ofta finns det exempel på företagsledning som gått ut på världen med stora planer i siktet men som gjort verkligen korkade affärer. Det finns mera dåliga en bra historier från den fronten. Vi kommer alla ihåg när mediakonsernen Sanoma som köpte upp SBS-tevekanalen i Holland. Företaget köptes till ett rejält överpris, och får snart skriva ner massivt med förlust. Detsamma har företaget gjort i många andra europeiska länder. Ett annat exempel på urusla affärer är pappersföretaget Stora Enso som köpte upp det amerikanska företaget Consolidated Papers, för ett antal år sedan. Köpet sålde man nåt år senare för miljarders förlust.

Mycket pengar i kistan är inte alltid riskfritt, det kräver mycket omdåme av företagets ledning. Det tryggaste alternativet är då att dela ut allt i dividend och förkorta skulder. I Fortums fall har jag inte speciella orsaker att misstänka företagsledningen. Fortum har expanderat i många länder redan och kunnat alstra god avkastning för investeringarna. Hur som helst är priset de fick för försäljning av elnätet ett bra pris och kommer att forstätta vara aktieägare av fortum.

Analytikers rekommendationspris

Varje bank och analytikerhus följer med aktiemarknaden. De försöker förutspå företagens kommande resultat och de ger ett rekommendationspris, som ofta raporteras i financiell press. Bakom varje tal sitter analytiker, som använder massor av tid för analys av företaget, branchen och ekonomin överlag. De läser igenom årsraporter, delårsraporter, uppdatering av financiella läget. De går på kapitalmarknadsdagar talar med företagens ledning. De vet väl vad de talar om, eller? Frågan är då om man skall köpa det de rekommenderar?


Med första tanke låter det vettigt att lyssna till de som vet. Sanningen är dock att analytiker har fel väldigt ofta.  För de flesta aktier hittar man både köp- och säljrekommendationer från analytiker. Så hur skall man göra? Om vi köpte en aktie och förlorade pengar, kunde vi säkert hitta någon som rekommenderat att sälja före vi köpte.

Inom financbranchen talar man om effektiva marknader. Enligt konceptet är all information som finns tillgänglig, och prissatt i aktiepriset. Om vi får höra dåliga nyheter om ett företag, kan vi anta att priset på aktien sjunker. Enligt teorin om effektiva marknader är inga aktier dyra och billiga, eftersom allt redan är inräknat i priset.

Om markanderna verkligen är effektiva, kan vi fråga oss hur olika analytiker med samma information (i praktiken) kan komma fram till olika rekommendationspris. De använder samma teoretiska räkningar för att komma fram till värde. Pappersföretaget UPM har rekommendationspris från 9-12.50 euro. Det högre är nästan 40% högre. Priset på aktien är nu 11.60 euro. Skall jag alltså sälja eller köpa. Fortum har rekommendationspris mellan 11-19, och aktiens pris är 16.84 euro. Köpa eller sälja? Efter 2011 började Fortums aktie sjunka, och rekommendationsprisen följde efter, och var som lägst i början av 2013. Nu efter att aktien stigit, har rekommendationsprisen stigit. Detta är märkligt med tanke på att företaget sysslar med exakt samma verksamhet nu som för tre år sedan och resultatet har inte uppvisat några dramatiska överraskningar. Företagets dividend är också samma som 2011. När Nokia började sjunka från över 20 euro, föll rekommendationerna i takt med aktiepriset (vilket var hastigt). Aktien föll till 1.30 som lägst, varefter den började stiga...och rekommendationerna steg också. Lustigt var att många analytiker rekommenderade att sälja vid 1.30. Skulle man ha gått i motvind och köpt så hade placeringen idag varit 300% mer värdefull (en verklig lottovinst på börsmarknaden).

Poängen är inte här att förlöjliga analytiker, de vet säkert vad de gör och har tillgång till massor av information. Grejen är bara att ett företags värde är ett komplicerat koncept och analytiker ofta analyserar genom ett visst perspektiv. T.ex. kan ett visst analytikerhus ha en viss uppfattning om en viss branch (som kan vara felaktig). Dessutom har analytiker tendens att följa med varandra, så när aktier börjar vara överprissatta, upphetsar analytikernas analyser varandra. När börsbubblan 2007 var som högst, och Rautaruukki var över 60 euro per aktie, fanns det fortfarande analytiker som ansåg aktien billig (nu är den 6.47 euro).

Själv gör jag aldrig köp baserat på analytikerrekommendationer. Jag ignorerar dem däremot inte heller, jag följer med. Större delen av finansmarknaden gör sina köp och försäljningar baserat på analytikerrekommendationer. På sin höjd ger analytikerrekommendationer en försmak av hur finansmarknaden kommer att reagera.

Att köpa när andra säljer

Under den gångna veckan har Helsingforsbörsen sjunkit hela veckan, utan att det skulle ha rapporterats fakta som drastiskt skulle påverka realekonomin. Jag köpte under veckan av YIT och Outotec. Bägge har förutom den gångna veckan, sjunkit redan ett tag.

Enligt Warren Buffet skall vi vara giriga när andra är rädda, och vara rädda när andra är giriga. Om man köper enligt vad som är trendigt på aktiemarknaden, kommer man sannolikt att köpa sådant som är dyrt och sälja sådant som är billigt (otrendigt). Som placerare gäller det att gå i motvind.

Både YIT och Outotec har utmaningar framför sig. Outotec säljer lösningar för gruvindustrin. Nästa år beräknas investeringar inom gruvsektorn sjunka med 20%, branchen kommer att ha stora utmaningar de kommande 1-2 åren. Detta påverkar givetvis resultatet för företaget, som hittills kunnat upprätthålla en av Helsingforsbörsens bästa ROE. Eftersom investeringarna minskar, försöker företaget satsa på servicefunktioner för industrin. Företaget har på kort sikt utmaningar. Företagets ledning är av utmärkt kvalitet och det finns potential i företaget på lång sikt.

YIT är ett byggnadsföretag. De bygger allt från bostadshus till stora anläggningar. Företaget delades tidigare i år, då dess servicefunktioner separerade till företaget Caverion, som börsnoterades. Servicefunktioner ger stadig inkomst till ett företag, medan byggandet är klart konjunkturbundet. Med operationen blev företaget mer riskfyllt, mer beroende av konjunkturen. Analysen av företaget är därmed inte lika självklart, eftersom en del av dess verksamhetsområden inte längre finns i företaget. Företaget har de senaste fem åren haft ett medeltal ROE på 15%. YIT har under detta år gett två resultatvarningar - det är underförstått att resultatet kommer att sjunka från förra året.

Båda företagen är beroende av konjunkturen. När ekonomin börjar dra igång, kommer börskursen att få vind under seglen då resulten blir bättre. När en aktie börjar sjunka till i värde, måste man alltid bedöma om det beror på företagets verksamhet och förmåga att skapa vinst på lång sikt, eller är det kanske fråga om en överreaktion - nåt som skulle kunna betyda köptillfälle.

YIT köpte jag kring 9 euro och Outotec för 7 euro. Sedan våren har YIT sjunkit (Caverion delningen beaktad) 34% och Outotec sjunkit 46%. Det är möjligt att båda forstätter att sjunka, man kan aldrig veta hur "Rädda" folk kommer att vara. Därav är en perfekt tajming omöjligt, ingen kan veta när vändningen kommer, ingen. Därför börjar man uppköpen av en aktie när den sjunkit under ett pris, som är aktiens värde minus en säkerhetsmarginal. Som marginal kan man välja 10-20% av dess värde. Om aktien fortsätter att sjunka, får man aktierna ännu billigare. Detta med förutsätter att företaget inte går med förlust, då företagets egentliga värde kan sjunka.

Att köpa i "nedförsbacke" är alltid psykologiskt påfrästande. Det innebär att man ser inköp efter inköp på minus. Aktieköparen kan till slut drabbas av förtvivlan och överge inköpen när de är som förmånligast. Själv kan jag absolut underskriva detta. Jag brukar inte alltid kunna hålla i den hårda disciplinen som krävs. Slutresultatet (ifall aktien vänder och börjar stiga) blir bra men skulle med placeringsstrategin vara ännu bättre.

Själv kommer jag att fortsätta köpa av YIT och Outotec ifall de fortsätter sjunka. Hoppas att kunna psykologiskt hålla i köpen fastän aktien kan fall till rentav löjligt billiga värden. Företagen har definitivt potential. Risken är att man blir tvungen att sitta på dem länge före vändningen kommer. Den som t.ex. köpte Sampo år 2010 för 18 euro, fick vänta i flera år innan aktien "normaliserades". Nu är aktien dubbelt dyrare.

ROE

ROE är förkortningen av Return of equity, på svenska kan man använda ordet räntabilitet. ROE är enligt mig det viktigaste nyckeltal då man analyserar ett företag. Det berättar vad företaget kan göra av eget kapital.

Företaget har alltid ett bokföringsvärde (B). Hit räknas allt som företaget äger. Om företaget köper en frabrik för 1 miljon, räknas denna fabrik som 1 miljon eget kapital. Fabriker, bostäder, traktorer, datorer, möbler - allting. Ibland äger företaget patenter och märken, som kan ha ett värde som inte går att definiera, men företaget vill ändå ge det ett värde. Detta kallas goodwill (god vilja). T.ex. Coca Cola-märket räknas som världens värdefullaste märke, märket har ett m.a.o. ett värde.

Bokföringsvärde delas med antalet aktier, får vi P/B (price per booking value). Talet uttrycker hur mycket bokföringsvärde varje aktie äger dvs. det uttrycker eget kapital. Om företaget äger en fabrik för 1 miljon euro, och företaget har 1 miljon aktier, är bokföringsvärde för varje aktie 1 euro. Om priset på en aktie är 1 euro, får vi P/B 1, om aktien skulle stiga till två euro, får vi P/B 2 osv. Talet uttrycker hur dyr aktien är i förhållande till vad aktien "äger".

P/B och ROE hänger ihop. Första uttrycker hur mycket företaget har, det följande vad de kan göra med det de har. Om vi tar samma företag med en frabrik, bokföringsvärde 1 euro per aktie, och en aktie kostar 1 euro. Låt oss anta företaget gör 100.000 euro resultat på ett år. ROE får vi genom att räkna resultatets förhållande till bokföringsvärde. I detta fall skulle det bli 100.000 / 1.000.000 = 10%, vilket motsvarar medeltalet på marknaden. Om ett företag gör resultat 100.000, så låter det mycket, men ROE uttrycker detta tal i fårhållande till "vad de haft att göra detta av". Resultatet blir mer imponerande ju mindre kapital de behövt att göra detta från. Skulle bokföringsvärde på företaget varit 10 miljoner, hade inte resultatet varit särskilt imponerande.

Om vi använder ROE i förhållande till P/B, dividerar vi ROE med P/B. I föregående fall skulle vi få 10% / 1 = 10%. Detta är vad vi kan förvänta oss att få avkastning på aktien. Skulle priset på aktien stiga, minskar våra avkasningsmöjligheter. Historiskt medeltal av ROE är 11%, medeltal för P/B har varit 1.6. Om vi använder samma formel får vi 6.9%, Detta är vad marknaden i medeltal betalat för aktier. I föregående exempel skulle vi ha köpt aktier med bättre avkastning än historiskt medeltal.

ROE kan räknas med förra års resultat, eller följande års resultat, förutsatt att man har en tillförlitlig prognos. Mer pålitligt brukar användas ett medeltal av fem års resulat. Detta eliminerar enskilda år, då lönsamheten av exeptionella förhållanden varit svagt. Företag som t.ex. är beroende av väder. Nokian renkaat är specialiserat på vinterringar. Då är det logiskt att deras försäljning hänger ihop med en lång vinter. Om vintern ett givet år varit kort, blir resultatet svagare, medan det på lång sikt jämnar ut sig (medeltalet av alla vintrar). För cykliska företag lönar det definitivt att använda flera år, både för att undika överprissättning som underprissättning.

Om vi tar som exempel två rätt olika företag från börsen: Tikkurila och Stockmann. Stockman säljer konsumentvaror medan Tikkurila tillverkar målfärger. Vid pris använder vi Stockmanns B aktie eftersom den brukar vara lite förmånligare. För tillfället har Tikkurila eget kapital (bokföringsvärde) 4.86 euro medan stockmann har 11.89 euro. Tikkurilas pris är för tillfället 20.65 medan Stockmanns B aktie kostar 11.26. Om vi räknar P/B får Tikkurila 4.25 medan Stockmann får 0.95. I förhållande till bokföringsvärde är Tikkurilas aktie mer än fyra gånger dyrare än Stockmann.

Till följande tar vi en titt på lönsmaheten. Fem senaste års ROE har för Tikkurila varit 25.8% medan Stockmann har 6.6%. Bägger företagens förra årets ROE far nära fem års medeltal. Mätt i räntabilitet är Tikkurila nästan fyra gångar mer lönsamt en Stockmann, som har mer kapital per aktie men en sämre avkastning på kapitalet.

Om vi dividerar ROE med P/B får Tikkurila 6.1% medan Stockmann får 6.9%. I ljuset av detta ser Stockmann lite föremånligare ur. Däremot ser utsikterna dystra ut för konsumentvaror, medan folk fortfarande målar bryggan, köket etc. Därav är det sannolikt att Tikkurila kommer att göra bättre resultat för i år, medan detsamma antagligen inte gäller Stockmann.

Bägge företagen ingår i min portfölj, båda med ca. 6% av porföljen. Tikkurila har varit en verklig överraskare både med lönsamhet och kursutveckling. Köpen för 13 euro är över 50% dyrare nu. Stockmann är jag däremot besviken. Jag har köpt av företaget i flera etapper både i år och förra året. Jag medger att jag i Stockmanns fall "jagade billiga aktier" och fick lära mig idiotin den hårda vägen. Antagligen kommer även Stockmann att gå på plus, men jag kan måsta vänta plågsamt länge.

Att förutspå marknaden

Om jag skulle ha köpt Metsä Board B-aktier för 1000 euro den 20.3.2009, skulle jag ha fått 4000 aktier för 0.25 euro styck. Jag kunde ha sålt placeringen två år senare för 3.20 euro styck till ett värde på 12800 euro. Jag kunde ha använt den summan för att i början av 2012 köpt upp aktien igen; denna gång till priset 1.30 euro styck, vilket skulle ha gett mig 9846 aktier. Idag skulle placeringen vara värd nästan 30 000 euro. Vilket kap!

Placeringes värde skulle ha trettiofaldigats på bara några år. Detta är givetvis bara en teoretisk betraktelse, och gjord i efterskott. I mars 2009 var det få som trodde företaget skulle överleva. Exemplet väcker endå frågor om huruvida man kan förutså marknaden. Sanningen är att ingen exakt kan förutspå, inte äns de bästa analytiker. Det finns bara ett fåtal människor som kunde ana krashen som kom 2008-2009, och var djupast i maj 2009. Därefter räpade sig marknaden hastigt, för att krashca nåt år senare. Nu har marknaden (i Finland) stigit i över ett år i ett sträck. När kommer följande krasch? Kommer den?

En krasch kommer förr eller senare, det är säkert, varefter marknaden igen stiger. Så fungerar det. Trotts att realekonomin inte stigit märkbart, har aktiemarknaden stigit kraftit. I år har kurserna stigit i genomsnitt med 28%, vilket rejält överträffar ett medeltalsårs 10%. Aktiemarknaden är alltid i förväg, den försöker förutspå vad som kommer att hända i realekonomin om några månader.

Då man betraktar marknaden som helhet, använder man index. Index är ett medeltal av alla aktiers värde som handlas. Helsingforsbörsens allmänna index förkortas OMXH. Ett annat index är det sk. cap indexet OMXHCAP där enskilda företags tyngdpunkt begränsas så att inget enskilt företag har mer än 10% inverkan på indexet. Personligen föredrar jag det senarenämda.

I år har indexet gått upp 28%, vilket motsvarar medeltalet av alla aktiers värde. Vissa har gått upp mera, andra mindre. Samtidigt kan man säga att realekonomin inte gått framåt, den håller först nu på att vända. Då kan vi säga att aktiemarknaden har 28% försprång. Det är klart att utvecklingen inte kan fortsätta i det eviga, utan att realekonomin hinner ikapp.

Då man bedömer aktiers pris, brukar talet P/E användas. Talet fås genom att dividera aktiens pris (P) med dess resultat (E). Som medeltal används 15, så om aktien är billigare än så, är aktien billigare än medeltalet. Om priset P stiger, blir PE talet större. Om däremot resultatet E stiger och priset är samma, blir aktien billigare.

För att bedöma aktiemarknaden som helhet, kan man räkna medeltal för alla aktier på börsen. P/E Medeltalet är för tillfället 30.5 vilket verkar rätt prissatt. Om vi spjälker upp detta så får vi följande branschmässiga:

Hela börsen	30,52
Industrin	30,94
Konsumption	40,13
Finans	15,36
Teknologi	37,18

Börsens medeltal höjs kraftigt av några företag som har flera hundra PE. Det är företag som drabbats av recessionen där analytiker anser att deras verkliga potential är undervärderat. Om vi eliminerar 5-6 av de mest prissatta företagen blir PE fortfarande över 20. Relativt sätt är finansbranchen förmånligast prissatt vilket är förståeligt då börsen prissätter extra riskpremie på hela finanssektorn.

Med tanke på den osäkra och svaga tillväxten på världsekonomin för tillfället, kryddat med eurozonen som riskerar att återvakna med antignen Grekland eller Frankrike i spetsen, verkar börsen överoptimistiskt värderad. Det verkar finnas löfte om en snabb uppgång, vilket jag skulle hålla mig skeptisk till. Då marknaden är överprissatt, är den extra känslig för störningar.

Själv köper jag inget för tillfället, snarare minskar lite på aktiepositionen, och ökar den likvida bufferten (kontantner) för en möjlig nedgång inom den nära framtiden. Man lyckas sällan tajma börsen perfekt, men man har ett rejält utslagsläge on man lyckas förutspå ens med viss aning hur börsen kommer att bete sig. För tillfället är motsvarar de likvida medlen ca. 20% av min portfölj. Jag sitter och väntar på en nedgång, varefter jag hämta elefantbössan ur skåpet och går ut på jakt.

Fortum

Fortum är statens energibolag. Företagets verksamhet är elektricitet genom kärn- och vattenkraft, fjärrvärme genom förbränning av bl.a. sopor. Dessutom äger företaget elnätverk i Finland, Sverige och Norge. En del av inkomsteran kommer från elöverföring. Förutom verskamhet i norden, har företaget verksamhet i Polen och Ryssland.

Företaget är till sin art defensivt, dvs kapabelt att alstra inkomster även i lågkonjuktur. Energikonsumptionen är högre vid högkonjunktur då industrin är stor energiförbrukare, då säljer elen bättre. Däremot behöver alla hushåll, ämbetsverk, gatubelysning etc elektricitet även vid lågkonjunktur, vilket ger en bra trygghet då ekonomin går dåligt (då många företag har svårigheter). Ett stadigt kassaflöde har gjort att man kunnat räkna med Fortum som en stabil dividendbetalare. Även fast resultatet är svagare då industrin går långsamt, har jag svårt att tänka mig ett skennarie där grunden för Fortums inkomster skulle försvinna. Ett sådant skennarie skulle kräva att hela befolkningen kollektivt flyttar utomlands.

Fortum är över 50% statsägt. Deras verksamhet baserar sig till stor del på vatten- och kärnkraft; bägge är med gämna mellanrum spelknappar för politiskt spel. Tidvis propagerar folkrörelser för totalförbud mot kärnkraft. Även fast företaget har en del politisk risk, ser jag väldigt osannolikt ett skennarie där kärnkraft skulle förbjudas (då två andra företag nyligen fått låv att bygga ut kärnkraft). Däremot är både vatten och kärnkraft bli mål för extra kosntader, t.ex. Windfall-skatten som planeras.

Resultatet för Fortum har de senaste åren varit:

År	Resultat
2008	1.67
2009	1.56
2010	1.57
2011	1.49
2012	1.48
2013e	1.28

De senaste fem åren har resultatet sjunkit i medeltal med 2.3% per år, vilket delvis förklaras med en den allmänna ekonomins svårigheter (industrin går väldigt svagt för tillfället). Företaget kommer att börja göra bättre resultat då ekonomin går bättre. Det kommande resultatet kommer att bero på de investeringar som gjorts i Ryssland och försäljningen av elnätverket. Företaget har planerat att sälja elnätverket i norden för att placera pengarna i bättre avkastning. Detta är bra för aktieägare, eftersom företaget antingen betalar ut pengarna som extra dividend, eller investerar dem vidare. Risken i det senare är alltid att företagsledningen investerar i nåt som ger sämre avkastning.

Trotts att resultatet inte utvecklats gynsamt, har företaget kunnat betala en stadig dividend på 1 euro, vilket med högsta sannolikhet också sker inkommande vår. Detta ger med dagens kurs 17.11 en dividend på 5.8% vilket inte är en dålig dividend alls.

Om vi räknar med förra årets resultat, blir P/E med dagens kurs räknad 11.6. Om vi använder ett medeltal av de fem senaste årens resultat, blir P/E 11. Företagets ROE har de senaste fem åren i medeltal varit ca. 16%, klart över medeltalet av börsen. Räknat med P/B 1.58 får vi en ROE/PB på 10.1%. Aktien ser inte överprissatt ut i ljuset av dessa siffror.

Själv blev jag aktieägare för nästan exakt fyra år sedan. Då kostade aktien 19.30 euro. Då marknaden kraschade sjönk priset till så lågt som 13 euro. Min ursprungliga placering var inte dålig, eftersom jag inte sålde men fick ändå 1 euro dividend per aktie (5.2%). Snarare använde jag tillfället att köpa mera för ett förmånligare pris. Aktier har sedan början av året stigit 21% men ser fortfarande inte dyr ut. Själv köper jag inte mera eftersom Fortum redan utgör 10.8% av min porfölj, och är min tredje största placering.

Bostadsplacering eller aktieplacering

Med jämna mellanrum gör man gallupar vad finländare skulle göra om de skulle ha överlopps pengar. Svaren brukar vara att över hälften skulle placera pengarna i en placeringsbostad, medan bara ett fåtal skulle aktieplacera. Själv har jag aldrig varit intresserad av bostadsplacering. Jag är inte speciellt insatt i bostadsmarknaden så jämförelsen är ur ett teoretiskt perspektiv.

Man brukar använda 10% avkastning för aktier, och 5-6% för bostäder. Bostadsmarknaden har däremot varit gynsam de senaste åren i Finland delvis pga. skatteförmåner till bostadslån, vilket gjort att avkastningen kunnat vara bättre än så för bostäder. Vissa experter säger att aktier avkastar bättre, andra säger att bostadsplacering är mer lukrativt.

Bostadsmarknaden är stabilare, bostadspriserna går inte upp och ner som aktiernas kurser, vilket gör placeringens värde stabilare. Ändå kan aktiekursers svacka ses som köptillfällen, så detta är enligt synsätt fördel eller nackdel för bostäder. Hyran för bostaden är också stadigare: Du vet exakt vad du får, medan företagens resultat alltid innehåller isäkerhetsmoment. Nackdelen med bostäder är att du kan få en hyresgäst som inte betalar hyran, och dessutom söndrar bostaden. Den största risken med bostadsplacering handlar om att hitta en bra hyresgäst. Detta är jämförbart med aktier, där det i sin tur är viktigt att hitta ett bra företag.

Den största nackdelen med bostäder, är att de endast kommer i "stora paket". Du kan inte köpa bostad för 500 euro - de minsta inköpen är tiotals tusen, medan aktier kan köpas och säljas för någar hundra euro. Medan du kan köpa aktier på ett ögonblick, tar det oftast veckor - rentav månader - att bli av med en bostad. Förmedlingskostnaderna är också förmånligare för aktier. Vid ett aktieköp betalar du vanligen 1% (mera vid mindre köp) tar en förmedlare lätt 3-4% (man kan visserligan sälja själv), vartill du dessutom betalar 2% överlåtelseskatt för köpet. Bostäder har tendensen att orsaka extrakostnader som reparationer, är aktieplacerarens placering begränsad (enligt lag) till den summa man satt ut. I värsta fall innebär en dålig hyresgäst negativ avkastning - Nån som inte betalar hyran, söndrar lägenheten, orsakar vattenskador (tiotals tusens renovering). Som hyresvärd har man juridiskt svårt att få en invånare vräkt pga. obetalade hyror.

Eftersom bostaden är ett stort engångsköp, sker en stor del av bostadsplacering på lånepengar. Få av oss har tiotals tusen euro på sitt konto. Det är här man stöter på en stor nackdel för avkastningen - du betalar ränta på lånet, vilket direkt minskar avkastningen. Det finns visserligen möjlighet att bostadsplaceringen ger bättre avkastning än lånets ränta, men en stor skuld är alltid en extra risk för personlig ekonomi. Man kan dessutom ta lån för aktieplacering också, vilket innebär samma möjlighet.

En bostad befinner sig i en stad, i en stadsdel, med en hyresgäst. Det är en stor summa pengar du placerar på ett ställe. Med samma summa kan man på aktiermarknaden sprida ut placeringen i tiotals, rentav hundratals företag. Det finns dessutom företag som hyr ut bostäder (som Orava) så du kan genom aktiebolag även placera i bostäder.

Till slut handlar val av placeringsform om personlig preferns. De flesta verkar gilla tanken att äga bostäder, de är mer konkreta än aktier som egenligen bara existerar i elektronisk form. Om man nån dag har en stor egendom, kan både aktier och bostadsplacering bli aktuellt. Fördelen är den att då aktier står väldigt lågt, brukar bostadspriserna vara ganska konstanta vilket minskar risken vid konjunkturdykningar.